Några dagar i Bangkok mm.....

Nu är vi hemma i Surin igen, efter några dagar i Bangkok. Vi åkte i söndags med Mijos pojkvän som chaufför.  Väl framme checkade vi in på ett hotell som vi aldrig bott på tidigare, Legacy Express som ligger alldeles i början på Sukhumvit Road. Det ligger alltså mycket centralt och inte långt från Sveriges ambassad. Bra standard till överkomligt pris är en enkel sammanfattning.

Mijo med diplomet från universitetet

Vi hade flera ärenden som skulle uträttas. Dels skulle vi övervara ceremonin där Mijo fick diplomet efter avlutade universitetsstudier dels skulle hon också ansöka om visum för att besöka oss i Sverige i sommar. För min del var det ett ambassadbesök som var det viktigaste då jag skulle hämta valsedlar och kuvert för att kunna poströsta till EU-parlamentsvalet. Med gångavstånd från hotellet tog det knappt en halvtimme att fixa det.

Det tog betydligt längre tid för Mijo att få sin ansökan skärskådad och inlämnad då det var många som var före i kön. Men efter några timmar sammanstrålade vi på hotellet varefter vi på mitt önskemål åkte till IKEA som ligger i Bang Na, en bit från centrala Bangkok. Jag var mest intresserad av vad de hade att erbjuda i form av svenska matvaror. Det blev dock en besvikelse då mycket av utbudet bestod av djupfrysta varor. Jag saknade även sillburkarna som jag trodde att jag skulle finna där. Nu fick jag nöja mig med några paket knäckebröd och en ask med pepparkakor.

Stolt mor med duktig dotter

Dagen efter var vi med när diplomen utdelades. Det var tusentals människor närvarande förutom studenterna. På plats fanns också ett hundratal stånd där man kunde köpa blombuketter av varierande storlekar samt massor av andra presentartiklar. Dagen inleddes med mingel och fotografering i universitetsparken varefter själva betygsutdelningen tog vid. När den var genomförd blev det mer mingel och fotografering. Det tog hela dagen och att påstå att jag var svettig är nog årets understatement. Jag höll på att flyta bort i skjorta med långa ärmar, slips och en vit linnekostym uppsydd för detta ändamål.

Kvällen avslutades med att jag bjöd på middag på en finare restaurang som drivs av en studiekamrat till Mijos pojkvän. Den ligger på andra sidan stan och det tog 75 minuter att ta sig de 9,1 kilometerna för taxin vilket delvis berodde på en trafikolycka så vi fick ta en tidskrävande omväg. Det blev en trevlig tillställning med några av Mijos vänner närvarande och hela kalaset gick loss på 2 900 bath. I Sverige hade det nog kostat lika mycket, om inte mer, i kronor räknat.

Behov av modernisering

Igår anträdde vi återfärden till Surin. Den här gången med tåg då Mijo blir kvar några dagar för att festa med sina studiekompisar. Tåget avgick exakt enligt tidtabellen, vilket var andra gången som jag varit med om det sedan vi flyttade till Surin 2006. Men i vanlig ordning tappade man mot tidtabellen hela vägen och vi var ca en halvtimme försenad vid ankomsten till Surin. Kvalitén på tågen är låg och enligt min bedömning föreligger ett akut behov att förnya både lok och vagnar. Men hur det skall gå till i ett land som saknar en funktionsduglig regering och där man demonstrerar för avskaffande av demokratin övergår mitt förstånd.

Väl hemma vidtog nästa fest då unge herr’n fyllde 18 år och han hade bjudit hem några kompisar och Mort (Yayas yngsta dotter) med familj var också närvarande. Det blev en trevlig grillafton i trädgården innan ungdomarna drog ut på andra festligheter.

Jag somnade tämligen ovaggad när det var dags att inta bingen.

En natt i Bangkok....

Första natten i Thailand blev jobbig då vi hade svårt att sova. Det handlade nog om tidsomställningen vilket vanligtvis inte brukar vara något problem när vi flyger åt det här hållet. Nu var det dock helt omöjligt att somna om när vi vaknat vid tvåtiden så det blev några timmar framför datorn tills ögonlocken började kännas tunga igen.

Varken nice eller palace, men billigt

Den här gången bor vi på ett hotell som heter Nice Palace mest beroende på att Yaya tycker att det är onödigt dyrt på Asia Hotel där vi vanligtvis brukar bo. Tanken från hennes sida var nog att hon skulle få använda besparingen till diverse sminkinköp. Där har vi dock mycket olika uppfattningar då mycket av reklamen är rena ljuget. Här får man ”luras” hur mycket som helst utan att någon myndighet lägger sig i. En mörkhyad person blir kritvit på en till två veckor med ”rätt” kräm.  ”Ät dubbelt så mycket och bli hälften så tjock” eller ” Efter två veckors behandling av skallighet kan du ha hästsvans eller flätor om du så vill” är väl lite överdrivna budskap men de ligger i samma härad när det gäller smink och thailändska kvinnor sväljer det mesta. Nice Palace, sug på den, det ä där vi bor nu. Den som satte namnet på det här hotellet måste sannerligen ha haft sinne för humor då hotellet inte har något som kan förknippas med namnet. Samtliga belysningspunkter på rummet består av glödlampor som är förbjudna inom EU och med något undantag är effekten på lamporna 15 watt. Det får bland annat till följd att jag måste använda pannlampa för att läsa i sängen. Toalett och dusch är nära förknippade med varandra och efter att ha duschat så tar det några timmar innan vattnet på golvet dunstat och man kan göra ett toalettbesök utan att tvingas ta av sockorna eller att använda stövlar. Pannlampan var ingen höjdare så i dag har jag införskaffat en ”flexible booklite”, en lampa som drivs av två små lithiumbatterier och som man klämmer fast på boken. Det är inte helt perfekt men bättre än pannlampan.

Snabbaste sättet att ta sig fram

För närvarande läser jag ”Fler ministrar borde gråta” av författarpseudonymen Julia Caesar. Den handlar i stora stycken om dem som beslutat att Sverige skall ha världens mest extrema invandringspolitik vilket förvandlat vårt land till ett splittrat och otryggt land där allt fler människor har allt svårare att känna igen sig. Det är en bok som alla pursvenskar borde läsa. Det jag upplever mest skrämmande med boken är att den beskriver situationen i Sverige 2010. Nu, nästan tre år senare är problemen ännu större och jag betvivlar att någon kan göra något för att sätta stopp för det vansinne som pågår, gränsen är nog passerad.

I morse var jag på ambassaden för att få ett intyg på att jag uppvisat mina inkomstuppgifter och det gick på en kvart. Nu när man lagt ut visumansökningarna på entreprenad var det tomt som i en svensk kyrka vid högmässa och mina steg ekade i tomma korridorer. Som vanligt använde jag mig av Sky Train både fram och tillbaka och hela utflykten tog mindre än en timme. Tåget var mer än fullsatt och jag fick en känsla av hur ansjovisarna känner sig i burken. På tillbakavägen var det inte minsta antydan till trängsel och jag hade sittplats hela vägen. Skulle jag ha valt alternativet med taxi hade det säkert tagit minst två timmar med tanke på trafikintensiteten på morgonen.

Trafiken är nästan obeskrivbar och nu har motorcykel taxiförarna börjat betrakta trottoarerna som en egen fil så det gäller verkligen att se upp.