Några dagar i Bangkok mm.....

Nu är vi hemma i Surin igen, efter några dagar i Bangkok. Vi åkte i söndags med Mijos pojkvän som chaufför.  Väl framme checkade vi in på ett hotell som vi aldrig bott på tidigare, Legacy Express som ligger alldeles i början på Sukhumvit Road. Det ligger alltså mycket centralt och inte långt från Sveriges ambassad. Bra standard till överkomligt pris är en enkel sammanfattning.

Mijo med diplomet från universitetet

Vi hade flera ärenden som skulle uträttas. Dels skulle vi övervara ceremonin där Mijo fick diplomet efter avlutade universitetsstudier dels skulle hon också ansöka om visum för att besöka oss i Sverige i sommar. För min del var det ett ambassadbesök som var det viktigaste då jag skulle hämta valsedlar och kuvert för att kunna poströsta till EU-parlamentsvalet. Med gångavstånd från hotellet tog det knappt en halvtimme att fixa det.

Det tog betydligt längre tid för Mijo att få sin ansökan skärskådad och inlämnad då det var många som var före i kön. Men efter några timmar sammanstrålade vi på hotellet varefter vi på mitt önskemål åkte till IKEA som ligger i Bang Na, en bit från centrala Bangkok. Jag var mest intresserad av vad de hade att erbjuda i form av svenska matvaror. Det blev dock en besvikelse då mycket av utbudet bestod av djupfrysta varor. Jag saknade även sillburkarna som jag trodde att jag skulle finna där. Nu fick jag nöja mig med några paket knäckebröd och en ask med pepparkakor.

Stolt mor med duktig dotter

Dagen efter var vi med när diplomen utdelades. Det var tusentals människor närvarande förutom studenterna. På plats fanns också ett hundratal stånd där man kunde köpa blombuketter av varierande storlekar samt massor av andra presentartiklar. Dagen inleddes med mingel och fotografering i universitetsparken varefter själva betygsutdelningen tog vid. När den var genomförd blev det mer mingel och fotografering. Det tog hela dagen och att påstå att jag var svettig är nog årets understatement. Jag höll på att flyta bort i skjorta med långa ärmar, slips och en vit linnekostym uppsydd för detta ändamål.

Kvällen avslutades med att jag bjöd på middag på en finare restaurang som drivs av en studiekamrat till Mijos pojkvän. Den ligger på andra sidan stan och det tog 75 minuter att ta sig de 9,1 kilometerna för taxin vilket delvis berodde på en trafikolycka så vi fick ta en tidskrävande omväg. Det blev en trevlig tillställning med några av Mijos vänner närvarande och hela kalaset gick loss på 2 900 bath. I Sverige hade det nog kostat lika mycket, om inte mer, i kronor räknat.

Behov av modernisering

Igår anträdde vi återfärden till Surin. Den här gången med tåg då Mijo blir kvar några dagar för att festa med sina studiekompisar. Tåget avgick exakt enligt tidtabellen, vilket var andra gången som jag varit med om det sedan vi flyttade till Surin 2006. Men i vanlig ordning tappade man mot tidtabellen hela vägen och vi var ca en halvtimme försenad vid ankomsten till Surin. Kvalitén på tågen är låg och enligt min bedömning föreligger ett akut behov att förnya både lok och vagnar. Men hur det skall gå till i ett land som saknar en funktionsduglig regering och där man demonstrerar för avskaffande av demokratin övergår mitt förstånd.

Väl hemma vidtog nästa fest då unge herr’n fyllde 18 år och han hade bjudit hem några kompisar och Mort (Yayas yngsta dotter) med familj var också närvarande. Det blev en trevlig grillafton i trädgården innan ungdomarna drog ut på andra festligheter.

Jag somnade tämligen ovaggad när det var dags att inta bingen.

Ännu ett uppehållstillstånd beviljat......

Idag har vi varit på immigrationsmyndighetens kontor i Nakon Ratchasima för att ansöka om visa, re-entry visa och ett intyg som ger mig möjlighet att förnya mina körkort. Jag upphör aldrig att förundras över de thailändska myndigheternas förkärlek till dokumentkopior och stämplar. Trots alla kopior jag hade med mig så behövdes det fler och dessutom måste jag lämna fler fotografier vilket inte blev något problem då man har fotograf på kontoret. Dessutom måste jag fylla i några blanketter med thailändsk text, vilket inte är det lättaste. Men allting löste sig och vi kunde återvända till Surin med ytterligare ett års uppehållstillstånd och intyg för förnyelse av körkorten, ett för bil och ett för motorcykel.

Mellan Surin och Nakon Ratchasima är det ca 200 km och mer än halva sträckan har anlagts för mindre än fyra år sedan men under den tiden som gått sedan dess har mycket förändrats och på många ställen är vägen nu i ett miserabelt skick. Det är stora hål i beläggningen och på vissa ställen är asfalten helt borta. Jag tror att det bland annat beror på att man fuskat med underarbetet, att det är mycket tung trafik och att värmen gör att asfalten försvagas. Många thailändare antyder också att mycket av de pengar som anslagits för upprustningen av vägnätet ramlat ner i fickorna på entreprenörerna vilket fått till följd att kvalitén eftersats. I vilket fall som helst får man ta det lugnt om man är rädd om bilen.

Förlängning av uppehållstillstånd

I dag har vi varit till immigrationskontoret i Chong Chom för ”90-dagarsregistreringen”. Även om man har ett uppehållstillstånd som gäller ett år så måste man anmäla sig på ett immigrationskontor var tredje månad.
Det visade sig att det inte var den mest lämpade dagen att ge sig ut på vägarna. Nu är alla som varit hemma och hälsat på släkten över nyår, på väg tillbaks till Bangkok och trafiksituationen är obeskrivbar. När man skall åka till Chong Chom måste man passera huvudvägen från Ubon till Bangkok. Trafikljusen var avstängda i Prasat och polisen dirigerade trafiken, kaos är bara förnamnet. Den thailändska mentaliteten att det kommer en dag i morgon också, gäller definitivt inte i trafiken. Här tas minsta möjliga hänsyn och det chansas friskt och många av de trafiköverträdelser som man ser här skulle säkert rendera fängelsestraff i Sverige.
Efter en lång väntan så kom vi i alla fall vidare. Att nyårsfirandet inte är över kunde vi konstatera då vi letade parkeringsplats i Chong Chom. Det var säkert tusentals bilar som trängdes på alla tillgängliga ytor vid gränsövergången till Kambodja. På den kambodjanska sidan finns dels en marknad med mycket låga priser dels ett stort kasino som är populärt bland thailändare.
Det vimlar dock av hjälpsamma ”fixare” på platsen så för 100 bath ordnades en parkeringsplats. Yaya protesterade högljutt och hävdade att priset var tjugo bath utan att någon brydde sig. Här styr marknadskrafterna, tillgång och efterfrågan gäller.
På migrationskontoret var det ingen trängsel utan vårt ärende klarades av på mindre än 15 minuter. Sedan var det bara att sätta sig i bilen och åka de ca 80 kilometer långa vägen hem igen. Från det här hållet var det bara femton minuters väntetid i vägkorsningen i Prasat, men kön från det andrahållet hade växt och var mer än två kilometer lång och då står det tre fordon i bredd. I bästa fall är de framme i Bangkok efter midnatt.Hitintills har 287 personer omkommit i trafiken under nyårsfirandet och det är ännu inte slut.