Att välja land att bo i…

Sedan 2002 har jag tillbringat den mesta tiden i Thailand. Jag är dock fortfarande mantalsskriven och betalar skatt i Sverige. Men tanken på att utvandra och bosätta mig för gott i Thailand gör sig allt oftare påmind.

Det är ett härligt klimat här, människorna är vänliga och kostnaden för att leva och bo här är ungefär hälften av vad det kostar att bo i Sverige.

Men det är inte det avgörande skälet till mina funderingar att flytta hit för gott.

Det är nog snarare den systemkollaps som drabbat Sverige där folk dör i köerna till sjukvården, där gamla människor svälter ihjäl på äldreboenden, där kriminaliteten frodas i utanförskapsområdena, där rättsväsendet mer eller mindre klappat ihop och där politikerna fullständigt tappat greppet. Där politiker, journalister och andra opinionsbildare i de flesta sammanhang har en helt annan verklighetsbild än den vi vanligt dödliga har. Man envisas med att kalla problemen för ”utmaningar” men oavsett vad de kallar det så blir det bara sämre och sämre hela tiden.

Massinvandringen har ställt till så stora skador i våra välfärdssystem att det är mycket tveksamt om det kommer att kunna gå att reparera dessa skador. Till sannolikhet gränsande visshet inte.

Inför valet i september hör man allt oftare orden ”Fake News”, desinformation, alternativa fakta, trollfabriker och andra uttryck som etablissemanget använder sig av för att man inte betror vanligt folk att kunna bedöma vad som sant eller osant i rapporteringen.

I Agenda den 28 januari i år debatterade socialminister Annika Strandhäll med Sverigedemokraternas ledare om den svenska sjukvården. Det enda som hon hade rätt om, är den svenska sjukvårdens höga kvalité, men vad hjälper det när tillgängligheten blir allt sämre, personal som slutar, allt färre vårdplatser, operationer som ställs in och en ojämlik vård utifrån var man bor i landet.

Hon påstod också att Sverigedemokraternas budget skulle innebära ca 11 miljarder mindre till välfärden än vad Regeringen anslår. Antingen har ministern inte fattat vad SD:s budget innebär eller också misstolkar hon den medvetet. Det är lika illa i oavsett vilket. En korkad minister eller en minister som sprider desinformation. 

Sanningen är den att kommunerna och välfärden har en lika stark ekonomi i Sverigedemokraternas budgetalternativ som de har i regeringens förslag till budget. 

Om detta går att läsa här https://www.dagenssamhalle.se/debatt/oscar-sjoestedt-sd-sparar-inte-pa-vaelfaerden-18027

Debatt om den svenska sjukvården...

Jag vaknade tidigt i morse, tidigare än jag brukar vakna normalt, vilket kan bero på att vintern ännu inte är över på vår breddgrad. Här känns 18 grader som 8 grader i Sverige och det är ju ingen sommarvärme direkt.

Måndag morgon, då är det Agenda i SVT som gäller och det mest intressanta inlägget handlade om den svenska sjukvården. Socialminister Annika Strandhäll och Sverige Demoraternas ledare Jimmy Åkesson debatterade den svenska sjukvårdskrisen.

Försiktigt uttryck rådde det delade meningar om hur sjukvården fungerar i Sverige.

Strandhälls inställning var att Sverige har en vård av världsklass och delar man inte den inställningen är man inte mottaglig för fakta. Åkesson ifrågasatte inte detta men menade att vården i Sverige havererat då folk dör på grund av långa väntetider. Han påpekade också att massinvandringen och illegala invandrares rätt till sjukvård som ett skäl till att sjukvården nu är hårt pressad.

Strandhäll replikerade och menade att det inte är frågan om något haveri utan om utmaningar (regeringens nya ord för problem) vilket uttryck Åkesson sade sig vara trött på.

Det hettade till rejält då Strandhäll hävdade att Sverige Demokraterna vill skära ned på sjukvården med 13 miljarder, vilket motsvarar ca 20000 sjuksköterskor enligt henne.

En ren lögn enligt Åkesson som hävdade att SD satsade elva miljarder mer än regeringen på tre år.

Han anklagade Strandhäll för att ljuga och frågan är om han inte har rätt? Skulle han ha fel så skulle säkert Sveriges samlade vänsterliberala dagstidningar m fl ha slagit honom i huvudet med fakta. Men varken SVT, SR eller Aftonbladet, DN, Expressen eller SVD har tagit Strandhälls parti. Det är tyst som i graven.

Det tolkar jag som att Åkesson har rätt.

Vad gäller Strandhäll så påminner hon mycket om Olof Palme och den arrogans han brukade visa i debatterna och som han förlorade ett val på.

Repris?