Att välja land att bo i…

Sedan 2002 har jag tillbringat den mesta tiden i Thailand. Jag är dock fortfarande mantalsskriven och betalar skatt i Sverige. Men tanken på att utvandra och bosätta mig för gott i Thailand gör sig allt oftare påmind.

Det är ett härligt klimat här, människorna är vänliga och kostnaden för att leva och bo här är ungefär hälften av vad det kostar att bo i Sverige.

Men det är inte det avgörande skälet till mina funderingar att flytta hit för gott.

Det är nog snarare den systemkollaps som drabbat Sverige där folk dör i köerna till sjukvården, där gamla människor svälter ihjäl på äldreboenden, där kriminaliteten frodas i utanförskapsområdena, där rättsväsendet mer eller mindre klappat ihop och där politikerna fullständigt tappat greppet. Där politiker, journalister och andra opinionsbildare i de flesta sammanhang har en helt annan verklighetsbild än den vi vanligt dödliga har. Man envisas med att kalla problemen för ”utmaningar” men oavsett vad de kallar det så blir det bara sämre och sämre hela tiden.

Massinvandringen har ställt till så stora skador i våra välfärdssystem att det är mycket tveksamt om det kommer att kunna gå att reparera dessa skador. Till sannolikhet gränsande visshet inte.

Inför valet i september hör man allt oftare orden ”Fake News”, desinformation, alternativa fakta, trollfabriker och andra uttryck som etablissemanget använder sig av för att man inte betror vanligt folk att kunna bedöma vad som sant eller osant i rapporteringen.

I Agenda den 28 januari i år debatterade socialminister Annika Strandhäll med Sverigedemokraternas ledare om den svenska sjukvården. Det enda som hon hade rätt om, är den svenska sjukvårdens höga kvalité, men vad hjälper det när tillgängligheten blir allt sämre, personal som slutar, allt färre vårdplatser, operationer som ställs in och en ojämlik vård utifrån var man bor i landet.

Hon påstod också att Sverigedemokraternas budget skulle innebära ca 11 miljarder mindre till välfärden än vad Regeringen anslår. Antingen har ministern inte fattat vad SD:s budget innebär eller också misstolkar hon den medvetet. Det är lika illa i oavsett vilket. En korkad minister eller en minister som sprider desinformation. 

Sanningen är den att kommunerna och välfärden har en lika stark ekonomi i Sverigedemokraternas budgetalternativ som de har i regeringens förslag till budget. 

Om detta går att läsa här https://www.dagenssamhalle.se/debatt/oscar-sjoestedt-sd-sparar-inte-pa-vaelfaerden-18027

Debatt om den svenska sjukvården...

Jag vaknade tidigt i morse, tidigare än jag brukar vakna normalt, vilket kan bero på att vintern ännu inte är över på vår breddgrad. Här känns 18 grader som 8 grader i Sverige och det är ju ingen sommarvärme direkt.

Måndag morgon, då är det Agenda i SVT som gäller och det mest intressanta inlägget handlade om den svenska sjukvården. Socialminister Annika Strandhäll och Sverige Demoraternas ledare Jimmy Åkesson debatterade den svenska sjukvårdskrisen.

Försiktigt uttryck rådde det delade meningar om hur sjukvården fungerar i Sverige.

Strandhälls inställning var att Sverige har en vård av världsklass och delar man inte den inställningen är man inte mottaglig för fakta. Åkesson ifrågasatte inte detta men menade att vården i Sverige havererat då folk dör på grund av långa väntetider. Han påpekade också att massinvandringen och illegala invandrares rätt till sjukvård som ett skäl till att sjukvården nu är hårt pressad.

Strandhäll replikerade och menade att det inte är frågan om något haveri utan om utmaningar (regeringens nya ord för problem) vilket uttryck Åkesson sade sig vara trött på.

Det hettade till rejält då Strandhäll hävdade att Sverige Demokraterna vill skära ned på sjukvården med 13 miljarder, vilket motsvarar ca 20000 sjuksköterskor enligt henne.

En ren lögn enligt Åkesson som hävdade att SD satsade elva miljarder mer än regeringen på tre år.

Han anklagade Strandhäll för att ljuga och frågan är om han inte har rätt? Skulle han ha fel så skulle säkert Sveriges samlade vänsterliberala dagstidningar m fl ha slagit honom i huvudet med fakta. Men varken SVT, SR eller Aftonbladet, DN, Expressen eller SVD har tagit Strandhälls parti. Det är tyst som i graven.

Det tolkar jag som att Åkesson har rätt.

Vad gäller Strandhäll så påminner hon mycket om Olof Palme och den arrogans han brukade visa i debatterna och som han förlorade ett val på.

Repris?

Svensk sjukvård har problem...

Idag har jag varit på sjukhuset. Jag hade en kallelse till Urologen där jag skulle infinna mig kl 09.00. Döm om min förvåning då jag i centralreceptionen blev upplyst om att Urologmottagningen hade stängt idag. Man tror inte att det är sant, det skall bara inte kunna hända. Jag blev skickad till enhetschefen som beklagade att jag inte blivit informerad och jag fick en ny tid nästa vecka och lovades att slippa betala då.

Nu funderar jag på att skicka en räkning till landstinget omfattande erlagd parkeringsavgift om 30 kronor, uppskattad bensinkostnad för färd mellan bostad och sjukhus tur och retur om 20 kronor samt portokostnad för mitt krav om ersättning för mina kostnader.

Jag kan inte påstå att min inställning till svensk sjukvård har förbättrats efter denna incident.

Att vänta på vård....

Idag fick jag en remissbekräftelse till Ortopedmottagningen på Sundsvalls sjukhus.

Med anledning av remiss från Din vårdcentral har vi idag placerat Dig på vår väntelista, låter man meddela. Man gör mig vidare uppmärksam på att väntetiden uppskattas till ca 12 veckor.

Man upplyser vidare om att det sedan den 1 november 2005 gäller en nationell vårdgaranti med en föreskriven maximal väntetid på tre månader till mottagningsbesök.

Detta föranledde mig att läsa på lite om den så kallade vårdgarantin. Jag och många med mig har sett 90 dagar som gräns för eventuell behandling som t ex en operation, men enligt vårdgarantin gäller följande regler:

• 0 - Kontakt med primärvården samma dag
  Samma dag som man söker hjälp ska man få kontakt med primärvården, till exempel vårdcentralen eller sjukvårdsrådgivningen vilket kan ske via telefon eller genom besök.
• 7- Läkarbesök i primärvården inom sju dagar
  Om vårdpersonalen bedömer att man behöver träffa en läkare ska man få tid inom högst sju dagar, till exempel på vårdcentralen eller hos familjeläkaren.
• 90 - Besök i den specialiserade vården inom 90 dagar
  Om man får remiss till den specialiserade vården (ortopeden, urologen etc) ska man få en tid för besök inom 90 dagar. Det gäller även om man sökt vård utan remiss, hos en öppen specialistvårdsmottagning.
• 90 - Behandling påbörjad inom 90 dagar
  Efter att vårdgivaren har beslutat om en viss behandling, till exempel operation, ska man få en tid för detta inom 90 dagar.
• Från vilken tidpunkt börjar man räkna de 90 dagarna som gäller för besöksgarantin?
  Tiden börjar räknas från det att beslut om remiss fattats respektive från den dag då egenanmälan accepterats.

De 90 dagarna blev helt plötsligt 180 dagar innan eventuell behandling påbörjas!

Man kan ju också ha synpunkter på att behöva vänta på att få ett datum fastställt för mottagningsbeslutet då det gör det mer eller mindre omöjligt att planera aktiviteter och resor under sommaren och hösten. Jag avser därför att skicka ett brev till ortopedmottagningen där jag vill ha ett datum fastställt, även om det ligger i närheten av slutet på 90-dagarsperioden ifrån det att beslut om remissen fattades.