Ett besök i Kambodja...

Vi har besök av Christer Qvick och Noj från Granlo i Sundsvall och förutom Elefantfestivalen har vi också besökt marknaden på andra sidan gränsen vid övergången i Chong Chom.

Gränsövergången

Det är olika regler och priser vid varje tillfälle när man gör den resan och den här gången var det stökigare än vanligt - på båda sidor om gränsen.

De finns inga officiella prislistor och man får inte heller någon stämpel i passet.

Tidigare har det inte varit något problem utan man stoppar några hundringar i passet och sedan är det bara att passera gränsen men den här gången fordrades det ett längre snack med en högre chef innan vi fick passera och på den Kambodjanska sidan betalade vi 200 bath som vanligt men sedan vi satt oss i en tuc-tuc för att åka ned till marknaden blev vi stoppade av en nitisk immigrationstjänsteman som ville se mitt och Christers pass. 

Christer, Yaya och Noj

Efter lite diskuterande fick vi tillbaks passen och kunde åka vidare till marknaden utan att behöva smörja ännu en gång.

Innan vi återvände till Thailand passade vi på att besöka casinot och Christer gick därifrån med plus. Själv satsade jag inte en bath, det får räcka med spelet på hästar.

En del har svårt att passa överenskomna tider...

I går var vi upp till marknaden i Chong Chom och vi var även över till Kambodja då två av Yayas systrar ville se casinot. Vi hade bestämt att vi skulle åka hemifrån klockan 8.00 och hämta upp en av systrarna vid en busshållsplats för att sedan plocka upp Yayas pappa i Prasat en halvtimme senare. Det här med överenskomna tider fungerar dåligt här borta. Nu kom vi inte i väg förrän 10.30 då syrran hade en del att klara av innan hon kunde ta bussen. Klockan 11.00 plockade vi upp pappan som väntat sedan klockan 8.00 ca.

Vad gör man inte för att tjäna en slant?

Med Yaya, äldsta dottern och två systrar i bilen påminde hela situationen om en hönsfarm på fyra hjul. Dessutom hade alla flera telefonsamtal som måste ta’s emot eller ringas och då gäller det att överrösta varandra. Det var värre än ett call centre mest hela vägen och huvudvärken smög sig sakta på.

Nu har man lärt sig hur man skall komma så billigt undan som möjligt då man passerar gränsen. För det första låtsas man som om de inställsamma ”fixarna” inte existerar, sedan stoppar man några hundralappar i passet och lämnar över det till migrationspolisen därefter betalar man tvåhundra bath till migrationspolisen på den Kambodjanska sidan.

Vid återgången till den thailändska sidan visar man upp passet, passerar tullen som om man inte ser tulltjänstemännen som står där och låtsas inte höra när de ropar efter en. Sist men inte minst måste man visa upp passet för migrationspolisen så att de får registrera att man återvänt.

Hemresan gick bra då flera av hönsen nickade till och call centret hade en lugn eftermiddag.

Alltid kul att kunna handla till attraktiva priser...

Jag har tidigare skrivit om återkommande intermeson vid gränsen mellan Thailand och Kambodja, vilket bland annat fick till följd att några av gränsövergångarna stängdes. Jag kan nu berätta att det lugnat ned sig och att gränsövergången mellan Chong Chom i Thailand och O’Smach i Kambodja åter har öppnat.
I går åkte vi upp till gränsen tillsammans med Sun och Kent. För thailändska medborgare var det inga problem utan de kunde fritt promenera över gränsen oavsett om de hade pass eller inte. För Kent och mig var det lite andra regler som gällde.
Hela området på den thailändska sidan vimlar av fixare som kommer och går som de vill. Är man lite ovan vid rutinerna kan det vara bra med lite hjälp men den här gången höll det på att bli dyrt. Vår fixare rekommenderade att vi skulle fylla i s k TM-kort och söka visum i Kambodja, viket vi också gjorde. När vi kom över på den Kambodjanska sidan visade det sig att visumet skulle kosta 1 300 bath, vilket inte alls stämde överens med den information vi hade sedan tidigare. Så vi vände tillbaks och förklarade för de thailändska gränspoliserna att det bara handlade om ett dagsbesök och att vi inte var i behov av något visum. Så småningom så löste det sig och vi fick betala 500 bath i ”besöksavgift” på den thailändska sidan och 300 bath på den Kambodjanska sidan.
Det första man möts av då man kommit in i Kambodja är ett stort casino och några lyxhotell, ingenting som antyder att man kommit till ett av världens fattigaste länder precis.
Vi började med att äta lunch på casinot varefter vi tog var sin motorcykeltaxi till marknaden som ligger en bit in i Kambodja. Utbudet är stort, det mesta finns att köpa och det handlar mest om kopior av dyra original. Här hittar man de allra senaste mobiltelefonerna, klockor som Rolex och Breitling m fl, kläder och livremmar från Versace och Armani, väskor från Gucci och Prada samt mycket mer. Det som förvånade mig mest var att man kunde köpa en hel liter Absolut Vodka till det facila priset av 400 bath. Här handlar det om en originalprodukt som skeppats från Europa och jag har lite svårt att se hur man når någon lönsamhet till det priset.
Efter markanden återvände vi till Casinot där det även fanns en tax-free butik och även om utbudet inte var det värsta man sett så var priserna tilltalande. Det fanns även andra butiker i anslutning till casinot där man kan köpa både det ena och det andra. Man säljer bl a kopior på Viagra tillverkade i Indien och under ett annat produktnamn till helt andra priser än vad originalet kostar vad jag kunde förstå.
Nu är det här, liksom runt om i världen vissa regler som gäller när man skall föra varor från ett land till ett annat och man får bara föra med sig en liter alkohol över gränsen. Men här hade man infört en service som jag inte varit med om tidigare, man handlar så mycket man vill och sedan stoppas allt ned i en kartong som tejpas igen och sedan sköter butiken om transporten över gränsen och mot uppvisande av kvittot är det bara att hämta ut kartongen ca 1 kilometer in på den thailändska sidan.
Jag noterade också att vi vid återpasseringen till Thailand inte behövde passera någon tullkontroll och behövde inte heller visa upp våra inköp.
Det kommer att bli fler besök på den andra sidan gränsen innan vi återvänder till Sverige.

Förlängning av uppehållstillstånd

I dag har vi varit till immigrationskontoret i Chong Chom för ”90-dagarsregistreringen”. Även om man har ett uppehållstillstånd som gäller ett år så måste man anmäla sig på ett immigrationskontor var tredje månad.
Det visade sig att det inte var den mest lämpade dagen att ge sig ut på vägarna. Nu är alla som varit hemma och hälsat på släkten över nyår, på väg tillbaks till Bangkok och trafiksituationen är obeskrivbar. När man skall åka till Chong Chom måste man passera huvudvägen från Ubon till Bangkok. Trafikljusen var avstängda i Prasat och polisen dirigerade trafiken, kaos är bara förnamnet. Den thailändska mentaliteten att det kommer en dag i morgon också, gäller definitivt inte i trafiken. Här tas minsta möjliga hänsyn och det chansas friskt och många av de trafiköverträdelser som man ser här skulle säkert rendera fängelsestraff i Sverige.
Efter en lång väntan så kom vi i alla fall vidare. Att nyårsfirandet inte är över kunde vi konstatera då vi letade parkeringsplats i Chong Chom. Det var säkert tusentals bilar som trängdes på alla tillgängliga ytor vid gränsövergången till Kambodja. På den kambodjanska sidan finns dels en marknad med mycket låga priser dels ett stort kasino som är populärt bland thailändare.
Det vimlar dock av hjälpsamma ”fixare” på platsen så för 100 bath ordnades en parkeringsplats. Yaya protesterade högljutt och hävdade att priset var tjugo bath utan att någon brydde sig. Här styr marknadskrafterna, tillgång och efterfrågan gäller.
På migrationskontoret var det ingen trängsel utan vårt ärende klarades av på mindre än 15 minuter. Sedan var det bara att sätta sig i bilen och åka de ca 80 kilometer långa vägen hem igen. Från det här hållet var det bara femton minuters väntetid i vägkorsningen i Prasat, men kön från det andrahållet hade växt och var mer än två kilometer lång och då står det tre fordon i bredd. I bästa fall är de framme i Bangkok efter midnatt.Hitintills har 287 personer omkommit i trafiken under nyårsfirandet och det är ännu inte slut.