I går var vi upp till marknaden i Chong Chom och vi var även över till Kambodja då två av Yayas systrar ville se casinot. Vi hade bestämt att vi skulle åka hemifrån klockan 8.00 och hämta upp en av systrarna vid en busshållsplats för att sedan plocka upp Yayas pappa i Prasat en halvtimme senare. Det här med överenskomna tider fungerar dåligt här borta. Nu kom vi inte i väg förrän 10.30 då syrran hade en del att klara av innan hon kunde ta bussen. Klockan 11.00 plockade vi upp pappan som väntat sedan klockan 8.00 ca.
 |
| Vad gör man inte för att tjäna en slant? |
Med Yaya, äldsta dottern och två systrar i bilen påminde hela situationen om en hönsfarm på fyra hjul. Dessutom hade alla flera telefonsamtal som måste ta’s emot eller ringas och då gäller det att överrösta varandra. Det var värre än ett call centre mest hela vägen och huvudvärken smög sig sakta på.
Nu har man lärt sig hur man skall komma så billigt undan som möjligt då man passerar gränsen. För det första låtsas man som om de inställsamma ”fixarna” inte existerar, sedan stoppar man några hundralappar i passet och lämnar över det till migrationspolisen därefter betalar man tvåhundra bath till migrationspolisen på den Kambodjanska sidan.
Vid återgången till den thailändska sidan visar man upp passet, passerar tullen som om man inte ser tulltjänstemännen som står där och låtsas inte höra när de ropar efter en. Sist men inte minst måste man visa upp passet för migrationspolisen så att de får registrera att man återvänt.
Hemresan gick bra då flera av hönsen nickade till och call centret hade en lugn eftermiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar