Valparna växer...

Nu är det full fart i valphagen och de verkar vara hungriga dygnet runt. De är tre veckor idag så utvecklingen har gått fort. Så fort tiken närmar sig hagen klättrar de på väggarna och hörs lång väg. En av dem är speciellt försigkommen och har tagit sig ut ur hagen vid flera tillfällen, senast i natt. Tydligen lättare att ta sig ut än tillbaka och när saknaden av tryggheten hos syskonen gör sig påmind gnäller han högljutt.

Lunch utanför hagen

I morse fick vi klagomål från grannen som påstod att hon inte kunnat sova de senaste fem nätterna, vilket vi visste var rena ljuget. Möjligen den senaste natten hävdade Yaya. Det hettade till rejält då grannkärringen kallade Yaya för outbildad och okunnig och hotade med ”stadsdelsnämndens” ordförande och polisen. Nu har kärringen skitit i det blå skåpet, var min första tanke. Att anklaga hustrun för att vara okunnig hamnar definitivt inte i god jord, enligt egen erfarenhet. Jag var nästan beredd på att handgripligheter var på väg att uppstå och tog tag i vattenslangen, lite vatten brukar gjuta olja på vågorna. Nu behövde jag tacksamt nog inte ingripa. Men att påstå att de skiljdes som vänner är nog att fara ovarsamt fram med sanningen.

Jag har under dagen fixat till hagen så att valparna inte skall kunna ta sig ut och då blir det förhoppningsvis lite lugnare. Vi får väl avvakta vad som eventuellt händer.

Nu har de fått namn i alla fall, jag har döpt dem efter svenska politiker. Ingen nämnd och ingen glömd. De heter nu Trolös, Rådlös, Smaklös, Redlös och Planlös. Förhoppningsvis får de nya namn om tre veckor då de får nya hem på den thailändska landsbygden.

Samtliga fem är tingade av folk som hustrun eller barnen känner så jag hoppas att det borgar för ett gott liv för dem.

Även om det är en hel del arbete med dem så kommer jag säkert att sakna dem då de flugit ut ur boet.

Hundliv....

Nu är det livat i valphagen. Valparna har hunnit bli tre veckor och det känns som om de upptäckt att världen är lite större än gropen där de legat sedan de föddes. Nu både ser och hör de och de drar iväg åt olika håll men tiken tar snabbt tag i dem och återställer ordningen. Deras framfart är minst sagt lite vinglig även om det går bättre och bättre dag för dag.

För mig är det här en upplevelse jag aldrig varit med om tidigare, men jag är mycket intresserad och familjen upplever mig som lite daltande. Men vi från väst har en liten annan inställning till djur än vad asiaterna har. Det är nog inte många här som upplever en hund som en familjemedlem.

Vad Zippo tycker är lite svårt att förstå men tiken morrar och visar tänderna när han kommer för nära valparna. Han visar klart avundsjuka tendenser när jag visar intresse för tiken och valparna.

Jag har iordningställt en valphage där de har mer utrymme än i gropen. Det största problemet var få till en lösning så att tiken kan ta sig in och ut medan valparna inte kan ta sig ut. Men det löste sig till slut. När tiken är frånvarande tyr de sig till varandra och det ser ut som en stor boll när de tråcklar in sig i varandra.

Jag är inte alls hemma på hundraser och jag har varit lite frågande för tikens ras men vi har nu fått veta att det är en Shetland Sheepdog och valparna har fått hennes färger medan ansiktena påminner mer om en Golden Retriever.

Det ser i alla fall ut att lösa sig då det gäller att bli av med valparna, tre stycken är redan borttingade och när de är ca två månader kommer de att få nya hem. De flesta vill ha hanhundar och av de fem valparna så är fyra hanhundar, så där hade vi lite tur.

Snälldum var ordet...

Så här kan det gå när man är för snäll. Jag tyckte synd om tiken som inte hade någon familj och gav henne mat några gånger vilket gjorde att hon kände sig hemma här och började ta sig friheter. Trots försök med nät och andra hinder tog hon sig in på tomten. Nätet bet hon sönder och sedan krängde hon dig in mellan spjälorna i grinden. Hade jag inte själv blivit åsyna vittne hade jag inte begripit hur hon tog sig in då det är ett mycket litet utrymme mellan spjälorna.

Vi har talat med ”stadsdelsnämndens” ordförande men hon kunde ingenting göra och polisen intresserar sig inte för herrelösa hundar om de inte utgör en fara för folk och det ansågs inte denna timida varelse utgöra. Hon har antagligen fått mycket stryk för hon uppträder skyggt och reserverat. 

Av ”stadsdelsnämndens” ordförande fick vi också veta att det finns många hundar i området som inte tillhör någon och de rotar i soptunnor efter mat men de förekommer också att de kan stjäla en levande höna eller kyckling. De sistnämnda springer nämligen lösa här.

Oväntad och ovälkommen tillökning

I onsdags, tidigt på morgonen, hördes kvidande läten från ett buskage och de värsta farhågorna besannades. Under natten hade hon fött fem valpar.

Hustrun tycker inte att det är några problem, det finns alltid folk som vill ha hundar. Det finns några uttryck jag ofta hör upprepas här borta. ”Inga problem” är ett av dem och ”i morgon” är ett annat uttryck som frekvent återkommer.

 
För mig känns det ändå som att vi har ett problem, stort eller litet lär väl den närmaste framtiden utvisa.

Oönskade problem...

Min bästa vän här borta på andra sidan klotet har strulat till det för sig. I sanningens namn är han en riktig strulputte när det gäller det motsatta könet. Han tar alla chanser till en, i hans tycke, trevlig men kort samvaro och något som helst ansvar för eventuella följder föreligger inte. Nu är det riktigt illa, då det senaste äventyret tycks ha slutat i ännu en graviditet. I och för sig inte alls ovanligt då det gäller honom, jag vet inte vilken gång i ordningen det här är. Men tidigare har jag sluppit bli inblandad i resultaten av hans utsvävningar.

Det är ju inget fel på tjejen, hon ser hyfsat bra ut och känslan är att hon kommer att ta bra hand om sina eventuella avkommor. Men min vän har ingen känsla för något faderskap, han mest sover, äter och spanar efter nya förhållanden.   

Flickvännen

Problemet nu, är att vi har blivit involverad i det senaste förhållandet, på ett icke önskvärt sätt. ”Flickvännen”, om det nu är en adekvat benämning, dyker upp i tid och otid och kommer hem till oss. Att grinden är stängd möter inga hinder för denna företagssamma dam.  Hon är så pass smal att hon kan passera genom spjälorna. Godhjärtad som jag är så bjuder jag på mat då hon kommer eftersom hon tycks sakna familj. Ingen bra strategi har det visat sig då hon mer eller mindre bor här nu.

För den som inte riktigt hänger med så handlar det om hundar, där vår Zippo ännu en gång spelar huvudrollen. Tiken tycks sakna ägare och trots att jag monterat ett nät på grinden tar hon sig in. Nätet, som är av plast, bet hon sönder på några minuter. Yaya har berättat att om man vill bli av med en hund i Thailand så lastar man in den i bilen och åker iväg minst 20 kilometer och släpper ut den. Ett annat sätt är att släppa ut den i ett tempelområde.

 
Vi får väl se hur vi löser detta. Fortsättning lär följa….

Ett sorgligt besked....

I början på veckan nåddes vi av beskedet att Mijos lilla hund hade blivit ihjäl körd. I ett obevakat ögonblick hade han lyckats smita ut på gatan och det slutade så olyckligt att han blev påkörd av en passerande bil.

 
Det var ett mycket ledsamt besked då han var som en familjemedlem som vi hade hunnit fästa oss vid. Nu finns han inte mer och det känns tomt.