Jag köpte en längdskidåkningsutrustning i julklapp åt Yaya. Det var faktiskt ett önskemål från hennes sida. Hon har kollat lite på skidåkning på TV och hon tycker inte att det ser speciellt svårt ut så varför inte prova.
Sagt och gjort, jag gjorde ett spår på grönytan (den är vit nu) mellan hyreshusen. Inga backar eller andra svårigheter, bara ett slätt spår. Efter att ha vallat skidorna och en kort introduktion var det bara att sätta igång.
Självförtroendet var det inget fel på men det visade sig ganska snart (genast/omedelbart om man så vill) att det inte var så lätt som hon kanske trott. Något hot mot våra svenska skidtjejer blir hon nog inte.
Självförtroendet var det inget fel på men det visade sig ganska snart (genast/omedelbart om man så vill) att det inte var så lätt som hon kanske trott. Något hot mot våra svenska skidtjejer blir hon nog inte.
Premiären i spåret följdes av många nyfikna blickar bakom gardinerna i hyreshusen och ett visst underhållningsvärde kanske det var.
Men jag tycker att hon gör det bra och så länge det finns snö ska vi träna på och går det bra så blir det en söndagsutflykt till Hulistugan med varm mjölkchoklad och vispgrädde som avslutning på "utbildningen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar