Den 21 november förra året hade jag ett inlägg på bloggen om vår förstörda keramikhäll. En platta hade slutat fungera och vi hade anlitat en elektriker för att avhjälpa felet men det ville sig inte bättre än att han knäckte hela hällen. Självklart sakande han ansvarsförsäkring och några besparingar att ta av kunde vi bara drömma om.
 |
| En trasig keramikhäll |
Jag fick köpa en ny häll för vilken jag betalade 18 350 bath.
Den utgiften ställde hela budgeten för november månad på sniskan och jag kände mig ganska missnöjd med tingens ordning. Nu är jag ju inte den som ältar gamla händelser men jag kunde inte riktigt släppa det här och till slut började jag gå igenom försäkringsvillkoren men jag kunde inte hitta något om att det var självklart att skadeersättning skulle utgå.
Men det kostar ju inget att försöka, bara tid vilket jag har gott om.
Så jag började med att uppmana elektrikern att skriva ihop en redogörelse för hur han burit sig åt för att knäcka hällen. Den 21 december i fjol skickade jag sedan elektrikerns redogörelse tillsammans med kvittot på den nya hällen och ett krav på ersättning till bolagets huvudkontor i Bangkok.
Efter flera telefonsamtal och påstötningar fick jag den 31 januari äntligen ett förslag på ersättning via fax. Efter nedskrivning av värdet på den gamla hällen var bolaget berett att betala 10 000 bath i ersättning. Jag konstaterade ganska snart att det var en summa som inte var förhandlingsbar och accepterade.
Då jag inte räknat med någon ersättning så var det 10 000 bath mer än jag räknat med. Våra thailändska vänner och bekanta är väldigt imponerade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar