När man bor i ett främmande land finns inget naturligt skyddsnät om man blir sjuk eller råkar ut för en olycka och efter 45 dagar så upphör hemförsäkringen att gälla. Så från den 46:e dagen och fram till dagen för planerad återresa har jag täckt upp med en reseförsäkring. Under de nästan tio år jag bott i Thailand har jag varit lyckligt skonad från några händelser som krävt några större vårdinsatser. Det har på sin höjd handlat om någon infektion eller inflammation där det räckt med ett läkarbesök och medicinordination. I dessa fall har kostnaderna varit så pass blygsamma att jag avstått från några krav på mitt försäkringsbolag.
 | |
| Bättre har man ju mått |
I veckan som gick ändrades helt plötsligt förutsättningarna då jag var så pass dålig att jag måste läggas in på sjukhus.
Den stora skillnaden jämfört med svenska förhållanden är att man slipper bli sittande i ett väntrum på en akutavdelning, här slussas man vidare direkt till rätt avdelning utifrån den diagnos man fått eller utifrån de symtom man beskriver dock via röntgenavdelningen.
Innan jag åkte från bostaden hade jag sammanställt alla väsentliga uppgifter som namn, ålder, försäkringsbolag, symtom, när symtomen började o s v i ett dokument vilket jag överlämnade vid ankomsten till sjukhuset.
Efter röntgen placerades jag i ett så kallat VIP-rum med egen toalett och dusch samt TV, kylskåp och vattenkokare. Rummet var också utrustat med AC och det fanns även en bred säng så att en eller flera anförvanter kan övernatta.
Provtagningarna påbörjades omedelbart och medicineringen inleddes snabbt med koksalt och antibiotika intravenöst samt smärtlindrande och febernedsättande medicin.
Det serveras ingen mat genom sjukhusets försorg utan någon restaurangägare går runt och tar upp beställningar och levererar sedan mot kontant betalning. Nu var detta inte aktuellt för mig då jag helt saknade aptit.
Det är väl bemannat och jag upplevde ingen som helst stress hos personalen. Det förekommer inte heller någonting som påminner om de svenska ronderna med en större folksamling som drar från säng till säng. Här kommer endast doktorn tillsammans med en sköterska och han har ingen brådska utan ger en den tid man anser att man behöver för att få svar på sina frågor.
Då jag hade hög feber svettades jag en hel del och man bytte sängkläder och sjukhuskläder fyra gånger under natten.
 |
| VIP-rum med TV och kylskåp |
På morgonen hade febern gett med sig och blodtrycket var normalt så jag blev utskriven och fick även en påse med mediciner att intagas enligt ordination.
Dagen före hade jag betonat att det var viktigt att sjukhuset kontaktade försäkringsbolaget för att få en betalningsgaranti utställd. Det hade man naturligtvis inte gjort utan man ville ha min hjälp med att kontakta försäkringsbolaget och efter många om och men så kunde jag förmedla en kontakt där de kunde tala thailändska eftersom ”kassören” inte kunde tala engelska.
Till slut kunde jag i alla fall lämna sjukhuset och återvända till bostaden utan att jag känner mig botad. Återbesök nästa söndag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar