Bättre än förväntat......

Den 21 november förra året hade jag ett inlägg på bloggen om vår förstörda keramikhäll. En platta hade slutat fungera och vi hade anlitat en elektriker för att avhjälpa felet men det ville sig inte bättre än att han knäckte hela hällen. Självklart sakande han ansvarsförsäkring och några besparingar att ta av kunde vi bara drömma om.

En trasig keramikhäll

Jag fick köpa en ny häll för vilken jag betalade 18 350 bath.

Den utgiften ställde hela budgeten för november månad på sniskan och jag kände mig ganska missnöjd med tingens ordning. Nu är jag ju inte den som ältar gamla händelser men jag kunde inte riktigt släppa det här och till slut började jag gå igenom försäkringsvillkoren men jag kunde inte hitta något om att det var självklart att skadeersättning skulle utgå.

Men det kostar ju inget att försöka, bara tid vilket jag har gott om.

Så jag började med att uppmana elektrikern att skriva ihop en redogörelse för hur han burit sig åt för att knäcka hällen. Den 21 december i fjol skickade jag sedan elektrikerns redogörelse tillsammans med kvittot på den nya hällen och ett krav på ersättning till bolagets huvudkontor i Bangkok.

Efter flera telefonsamtal och påstötningar fick jag den 31 januari äntligen ett förslag på ersättning via fax. Efter nedskrivning av värdet på den gamla hällen var bolaget berett att betala 10 000 bath i ersättning. Jag konstaterade ganska snart att det var en summa som inte var förhandlingsbar och accepterade.

Då jag inte räknat med någon ersättning så var det 10 000 bath mer än jag räknat med. 
Våra thailändska vänner och bekanta är väldigt imponerade.

Att ligga på sjukhus i främmande land....

När man bor i ett främmande land finns inget naturligt skyddsnät om man blir sjuk eller råkar ut för en olycka och efter 45 dagar så upphör hemförsäkringen att gälla. Så från den 46:e dagen och fram till dagen för planerad återresa har jag täckt upp med en reseförsäkring. Under de nästan tio år jag bott i Thailand har jag varit lyckligt skonad från några händelser som krävt några större vårdinsatser. Det har på sin höjd handlat om någon infektion eller inflammation där det räckt med ett läkarbesök och medicinordination. I dessa fall har kostnaderna varit så pass blygsamma att jag avstått från några krav på mitt försäkringsbolag.

Bättre har man ju mått

I veckan som gick ändrades helt plötsligt förutsättningarna då jag var så pass dålig att jag måste läggas in på sjukhus.

Den stora skillnaden jämfört med svenska förhållanden är att man slipper bli sittande i ett väntrum på en akutavdelning, här slussas man vidare direkt till rätt avdelning utifrån den diagnos man fått eller utifrån de symtom man beskriver dock via röntgenavdelningen.

Innan jag åkte från bostaden hade jag sammanställt alla väsentliga uppgifter som namn, ålder, försäkringsbolag, symtom, när symtomen började o s v i ett dokument vilket jag överlämnade vid ankomsten till sjukhuset.

Efter röntgen placerades jag i ett så kallat VIP-rum med egen toalett och dusch samt TV, kylskåp och vattenkokare. Rummet var också utrustat med AC och det fanns även en bred säng så att en eller flera anförvanter kan övernatta.

Provtagningarna påbörjades omedelbart och medicineringen inleddes snabbt med koksalt och antibiotika intravenöst samt smärtlindrande och febernedsättande medicin.

Det serveras ingen mat genom sjukhusets försorg utan någon restaurangägare går runt och tar upp beställningar och levererar sedan mot kontant betalning. Nu var detta inte aktuellt för mig då jag helt saknade aptit.

Det är väl bemannat och jag upplevde ingen som helst stress hos personalen. Det förekommer inte heller någonting som påminner om de svenska ronderna med en större folksamling som drar från säng till säng. Här kommer endast doktorn tillsammans med en sköterska och han har ingen brådska utan ger en den tid man anser att man behöver för att få svar på sina frågor.

Då jag hade hög feber svettades jag en hel del och man bytte sängkläder och sjukhuskläder fyra gånger under natten.

VIP-rum med TV och kylskåp

På morgonen hade febern gett med sig och blodtrycket var normalt så jag blev utskriven och fick även en påse med mediciner att intagas enligt ordination.

Dagen före hade jag betonat att det var viktigt att sjukhuset kontaktade försäkringsbolaget för att få en betalningsgaranti utställd. Det hade man naturligtvis inte gjort utan man ville ha min hjälp med att kontakta försäkringsbolaget och efter många om och men så kunde jag förmedla en kontakt där de kunde tala thailändska eftersom ”kassören” inte kunde tala engelska.

Till slut kunde jag i alla fall lämna sjukhuset och återvända till bostaden utan att jag känner mig botad. Återbesök nästa söndag

Ännu ett sjukhusbesök.....

För några dagar sedan vaknade jag tidigt, vilket inte ät speciellt ovanligt då trafiken på gatan har nått en omfattning som påminner om en större genomfartsled eller en racerbana för bilar och motorcyklar utan ljuddämpare. Normalt är det lögn i h-vete att sova längre än till ca 06.30.
Men den här morgonen var speciell, jag vaknade med en konstig och kraftig huvudvärk som jag aldrig varit med om tidigare. Det var som en jordbävning i huvudet utan att jag kunde lokalisera epicentrum. Jag upplevde att värken kom någonstans över och bakom mitt vänstra öra och sedan spred sig nedåt mot nacken och skuldran. Hela tillvaron snurrade och jag fick ta stöd för att ta mig till toaletten. Det var en av de värsta upplevelser jag haft på senare tid och min första tanke var att jag kanske drabbats av en stroke.
Men jag tog en dusch och tog mig tillbaks till bingen och ville vänta och se hur det utvecklade sig. Efter någon timme så släppte det lite grann och tillvaron kändes stabilare så jag började misstänka att det handlade om, vad vi brukar benämna, en vanlig nackspärr. 
Men i morse fanns ingen återvändo, det fanns inte en chans att vrida huvudet för att titta på någonting, jag måste vrida på hela kroppen och det gjorde ont i hela huvudet.
Det var bara att lyssna på hustruns råd och ännu en gång bege sig till stadens privatsjukhus. Det mesta upprepar sig och i vanlig ordning så är det röntgen som gäller då jag redogör för mina problem.
Sedan blev det en timmes värmebehandling i nacken, vilken utfördes i ett större behandlingsrum med tiotalet sängar, där många av patienterna såg ut att ha accepterat att liemannen väntade bakom knuten.
Det kändes lite bättre efter värmeterapin och efter den fick jag träffa doktorn, som visade sig vara en gammal bekant då han för några år sedan opererade bort en fotvårta som jag hade problem med.
Vi hade en längre diskussion om mitt problem och till slut enades vi om jag drabbats av en inflammation i något ledband, muskelfäste eller någon annan sena i axeln.
Vi diskuterade olika mediciner utifrån hans diagnos och jag hade krav på att medicinerna skulle vara godkända i Sverige. Innan jag lämnade sjukhuset fick jag en injektion med Voltaren och därefter var det bara att betala och hämta ut medicinen som bestod av Voltaren Sr 75 mg, Norgesic 35 + 450 mg och som värktablett Paracetamol 500mg vilken jag inte har en tanke på att äta. Dessutom utrustades jag med stödkrage och en kasse för medicinen och röntgenplåtarna till det facila priset av 1 850 bath.
.  

Lite travsnack mitt i natten (Thai time)......

Jag har tidigare torgfört mina åsikter beträffande min uppfattning om ATG:s nya stora spelsatsning, V86. Det är ett skitspel för småspelare så det finns ingen anledning att bidra till den potten. Jag tror att omsättningen kommer att minska stadigt och sedan återstår att se vad ATG beslutar. En del tipsnissar hoppar dock jämfota av förtjusning och vet inte till sig av glädje vilket säkert påverkar tant Ebba och de andra veteranerna i syjuntan. Nu körs det lopp överallt, i badkar, solarier och nu senast i bastun. Man undrar ju om det inte blir trångt.

Det får mig att tänka på en händelse för drygt fyrtio år sedan då vi besökt Bergsåker, vunnit lite pengar och firade i en kompis lägenhet. Hyresvärden tyckte att det väl livat och undrade vad som stod på. Abbe, som hyrde lägenheten förklarade att vi varit på travet och vunnit pengar och att vi nu firade det. Hyresvärden undrade i sin tur om vi inte hade kunnat lämna hästarna på Bergsåker!!!!

Även om man inte spelar kan man ju snitsa ihop en rad och se hur man står sig mot ”experterna”. Om inte annat kan man visa hur mycket man sparar genom att stå över.

Skulle jag ha lika generösa arbetsgivare och vara lika välbetald som ”experterna” så skulle jag kunna tänka mig att lämna in följande system för en dryg tusenlapp;

Avd 1. 1,5

Avd 2. 6

Avd 3. 1,3,4,5,8,9

Avd 4. 2,6,8,10

Avd 5. 1,3,5,6,9,10

Avd 6. 2,6,12

Avd 7. 2,4,9,10,11,12

Avd 8. 2

Nu är klockan 00.05 här borta, termometern visar på 25,3 grader och nu drar jag snart täcket över huvudet och hoppas slippa hostattackerna. Om några timmar vaknar jag och kan konstatera att jag sparat en tusenlapp.

Man kan bli trött för mindre....

När man inte känner sig fullt frisk blir man lätt irriterad på saker som inte fungerar. Det har varit en hel del av den varan på slutet. Skrivaren har slutat fungera på grund av att en behållare för överskottsbläck är full, en av lamporna på grindstolparna har slocknat och TV-decoden tycktes ha råkat ut för något som kan liknas vid en stroke. Det var ingenting som fungerade, kanalerna och kanalinformationerna hade helt tappat kontakten med varandra, kanalväljaren funkade inte, ja det mesta var skit. Men i lördags skulle det lösas när Christer var här, två skarpa hjärnor i samarbete mot en sketen decoder, en skrattmatch. Vi höll nog på i två timmar, prövade det mesta (minst tre gånger), tog ur kortet, stängde av och satte på strömmen men den var i stort sett hjärndöd. 

Igår nedlät vi oss att kontakta operatören som rekommenderade oss att dra ur strömförsörjningskabeln till decoden. Det var med skammens rodnad på kinderna som jag följde omstarten och till slut kunde konstatera att det fungerade igen. Ibland blir det feltänk.

Lampan på den ena grindstolpen saknar ström och av den anledningen går den inte att tända. Detta beror i sin tur på att killarna som fixade grinden för några månader sedan lyckades bränna av kabeln med svetslågan. Nu är det bara att hoppas att det går att dra en ny kabel i röret mellan de båda stolparna. Elektriker är kontaktad och han kommer när han får tid.

Skrivaren är inlämnad för utbyte av behållaren för överblivet bläck men det kändes lite osäkert då jag lämnade verkstaden. Hade han verkligen förstått problemet? Det lär väl visa sig då han lovade att höra av sig under eftermiddagen/kvällen.

Jag blir inte förvånad om jag måste köpa en ny skrivare, inte det minsta.

Förkylningstider....

Till slut gick det inte längre utan jag tvingades till ett nytt sjukhusbesök. Det började enligt den vanliga rutinen men jag avböjde vänligt men bestämt en ny lungröntgen och föreslog i stället att man skulle ta ett blodprov och se vad det visade. I vanlig ordning så blev det även tio minuters behandling i ”syrgaskammaren”.

Varför inte lustgas?

Blodprovsanalysen visade att jag hade en kraftig infektion i kroppen och enligt doktorn handlade det om en luftvägsinfektion. Hon trodde att det berodde på att jag var känslig för något i luften, typ någon form av allergi. Till Yaya sa hon på thailändska att det kunde vara kroniskt och att jag aldrig skulle bli av med problemen.

Ja, ja nu är det tre stycken i familjen som hostar och snorar så jag tror att det är en vanlig luftrörskatarr och förhoppningsvis är den av övergående natur.

I Thailand tillhör läkarna auktoriteten och de är definitivt inte vana att bli ifrågasatta och jag tackade nej till lungröntgen föll väl inte i god jord precis. Sedan frågade jag om infektionen berodde på något virus eller om det var bakterier som orsakat den. Till övervägande del så brukar det bero på virus men i vissa fall kan det bro på bakterier. Ja, jag bara undrade då hon skrivit ut antibiotika åt mig.

1 485 bath för hela kalaset inklusive medicinerna.

Så har då det nya året börjat...

Ett lyckat fyrverkeri

Så har vi då lagt jul- och nyårsfirandet bakom oss för den här gången. Zippo har inte haft det alltför roligt sistlidna helg med alla fyrverkerier som briserat i namn av det nya året. Normalt ligger han ute på nätterna men nu har han fått ligga inne när det varit som värst. Men när vi gått ut så kaxar han upp sig och följer med men han håller sig i mycket nära anslutning till mig eller Yaya.

Ett mindre lyckat fyrverkeri

Det är vinter i Thailand nu och klimatet skiljer sig markant mellan södra och norra Thailand. I de södra delarna är det högsäsong för turismen medan flera av de norra och nordöstra delarna drabbats av kyla. Själva har vi väl klarat oss ganska bra och lägre temperaturer än 18, 19 grader har vi ännu inte upplevt den här säsongen. Men på andra håll har temperaturen varit nere mot nollstrecket och det har rapporterats om folk som fruset ihjäl. Här lider man inte av den politiska korrektheten som svensk media hemsökts av och man undanhåller eller förtiger ingenting. Är det en farang som somnat i fyllan på väg mellan hus och dass och fruset ihjäl ute i någon by så skriver man det. Thailändare i allmänhet kanske till och med upplever det som en självsanering inom ett inte alltför attraktivt klientel som för det mesta befinner sig i dimman.

Zippo är inte imponerad.

Även här i Surin klär man sig efter förhållandena och det vimlar av påbyltade varelser på väg till jobb, skola eller andra aktiviteter på morgonen. Ingen, och då menar jag ingen, bryr sig om hur de ser ut. Man blandar rutigt, randigt och blommigt i världens alla färger hur som helst. En orgie i smaklöshet sett ur en västerlännings ögon. Men vem bryr sig? Man slipper frysa och det är det som det handlar om och ingen uppvisning i trendigt klädmode. 

Till och med hundarna byltas på, men jag är tveksam till behovet av att ikläda hundarna T-shirts. Jag tycker mig till och med känna att flera av dem känner sig generade i denna klädsel när man tittar på dem. 
Men tiden rullar på och snart är det varmare igen.

Hua Hin, dag 1...

Jag vaknade vid sjutiden i morse och kunde notera att det såg ut att bli en fin dag. Efter många om och men så fick vi liv i ungarna också och kunde avnjuta en alldeles utmärkt frukostbuffé i matsalen.
Efter frukosten drog jag på mig träningskläderna och körde ett pass på beachen. Allt var sig likt, hästar, lågvatten och nasare på stranden. Det blev ungefär nio kilometer i tungsprungen sand.
Efter en kortare återhämtning så åkte vi upp till Tropical Hill II för att kolla in Kents och Suns fritidshus.
Efter några telefonsamtal för att få vägen bekräftad (det var inte lätt att hitta) så kom vi fram till slut. De har ett hus i ett jättefint område strax nedanför ett högt berg, omgärdat med en hög mur och bevakat av vakter i det land som de flesta av oss kallar för leendets land.
Inom området finns bland annat en liten affär, en pub som också fungerar som klubblokal samt en pool. Området är ganska stort och det bor människor från flera europeiska länder där. En del bor där året runt medan andra, som Kent och Sun, nyttjar huset någon eller några månader per år.
Jämfört med svenska förhållanden så fukar det som en bostadsrättsförening.
På kvällen blev vi hämtade av Kent och Sun för vidare befordran till en liten exklusiv italiensk restaurang i utkanten av sta’n. Maten var helt okay och servicen var det inte heller något fel på men när man måste betala 240 bath för en stor flaska Chang beer och en halv förmögenhet för en föga märkvärdig måltid så drar man öronen åt sig.
Jag är inte snål, men här kändes det som om man kastade pengarna i sjön (och det kan man väl göra någon gång). Man äter mat med samma kvalité och smak samt öl för halva priset på de flesta av restaurangerna i sta’n.
Med andra ord, Restaurang Roccia är inte någonting jag rekommenderar. En middag där kostar lika mycket som tre middagar på vilken annan restaurang som helst inne i sta’n. Jag har full förståelse för att det var glest besatt med gäster. Nu uttryckte jag mig lite diplomatiskt, vi var de enda gästerna den här kvällen.
I vilket fall som helst blev vi mätta och belåtna och vi avslutade kvällen med en Cuba Libre på vårt hotell.

Några dagar senare...

Sedan vi kom till Karon har sol, bad och härliga måltider dominerat dagordningen. Vi har även hunnit med att träffa vänner och bekanta här nere, både thailändska och svenska människor som vi lärt känna i olika sammanhang.
Vi badar och solar med Michael, Nut och Michaels dotter Josefin. Njutit av goda måltider har vi bland andra gjort tillsammans med Sten från Mora och hans flickvän samt Örjan Svensson från Gnarp som hade vägarna förbi.
Det kan bli för mycket av det goda för en del. När hudfärgen förändrats från vitt till något som mer påminner om en rödbentas färg så är det dags för andra aktiviteter. På fredag åkte vi därför in till varuhusen Lotus och Central Festival. Det blev några timmar i shoppingens tecken.
Jag har försökt att ansluta min dator mot några trådlösa nätverk men nekats att köpa inloggningsuppgifter med motiveringen att jag inte bor på något av de hotell som erbjuder denna service. Jag har även gått bet på GPRS-anslutningen.
Nu skriver jag inläggen på min dator (med Å, Ä och Ö), kopierar över dem på ett USB-minne som jag tar med till internetcaféet.
Jag har även tagit en del bilder som jag kommer att lägga ut lite senare. Mina intryck hitintills domineras av mängden turister och en omfattande trafik överallt på ön.
Priserna på vissa restauranger har också fått mig att höja på ögonbrynen en smula. Nu går det naturligtvis inte att jämföra prisnivån i Surin med Phuket men på en del restauranger slår man till och med svenska priser.
Jag tänker återkomma till detta på ett eller annat sätt.

Hua Hin - Phuket

Uppe med tuppen, packat och betalt på hotellet och tankat bilen, sedan bar det av. Det är, vad vi svenskar kanske skulle kalla motortrafikled, hela vägen ned till Surath Thani, ca 400 km och det är tre år sedan jag senast körde den här vägen. Vägbanan har blivit mycket sliten på sina ställen, framför allt den vänstra filen där företrädesvis den tyngre trafiken färdas.
Efter Suhrat Thani så blir vägen smalare och vi har mötande trafik nästan hela vägen till Phuket. På många ställen har man påbörjat arbetet med att bredda vägen så att den blir fyrfilig, vilket kanske kan vara klart om två-tre år.
Efter det att vi passerat över bron till Phuket tätnade trafiken mycket påtagligt. Sträckan mellan Karon och bron har tidigare aldrig tagit mer än ca en timme. Idag tog det nästan två timmar och humöret var väl knappast på topp när vi anlände till hotellet.
Vi bor på ett litet familjeägt hotell som heter Baan Porn Tawan och incheckningen var en ren formalitet som klarades av fortare än det tar att skriva det.
Efter att ha tagit rummet i besiktning bytte jag om till träningskläder och drog iväg på en sjukilometers repa.
Därefter packade vi upp och jag besökte ett internetcafè. Jag tittade även in hos ”min” skräddare och på den ”resebyrå” som vi nyttjade under de tre åren i Karon. Det blev en hel del att prata om.
På kvällen åt vi middag på en restaurang som vi frekventerade ganska ofta då vi bodde i Karon. Det var kul att träffa Mee, en fd kickboxare som jobbar som ”inkastare” och ägarinnan till restaurangen. Det kändes att glädjen var ömsesidig.
På den negativa sidan noterade vi att priserna dragit iväg åt fel håll, inte enbart vad gäller mat och dryck utan aven Tuc-Tuc-åkandet.

Surin - Hua Hin

Vi kom iväg från Surin strax efter klockan sju på söndag morgon. Hyfsat lite trafik men många vägarbeten. Vi passerade genom Bangkok vid 12-tiden och efter att ha tagit en paus för lunch fortsatte vi mot Hua Hin. Det var lika mycket vägarbeten söder om Bangkok också men det flöt på bra och strax efter klockan tre anlände vi till hotellet.
I Hua Hin har vi några hotell som vi brukar välja mellan. Idag blev det Hotel Golf Inn, vid järnvägsstationen. Om vi stannar mer än en natt så brukar det bli Grand Plaza, mest för att de har pool och ett härligt frukostbord.
Efter några timmars vila på rummet så kollade vi runt lite i sta´n och åt middag på en liten restaurang på ”torget” snett emot postkontoret.
Det är drygt två år sedan vi var i Hua Hin senast och det jag reagerade mest på var priserna. Här är priset mer än dubbelt så högt som i Surin på samma varor. Å andra sidan är utbudet betydligt större i Hua Hin, mycket av det som säljs här finns inte att köpa i Surin.
Jag kollade in lite skjortor och andra plagg och kanske det blir affär på hemresan.
Eftersom vi har drygt 600 km kvar att köra i morgon så blev det en tidig kväll.

Fotboll i helgen

Manchesters båda lag lyckades tillsammans bara ta hem en poäng i helgen. City mötte Arsenal hemma och hade påtagligt svårt att skapa något. Arsenal tog ledningen och ökade på till 2-0 innan City reducerade. I andra halvlek ökade Arsenal på till 3-1 och resultatet var nog ganska rättvist.

United spelade borta mot Tottenham och det såg länge ut som om man skulle få återvända utan poäng i bagaget. Tottenham ledde med 1-0 ända till 94:e minuten då Tevez skarvade in en hörna.

Då var klockan över midnatt här så det var bara att krypa till kojs.