Det kallar jag service....

Då vi anlände till Thailand senaste gången hade låset på min resväska dragit sin sista suck så jag var tvingad att bryta upp väskan. Det lät sig göras ganska enkelt utan några skador på själva väskan, men åt låset var det ingenting att göra. Det är en Samsonite-väska som hängt med sedan i mitten av 90-talet och fullsmetad med stickers från jordens alla hörn. 

Trots allt den varit med om är det inga skador på väskan utan den har klarat sig trots bagagehanterarnas behandling på en massa flygplatser runt om i världen. Detta till skillnad från några senare inköp där kvalitén varit betydligt sämre men där priset i stort sett varit det samma.

Jag ville ogärna skiljas från väskan men frågan var om det skulle gå att införskaffa ett nytt lås till en så gammal väska. Men försöka duger så jag skickade ett mail till Samsonite i Sverige och bifogade ett foto på väska och lås med en förhoppning att de kunde bistå mig i denna svåra stund.

 
Ca fjorton dagar senare dyker det upp ett litet vadderat kuvert innehållande två lås men ingen faktura – det kallar jag service. Jag kommer i fortsättningen aldrig köpa en väska av annat fabrikat än Samsonite.

Jag har slutat bli förvånad......

Vi har haft problem med störningar på TV:n på slutet och vid tidigare tillfällen då det krånglat har jag fått rådet att återstarta decorden men det brukar inte hjälpa och det gjorde det inte den här gången heller.

 

Det var bara att ringa True Vision som vår operatör kallar sig nu för tiden. Innan namnbytet var det UBC kort och gott. Jag har en viss erfarenhet av kontakter med hantverkare, tele- och data leverantörer och hade nog lite förutfattade meningar då jag ringde. 

Det brukar för det mesta handla om ”tomorrow” och ”soon” och ”not just now” och ”right away” och ”maybee”. Det är en viss skillnad på Thai time och Swedish time också. I Sverige är ju en timme en timme, det vill säga 60 minuter  och ingenting annat och säger man en timme så är alla införstådda med att det är en timme som gäller. Här kan en timme betyda allt från en timme och uppåt.

 
De lovade i alla fall att komma inom en timme och en kvart senare var de här och ytterligare en kvart senare så hade man fixat till antennen så nu funkar det igen. Surprise, surprise!

Det rullar på....

Jag köpte bilen när vi bodde i Karon på Phuket i slutet av 2004 och den har rullat på utan större problem sedan dess. Några däcksbyten har det blivit och kamaxelremmen och en annan rem är också utbytta. Lite bucklor och några repor har det blivit under årens lopp. Men ingen vet när och ingen vet hur – som vanligt. AC:n är också rengjord vid några tillfällen och batteriet har jag tvingats byta en gång på de här åtta åren.

Åttaåring i hygglig kondition

Jag har varit noga med serviceintervallerna och från början lät jag Toyotas märkesverkstad svara för servicen. För några år sedan lärde vi känna en bilmekaniker som körde eget hemma i garaget och han har fått ta över ansvaret från märkesverkstaden sedan dess, vilket varit till full belåtenhet för båda parter.

Nu då det var dags för tolvtusenmilaservice visade det sig att han slagit igen verkstaden och i stället säljer fläsk på matmarknaden. Han berättade att han var less på att vara skitig jämt men att han också hade svårt att driva in skulder hos många som inte betalat och gjort rätt för sig.

Det var bara att gilla läget med andra ord och jakten på en ny bilmek har pågått en tid och i dag blev det napp. På morgonen kom han och hämtade bilen och vid två-tiden kom han tillbaka med den, servad och klar och med motorn nytvättad. Hela kalaset gick på 2 900 bath, drygt sexhundra kronor. Som synes så finns det vissa fördelar med att bo här borta.

Söndag, gjorde han servicen på en söndag, kanske någon tänker? Ja, jobbar man inte åt staten eller på bank brukar det inte ha någon större betydelse vilken veckodag det är.  

Kyligt är bara förnamnet...

Det är inte bara klimatet som är ogästvänligt här hemma. Våra kontakter med migrationsverket har också blivit väldigt frostiga och det känns inte alls bra när man upplever att beslutsfattare lägger personliga aspekter på en ansökan. Nu är det naturligtvis svårt att påvisa att det är på det viset, men det finns en hel del som talar för det.

Bara att man får känslan att det kan vara på det viset visar ju att någonting måste vara fel.

När man får höra att man ”haft tur” som fått lämna in ansöka sex månader innan uppehållstillståndet gått ut och att man skall anpassa sitt resande till migrationsverkets handläggningstider då är det någonting som inte stämmer för mig.

På deras hemsida kan man bland annat läsa ” Du som vill göra en ansökan kan förvänta dig att få ett vänligt bemötande och en god service av oss. Det ska vara lätt att ha med Migrationsverket att göra.”

Jag har definitivt inte upplevt att det varit lätt att ha med migrationsverket att göra och servicen har i vårt fall inte alls varit god, så nästa gång blir det nog till att anlita ett ombud som får föra vår talan.

Dags för service igen...

Det var dags att beställa tid för 80000 km service på bilen i veckan. Det brukar vi göra på plats, dvs vi åker till Toyotas märkesverkstad för att få en tid som passar. Det brukar bli en del tjafsande om vad servicen omfattar trots att det framgår av serviceboken. Jag brukar avstå från in- och utvändig rengöring. Jag tycker även att det verkar överkurs när de vill ”växla” hjulen, så det tackar jag också nej till.
När vi var överens om vad som skulle göras frågade jag om priset och den här gången ville de ha drygt 5000 bath, betydligt mer än tidigare. Då begärde jag att få varje punkt specificerad och hoppsan, då var vi nere på 3800 bath. Killen rodnade inte ens – går det så går det, verkar vara filosofin.
Nu är servicen utförd men jag har inga möjligheter att kontrollera att allt vi var överens om har utförts, det är bara att hoppas att så är fallet.