Tillbaka i Sverige

Efter ca åtta månader är vi nu tillbaka i Sverige igen. Det var två tröttsamma resor med mycket stillasittande innan vi var framme 

Bussresan mellan Surin och Bangkok tog över sju timmar mot normala sex timmar och flygresan från Bangkok till Arlanda med start mitt i natten tog drygt tio timmar. Vi landade tidigt på morgonen den 29 maj och fick vänta några timmar innan avfärden till Sundsvall.

Lite oplanerat blev det buss mellan Arlanda och Sundsvall på grund av spårarbeten på Ostkustbanan.

Karin och Rolf mötte på Busstationen och såg till att vi kom välbehållna hem till Granlo och de hade också sett till att kylskåpet var välfyllt. Det är härligt med verkliga vänner.

Det är med lite delade känslor man kommer hit. Att få träffa och umgås med våra vänner är det bästa med att vara här. Vi har inte så många riktiga vänner, men de vi har är vi rädda om.

På minussidan var det vädret vi möttes av under de första dagarna, kallt och regnigt, hustrun tillbringade timmar i badkaret de tre första dagarna. Men det finns även andra och betydligt allvarligare förändringar som samhället genomgått under de senare decennierna, som jag tänker på. Till det har jag för avsikt att återkomma mer preciserat under sommaren.

Det var några saker/företeelser som vi reagerade ganska fort på, som t ex priserna på matvaror. Känslan är att priserna stigit kraftigt sedan förra året. Jag kan väl inte påstå att det var direkt chockartat, men inte långt ifrån.

Tiggeriet verkar också ha brett ut sig – det känns beklämmande

I måndags fick jag träffa doktorn på vårdcentralen och hon lovade att skriva en remiss till sjukhuset för operation av såret i pannan. Hon trodde att operationen skulle kunna genomföras den här månaden. Nu handlar det inte om den värsta sorten av hudcancer så jag är vid gott mod.

Jag lovar att jag skall bli betydligt mera aktiv på bloggen än jag varit de senaste åtta månaderna. Det finns ett ganska stort antal politiker och ett antal företeelser som bör skärskådas och där kommer jag att försöka bidra på bästa sätt.

Hur kan det komma sig att ett antal medelmåttor med friserade Cv:n har valts att styra landet och hur kan slöseriet med skattepengar få fortsätta inför öppen ridå.

Det är några av de frågor som jag skall försöka hitta svaren på.

På svensk mark igen…

Tiden bara försvann de sista dagarna innan vi skull åka till Sverige och jag tvingades konstatera att planeringen var undermålig. Mycket av de jag tänkt göra före avresan hann jag helt enkelt inte med. Men det lär ju inte vara någon annan som gör det åt mig medan jag är i Sverige så det kvarstår på ”att göra listan” då jag återvänder fram på höstkanten.

Sent på kvällen den 9 april lämnade vi Surin. Vi tog nattåget till Bangkok med beräknad ankomsttid kl 07.00. Det blev i vanlig ordning en skakig resa med lite sömn. Som vanligt var vi också försenade i förhållande till tidtabellen, vilket inte hade någon betydelse för oss då vi avsåg att övernatta i Bangkok,

Taxi till hotellet där vi tog igen några timmars förlorad sömn, duschade och åt lunch på en liten restaurang i närheten av hotellet. Under dagen kom hustruns yngsta dotter, Mort, tillsammans med sina två döttrar till hotellet och till vilka vi bokat ett rum då de skulle skjutsa oss till flygplatsen dagen efter.

Vi åt middag tillsammans och ägnade oss åt lite olika aktiviteter under de två dagarna medan vi väntade på att ge oss iväg till flygplatsen.

Jag brukar vilja vara ute i god tid så vi lämnade hotellet klockan 21.00 den 11 april och anlände till flygplatsen efter ca 45 minuter. Vi hade blivit varnade för att det skulle vara mycket trafik på grund av att det Buddistiska nyåret stod för dörren, men av det märkte vi inget.

Efter incheckningen så tog vi adjö av familjen och sökte oss till säkerhets- och passkontrollen och efter det var det bara att vänta på avgången klockan 01.10.

00.30 påbörjades påstigningen och för första gången visade det sig vara en fördel att gå med krycka. Rullstolsbundna, haltande med kryckor samt barnfamiljer får gå ombord före övriga.

En Boeing 777-200 ER tar drygt 360 passagerare och det var fullbokat och med andra ord så var det många som skulle ombord. Vi hade två platser längst bak i planet - helt perfekt.

Det innebar också att det tog tid för alla att komma på plats och vi kom iväg en halvtimme försenade.

Det var en lugn flygtur men lite turbulent strax söder om Himalaya. Piloten körde in den förlorade tiden och vi landade enligt tidtabell på Arlanda. Drygt 9000 km på nio och en halv timme.

Att sitta längst bak i planet i kombination med att gå med krycka visade sig inte vara någon fördel då passkontrollen på Arlanda skulle passeras, med drygt trehundra personer före oss så det tog ca 45 minuter innan vi var i Sverige på riktigt.

Viss av tidigare misstag så hade jag bokat tågbiljetter med god marginal och vi fick vänta en dryg timme innan vi steg på tåget till Sundsvall. 

Resan var beräknad till ca 4 timmar med ankomst 13.53

Men beroende på signalfel, några oplanerade stopp samt tågmöten som tydligen kom som en överraskning så var vi nästan en timme försenade då vi anlände till Sundsvall.

På perrongen väntade våra vänner Rolf och Karin och det blev ett glatt återseende. På hemvägen så förundrades hustrun över snömängden och även om jag varit med om vintrar med mycket snö så hade jag läst mig till att det var nytt rekord vad beträffar snödjup. 

Det fick mig att tänka på en artikel som meteorologen/klimatalarmisten Pär Holmgren skrev 2006 där han bl a menade att ”Om tjugo år har stora delar av Sverige glömt bort hur det är att åka skidor och Vasaloppet är ett minne blott”.

Jag tror inte att den uppfattningen delas av mina vänner i Sundsvallstrakten efter allt slit med årets nederbörd.

Väl hemma i lägenheten kunde vi konstatera att Karin hade fyllt på kylskåpet och bakat en paj så att vi skulle klara oss innan vi fått tillfälle att handla.

Det är skönt med sådana vänner!

En skärgårdskryssning...

Igår kväll var vi ute på en skärgårdskryssning med M/S Medvind tillsammans med fyra av våra vänner här hemma. Båten lämnade kajen klockan 18.00 och var tillbaka ca 21.30. Att det var uppehåll och lugn sjögång bidrog till en fin upplevelse.

Buffén var av allra bästa kvalité både vad avser omfattning och smak. Alla var nöjda och själv kunde jag konstatera att jag vägde ett drygt kilo mer för en timme sedan, än jag gjorde i går morse.

En trubadur stod för underhållningen och han fick igång ett tjejgäng som också stämde in i sångerna. Det var ett rejält ös.

Servicen var väl okay men vi retade upp oss lite grand på snapsen inte serverades förrän vi ätit hälften av buffén.

Väl hemma kollade jag resultaten från V86-tävlingarna på Lindesberg och konstaterade att jag varit fel ute. Därefter kollade jag nyhetsflödet på några av de sajter som utmärker sig för sanningsenliga nyheter och inte mörkar sådant som är inte är politiskt korrekt.

Det har jag för avsikt att återkomma om senare under dagen eller i morgon.

Mycket att hinna med efter hemkomsten...

 Nu är vi åter i Sundsvall efter en inte helt händelselös resa. Det var inte nog med att man senarelagt avgången från Istanbul till Stockholm med 30 minuter, man lyckades också missa den nya avgångstiden med drygt 30 minuter vilket gjorde att vi missade tåget till Sundsvall med ca 6 minuter.
Jag tvingades därför köpa nya biljetter till en kostnad av 1750 kronor.
Med facit i hand skulle vi naturligtvis chansat på att konduktören låtit oss åka med den ogiltiga biljetten.

Det är en hel del att ta reda på då man varit borta åtta månader, en del viktigare än andra. Att ställa på bilen är en av de första åtgärderna jag brukar vidta. Att sätta på golvvärmen i badrummet är också prioriterat med tanke på klimatet i Sverige.

Att gå igenom posten är också en viktig åtgärd och den här gången väntade jag på en kallelse till en röntgenundersökning av mina artrosdrabbade höfter. Problemen har tilltaget och jag har svårt att gå.

Jag kunde också konstatera att Transportstyrelsen skickat ett antal pappersfakturor trots att jag anmält att jag vill ha E-fakturor.

Den första fakturan avsåg en infrastrukturavgift på 9 kronor. Min bil hade passerat Sundsvallsbron utan min vetskap. Hustrun och hennes dotter hade besökt vänner i Svartvik och vid hemfärden hamnade de av misstag på bron. Ingen av dem hade en susning om att det kostade pengar att köra över bron så den informationen gick aldrig fram till mig.

Faktura nummer två omfattade, förutom infrastrukturavgiften, en förseningsavgift på 300 kronor. Den tredje fakturan hade utökats med en tilläggsavgift på ytterligare 500 kronor så nu var skulden till Trafikstyrelsen uppe i 809 kronor

Men då jag inte hade en aning om dessa fakturor och än mindre haft en fair chans att göra rätt för mig så hade ärendet hamnat hos kronofogdemyndigheten och då var kravet uppe i 1490 kronor.

Så det var bara att betala!

Jag har nu också begärt omprövning och återbetalning och avvaktar deras beslut. Men mina förhoppningar är inte stora.

I går var jag på röntgenundersökning och trots att vi har ett stort och modernt sjukhus i Sundsvall genomfördes undersökningen i Härnösand.

Vid hemkomsten samma dag kontaktade jag min vårdcentral i syfte att beställa en tid hos min familjeläkare för problemet med matstrupen som uppstod i Bangkok. Jag fick då svaret att "min" doktor var fullbokad två veckor framåt och sedan hade hon semester. Jag redogjorde för problemet och vad den thailändska läkaren rekommenderat och krävde då att få träffa en jourläkare snarast möjligt. Men hör och häpna! Jag blev anmodad att ringa 07.45 dagen efter för att få en tid hos en jourläkare. Man tror ju inte att det är sant!

Men vad gör man? Det är ju bara att finna sig i tokigheterna. Jag fick till slut en tid på förmiddagen idag och hade turen att det var "min"läkare som hade jouren
Hon började med att redovisa röntgenresultatet och utan att gå in djupare på det så resulterade det i en remiss till ortopeden och en trolig operation.

Jag har också haft prostataproblem och och här blev det en remiss till urologen. Beträffande matstrupen så kommer jag att kallas till en röntgenundersökning snarast möjligt . Förhoppningsvis på Sundsvalls sjukhus. Jag tog också upp mina problem med synen men där blev jag hänvisad till en optiker!

Fortsättning lär följa!

Åter på svensk mark....

Resan gick bra utan några missöden eller förseningar. Byte från tåg till buss i Gävle var dock ingen höjdare med 2 resväskor á 20 kg, handbagage, datorer och kamera mm. Säkerhetskontrollerna (Bangkok och Istanbul) är påfrestande men man förstår ju att de är nödvändiga. Med tanke på allt som händer i Turkiet för närvarande känns det inte helt komfortabelt att byta flight i Istanbul.

Det man frapperas av då man kommer till Sverige är framför allt priserna på flygplatsrestaurangerna. En helt vanlig sallad kostar 135 kronor och är inte annorlunda än den sallad man kan äta i Thailand för runt 100 bath, det vill säga ca 20 – 25 kronor.

Vi möttes av fint väder och när vi anlände till Sundsvall ca 16.30 så var det 19 grader. Vi blev hämtade på stationen av en god vän och han skjutsade oss till lägenheten i Granlo där hans fru vädrat och fyllt på kylskåpet så att vi skulle överleva den första natten.

Det är en hel del att göra då man varit borta i åtta månader och trots att vi tackat nej till all reklam så vägde posten 3,8 kilo och det tog en dryg dag att gå igenom alltihopa. Bilen skulle ställas på och tankas, cyklarna pumpas och mat inhandlas bland mycket annat.

Nu har vi varit hemma en vecka och det känns skönt att vara tillbaka. I takt med tilltagande ålder så känns resorna jobbigare och jobbigare.

Ingen rolig vecka....

Sistlidna vecka var en riktig skitvecka för vår del. Det började med att hustrun drabbades av bältros och det tog ett tag innan jag förstod vad utslagen på ena låret var för något. Men via översättning från Thai till engelska var det ganska snabbt gjort att översätta till svenska. Men något läkarbesök var ändå inte aktuellt tills jag rev i på skarpen. Sjukhusbesök och en plastkasse med olika mediciner och som vanligt en del vitaminer. Nu är det bara att vänta på att det läker ut vilket kan ta flera månader.

Själv har jag under de senaste veckorna upplevt att synen försämrats, framför allt då jag sitter framför datorn och har på eget initiativ inhandlat ögondroppar då jag kopplat det till torra slemhinnor. Det gäller inte bara ögonen utan även munnen där jag vaknat med torra slemhinnor under de senaste åren. Då jag misstänkte Sjögrens syndrom besökte jag vårdcentralen hemma för några år sedan men efter provtagningar avskrevs dessa misstankar.

Även jag uppsökte sjukhuset här borta och fick träffa en ögonläkare som rekommenderade att jag tog kontakt med den svenska sjukvården vid hemkomsten nästa vecka utan att närmare utveckla varför. Han var svår att förstå men jag kan utan vidare påstå att nin thaiändska var bättre än hans svenska.

Hälsan är naturligtvis det viktigaste men andra problem hopade sig innan resan till Sverige. AC:n behagade lägga av när det passade den och inte enligt min programmering och det tog några dagar att få detta fixat. Det är inte bara att acceptera vad en reparatör säger och talar om hur mycket som måste bytas och åtgärdas till dryga kostnader. Det har blivit ett måste att få ett eller flera alternativa utlåtande. Den här gången skilde det tusentals bath då den slutliga räkningen slutade på 200 bath och tre öl som jag bjöd på.             

I slutet på veckan la min iphone ner verksamheten och för att hålla kontakterna fick jag flytta sim-kortet till en begagnad antikvitet där enbart telefonfuktionen fungerade. Det var tydligen inget svårare fel då jag kunde hämta telefonen ca en timme innan vi anträdde resan till Sverige på måndag kväll. Men ändå – nervöst var bara förnamnet.