En festlig kväll med mina svågrar...,

Igår bjöd jag ut mina två thailändska svågrar på lokal. Det är några månader sedan jag lovade att ta med dem ut men jag har gruvat mig lite på grund av mina höftproblem. 

Men igår var det äntligen dags.

Den äldste av svågrarna bjöd, utan att jag visste något, med en kompis hemma från byn. Självklart på min bekostnad. Uppfattningen att vi har träd i Sverige som det växer pengar på är grundmurad här.

Vi besökte ett nöjespalats som heter Tavandang vilket kanske med lite god vilja kan liknas vid Hamburger börs i Sverige. En restaurang med uppträdande på en stor scen.

Dans, sång och musik av duktiga aktörer och aktriser. Mina gäster beställde in en flaska whisky samt soda water. Själv tog jag några öl.

Det fungerade så att vår servitör blandade nya drinkar i takt med att de föregående druckits ur. Så fort det var tomt i någons glas dök han upp och stänkte i några droppar whisky varefter han fyllde på med soda water upp till kanten på glaset. 

När jag några timmar senare tog in notan kunde jag konstatera att affärsidén var försäljning av så mycket soda water som möjligt. På vår supermarket kostar en sexpack 47 THB och här kostade en flaska 40 THB.

Det blev en trevlig kväll och notan slutade på ca 1 800 THB inklusive dricks, ca 450 SEK. Eftersom det var någon deciliter kvar i whiskyflaskan så togs den med då vi gjorde kväll. Bottensatsen drack de sedan upp hemma hos mig medan de väntade på att en av mina svägerskor skulle hämta upp dem. Allt enligt parollen ”intet skall förgås” verkade det som.

Dåligt samvete???

Dåligt samvete? 

Nähä, den 1:a april är det tillåtet att luras och istället för att ha dåligt samvete känner jag ett visst nöje att flera av mina läsare gick på en blåsning när det gäller "ölrallyt". 

Av reaktionerna jag fått via mail och telefon så är det bara en som ifrågasatt om det var ett aprilskämt. Kul när det går hem men jag lovar att jag fram till nästa 1:a april skall vara så seriös det bara är möjligt när det gäller mina blogginlägg.

Men säga vad man vill så ligger man i lä då det gäller att luras. Lurifax nr 1 i Sverige är Stefan Löven, som står i en klass för sig själv. Han bryter sina vallöften på löpande band. Hela karln är som ett stort aprilskämt.

Jag har en känsla av att jag får skäl att återkomma till detta ämne under våren, sommaren och hösten om inte katastrofen inträffar tidigare. Sverige är som ett expresståg som närmar sig en ravin där bron har rasat. Alla känner till det, men de som är satta att ta ansvaret verkar vara både döva och blinda.

Öltävling….

Ibland hör man talas om att folk får oanade krafter. Det brukar ske i nödsituationer eller när det gäller väldigt mycket. Kanske även idrottsmän upplever detta i viktiga situationer? Själv har jag nog aldrig funderat över det – förrän idag.

Det kan väl knappast beskrivas som en nödsituation, snarare då att det gällde en hel del. Både ekonomiskt, men kanske framför allt prestigemässigt. 

På Macro i Surin hade man ett väldigt speciellt erbjudande i dag på förmiddagen. Den som kunde lyfta flest ölflak med Chang beer och bära dem ca 80 meter fick köpa samtliga flak man klarade av att lyfta för 1 000 bath. 

Normalt kostar ett flak med 24 stycken 33 centiliters burkar ca 670 bath. Självklart ställde jag upp och motståndet bestod av tjugotvå thailändare, en australiensare, två norrmän och en tysk, samtliga av varierande storlekar. Själv låg jag väl med mina överviktiga 82 kilo någonstans mitt emellan.

Men som sagt, då kom de oanade krafterna fram och jag lyckades gå hela sträckan med tolv flak. Några lyftade fler men klarade inte av 80-meterssträcan.

Det är ju tur att man har en bil med rejält lastutrymme en sån här gång, jag hade aldrig klarat att bära dem ända hem.