Nu är det riktigt förkylt.....

Förkylningen vill inte släppa och nu rasslar det riktigt störande i luftrören. Det finns ingen anledning att förlänga plågan eller att i värsta fall förvärra tillståndet utan det bar av till sjukhuset i morse.

 

Man visar upp patientkortet, blir registrerad, vägd och blodtrycket kollas någon minut efter det att man kommit in genom sjukhusets entré. Några minuter senare var det dags att träffa läkaren, samma en som, enligt lungkliniken i Sundsvall, ställde en felaktig diagnos förra gången det begav sig.

Hon kände igen mig (very handsome man) och efter några få frågor om mitt tillstånd och mina symtom så blev det snabb förflyttning till röntgenavdelningen. Efter några minuters väntan på att röntgenplåten framkallades så blev det ett nytt besök hos läkaren som utifrån röntgenbilden förklarade vad jag hade för problem och om jag förstod det rätt så handlar det om en luftrörskatarr.

Efter ca fem minuters syrgasbehandling, avhämtning av en plastkasse med medikamenter, röntgenplåten och en inhalator samt betalning för röntgen, behandling och medicin så kunde jag lämna sjukhuset ca 35 minuter efter det att jag kom dit.

Nu har jag för vana att, via Internet, kolla vad de vill att jag skall proppa i mig innan jag gör det och noterade då att en av medicinerna innehöll en substans (Amoxicillin) som i Sverige tidigare ingått i nu avregistrerade läkemedel. Normalt börjar ju klockorna ringa men är man riktigt dålig – och det är jag - då äter man och tiger och hoppas att man mår bättre i morgon.

Jobbigt, är bara förnamnet.....

Det har varit jobbigt en tid. Det började med att ungarna blev förkylda och sedan har det spridit sig till både mig och Yaya. För Yayas del har det satt sig på stämbanden och hon kan inte prata annat än med stora svårigheter så nu är det lappar som gäller.
Unge herr’n i huset förfäktar en teori om att det beror på att mamman pratar för mycket.
Rent spekulativt så kan det ligga något i hans teori, men vetenskapligt kommer det knappast att kunna föras i bevis.
Själv har jag feber, snuva, hosta och ont i halsen och som bonus har jag fått en inflammation i ögonen. I morse var det nära panik, det gick inte att öppna ögonlocken. Jag fick treva mig till duschen och spola bort varet som höll ihop ögonlocken.

Det känns inte som det är på väg att bli bättre inom den närmaste tiden. Bisolvon, Nurofen, varmt honungsvatten och ögondroppar är det som nu toppar menyn och jag hoppas på en bättring så fort som möjligt.

Just nu är jag bara tacksam att det inte satt sig på öronen....

Överraskande bra service...

Det är inte ofta man blir positivt överraskad men i dag blev jag det. Efter att ha dragits med en kraftig förkylning och ihållande hosta i nästan tre veckor kände jag mig mer eller mindre tvingad att vända mig sjukvården. Jag hade knappast några illusioner om att jag skulle få en tid under de närmaste dagarna, men där hade jag helt fel.

Lite förutfattade meningar beroende på tidigare kontakter med vårdcentralen har nog färgat min inställning. Nu fick jag en tid samma dag, mindre än två timmar efter det att jag ringt satt jag hos doktorn.

Hostmedicin och slemlösande medicin var lösningen på mina problem. När jag ändå var där passade jag på att få ett recept på medicin mot hösnuvan och han fick även titta på en ”sårskada” under ena foten vilket visade sig vara en fotvårta när doktorn fått säga sitt. Nu är det bara att hoppas att man frisknar till och slipper natthostan som stör både mig och hustrun.

Flunsan håller i sig

Det har varit en tung period på slutet. 24 timmars försening till Bangkok, problem med flygbolaget när det gäller att få ett förseningsintyg utskrivet och som lök på laxen blev jag sjuk också. Ont i halsen, värk i öronen, rinnande näsa samt nys- och hostattacker kryddat med feberfrossa. Diagnosen på sjukhuset var halsinfektion men själv misstänker jag att jag fått den omtalade influensan.
Idag är det torsdag och kanske lite bättre, men långt ifrån bra. Blir det inte en påtaglig förbättring tills i morgon så blir det ett nytt sjukhusbesök.