Tystnaden har ekat....

Tystnaden har ekat…

Jag har varit orolig. Ja, det handlar om min hälsa och saker jag upplevt. Kan det som hänt i själva verket aldrig ha hänt?

Efter det att Mona Sahlin utfärdat falska inkomstintyg, åt en person med aningen oklara anställningsförhållanden och arbetsuppgifter blev det tyst, verkligen tyst, och då menar jag riktigt tyst.  Det har varit så tyst att jag nästan börjat fråga mig om Mona Sahlin har funnits över huvud taget.

Att hon funnits råder det dock inga tveksamheter kring. Utan att åstadkomma något påtagligt har hon ändå satt djupa avtryck i svensk inrikespolitik.

Att hon har levt som hon lärt, t ex ”att det är häftigt att betala skatt” verkar inte riktigt stämma med verkligheten. Med hundratusentals kronor i skatteskulder hos kronofogden verkar det ha funnits annat som varit häftigare att använda pengarna till.

Man frågar sig hur en sådan medelmåtta kunnat inneha både partiledarbefattningen och partisekreterarbefattningen i det Socialdemokratiska Partiet samt minst fem ministerposter i olika regeringar.

Hur har det varit möjligt? I en intervju med Göran Persson framhöll denne ”att tänka” inte var Mona Sahlins styrka. Trots en sådan totalsågning fick hon flera ministerposter i Perssons regering.

Och nu har det varit tyst under lång tid, man har nästan hör hur tystnaden ekat.

Men så var ordningen helt plötsligt återställd.

Den svenska boulevard-tidningen Expressen, avslöjade häromdagen att Mona Sahlin och den före detta livvakten i oktober i fjol, på de svenska skattebetalarnas bekostnad, förlängde en konferensresa till USA för att tillsammans se en MMA-match där Alexander ”The Mauler” Gustafsson slogs om mästarbältet.

Skönt, nu vet man att Mona Sahlin verkligen har funnits och fortfarande finns samt att det som hänt verkligen har hänt. Det innebär bland annat att jag slipper oroa mig för min hälsa och rädslan för demens.

Tystnaden har slutat eka och mer lär säkert följa om denna slarvmajas bravader.

Det gick snabbt på slutet...

Det gick lite snabbare än vad jag trott men när Sahlin krävt att alla skulle ställa sina platser till förfogande hade hon trampat på alltför många ömma tår. Flera kände naturligtvis rädsla för att tappa sina välbetalda uppdrag snarare än att man såg till partiets bästa. Därmed hade hon satt sig i en situation som var ohållbar.
Under de två senaste veckorna har man från många håll och kanter visat upp en sida som tidigare aldrig nått offentlighetens ljus. Man har läckt till media i aldrig skådad omfattning och påhoppen på kollegor och partikamrater har varit många.
Det spekuleras vilt i vem som nu skall bli skeppare på det sjunkande skeppet. Flera av de mest önskvärda kandidaterna har i nuläget hävdat att de inte är intresserade. Man skall då komma ihåg att Göran Persson in i det sista förnekade att han var intresserad av partiledarskapet. Det verkar inte finnas någon självklar kandidat att efterträda Sahlin så vi har att se fram emot intressant tid.
Många har också uttalat ett behov av att vänsterorientera politiken, till det säger jag bara lycka till. Det var ju till stor del Ohlys förtjänst att det gick som det gick, att det skall vara så svårt att begripa. Jag tror, vad det nu kan vara värt, att Socialdemokraterna kommer att få det svårt att komma tillbaka oavsett om man lyckas eller inte med att modernisera politiken och anpassa den till den tid vi nu lever i.

Stormen tilltar…

Stormen tilltar och den kommer inte att bedarra och att något skulle hända till slut var inte bara väntat, det var självklart. Men jag måste tillstå att jag inte trodde att det skulle få den omfattning det nu fått. Panik, kaos, och försvar av positionerna kring köttgrytorna är nu en realitet.

Brist på ledarskap, brist på en konkret politik och helt avsaknad av en plan för hur problemen skall tacklas.
Jag finner ingen anledning att försvara Mona Sahlin, men skall man vara riktigt ärlig så ville hon inte ha med kommunisterna i det rödgröna samarbetet vilket hon dock fick bakläxa på.

Var är de som tvingade fram det beslutet i dag, hukar de i kulisserna? Det beslutet är nog det enskilt största skälet att det sket sig i valet.

Skatt på "förmögna" och återinförande av fastighetsskatt går inte hem i stugorna.
Tanken att sjuka och arbetslösa skall kunna leva ett liv på samma nivå som de som jobbar ställer inte folk upp på i dag. Så är verkligheten även om jag inte delar den uppfattningen fullt ut.

Den okontrollerade och urspårade invandringen är en annan fråga som man tvingas ta tag i om man vill överleva som parti. Det är en realitet som man inte kommer ifrån.
Men vågar man ta de beslut som erfordras och forma en helt ny politik för framtiden?
Det kommer säkert att visa sig men jag tror inte att Mona Sahlin är den som kommer att leda det arbetet.

Jag tror faktiskt att hon kommer att avgå innan nästa vecka är slut. Hon har ju fullständigt tappat greppet om det mesta.