Det gick snabbt på slutet...

Det gick lite snabbare än vad jag trott men när Sahlin krävt att alla skulle ställa sina platser till förfogande hade hon trampat på alltför många ömma tår. Flera kände naturligtvis rädsla för att tappa sina välbetalda uppdrag snarare än att man såg till partiets bästa. Därmed hade hon satt sig i en situation som var ohållbar.
Under de två senaste veckorna har man från många håll och kanter visat upp en sida som tidigare aldrig nått offentlighetens ljus. Man har läckt till media i aldrig skådad omfattning och påhoppen på kollegor och partikamrater har varit många.
Det spekuleras vilt i vem som nu skall bli skeppare på det sjunkande skeppet. Flera av de mest önskvärda kandidaterna har i nuläget hävdat att de inte är intresserade. Man skall då komma ihåg att Göran Persson in i det sista förnekade att han var intresserad av partiledarskapet. Det verkar inte finnas någon självklar kandidat att efterträda Sahlin så vi har att se fram emot intressant tid.
Många har också uttalat ett behov av att vänsterorientera politiken, till det säger jag bara lycka till. Det var ju till stor del Ohlys förtjänst att det gick som det gick, att det skall vara så svårt att begripa. Jag tror, vad det nu kan vara värt, att Socialdemokraterna kommer att få det svårt att komma tillbaka oavsett om man lyckas eller inte med att modernisera politiken och anpassa den till den tid vi nu lever i.