Väderprognoser...

I morse hade jag ställt väckning klockan 8.00. Tanken var att ta en längre promenad i solskenet.

Men istället för utlovad sol och värme så stod regnet som spön i backen och motionsaktiviteten fick ställas in.

SMHI klarar inte av att göra riktiga prognoser några dagar framåt och man skyller denna brist på sina vädermodeller.

Då frågar sig vän av ordning hur någon kan lita på prognoserna 10 år framåt i tiden som baseras på klimatmodeller?

Nu är det svettigt….

Det är sällan det kan bli för mycket av det goda, men nu känns faktiskt värmen ganska besvärande och varmare lär det bli. April brukar vara den varmaste månaden här borta hos oss.

I förra veckan inhandlade jag en ny solstol då jag slitit ut den gamla.

36,2 grader i skuggan är pressande och då känner man inte för att göra alltför stora rörelser. Att vända blad i en god bok och att lyfta ett ölglas kan vara lagom ansträngande i det här klimatet så det klarar jag utan att svettas allt för mycket.

Men fläktarna får jobba och det är inte direkt gratis.

Trots både fläktar och AC är det svårt att somna på kvällarna.

Men då jag tänker på alternativet mår jag mycket bättre.

När jag inte har snöskottning att ta till får jag i stället slita på ergometercykeln och i singelgymmet för att få den motion som en man i min ålder har behov av för att hålla matchvikten och må bra.

I förra veckan avlade en kusin till barnen ingenjörsexamen och det var en stor ceremoni på skolan vilket jag sett fram emot. På grund av mitt höftproblem så tvingades jag dock avstå från att delta. Efter ceremonin på skolan så inbjöd svågern och svägerskan till middag på en restaurang strax utanför Surin. Det serverades bara thaimat men kocken hade grillat lite kyckling åt mig vilket jag uppskattade då jag slutat äta kolhydratrik mat som t ex ris, potatis och pasta.

Vi var 16 deltagare på middagen som gick loss på 2900 bath. D v s ca 760 svenska kronor.

Prisnivån på mat och dryck är en av de fördelar jag uppskattar mest med att tillbringa större delen av min tid här borta, 800 mil från det där lilla kalla landet nära nordpolen där jag växte upp.

Riktigt illa ute...

Det var ett tag sedan jag motionerade, det har mest handlat om vattengymnastik under de senaste månaderna. Idag kände jag mig motiverad och bestämde mig för att gå några varv i motionsparken. 

Parkeringen på Global House

När jag parkerade bilen började det att mulna på och det både blixtrade och dundrade men jag beslöt ändå att genomföra min avsikt då jag ändå var där. Banan är ca två kilometer och när jag avverkat drygt halva sträckan började ovädret. Först kom regnet och sedan började det storma. Jag har aldrig varit med om något liknade trots alla turer jag gjort i de svenska fjällen. Det blåst något obeskrivligt kopiöst.

Global House

Jag blåste omkull och fick krypande ta mig till närmaste rastplats och söka skydd bakom en pelare. Stormen drog med sig vatten från sjön som ligger i motionsparken och med vattnet följde även småfisk som hamnade långt uppe på land. Jag trodde knappt mina ögon och i det skedet började jag bli rädd. Hur skulle jag ta mig tillbaka till bilen? Stormen kom som i vågor och jag förflyttade mig mellan rastplatserna då den tillfälligtvis avtog. Till slut kom jag ned till vägen där rastplatserna ligger tätare och jag kunde så småningom ta mig från rastplats till rastplats till parkeringsplatsen och bilen. 

På parkeringsplatsen hade flera motorcyklar blåst omkull och delar från stora reklamskyltar yrde runt i luften. På vägen hem syntes nedblåsta skyltar och trädgrenar.

Entrén till Global House

När jag kom hem började jag förstå hur illa ute jag hade varit och jag som mest hade varit orolig för att min mobiltelefon skulle bli blöt. Mijo ringde och berättade att människor omkommit på flera ställen i sta’n. Ett av de stora byggvaruhusen, Global House drabbades hårt. Hela entrén kollapsade och taken till parkeringsplatserna stod inte emot när stormen tog i som värst och stora plåtsjok ven genom luften. Dessutom drabbades man av hagel stora som tennisbollar. Minst tre människor har avlidit där och många har förts skadade till olika sjukhus.

Folk som jag hunnit tala med säger att de aldrig upplevt något liknande tidigare i Surin. Förutom stormen har nog regnet och vattenmängderna ställt till mycket skada. Hos oss står vattnet nu ca två decimeter högt på gatan och det kommer nog att ta några timmar innan det sjunkit undan. Regnet har dock avtagit och åskknallarna hörs nu på avstånd. 
 

Jag är glad, för att inte säga överlycklig att jag tog mig hem utan skador och jag förstår nu att det kunnat gå riktigt illa om jag haft otur.

Värmen på väg tillbaks?

Nu känns det som om värmen är på väg tillbaks till mina hemtrakter efter en lång period av kyligare väder om man nu kan tala om kyla då temperaturen ligger runt 15 plusgrader. Jag kanske låter som en gnällspik men det känns mycket kallare än vad termometern visar. Att vakna på morgonen och sätta ned fötterna på ett kallt kakelgolv är ingen höjdare. 

Thailändarna själva är ännu känsligare och många av dem klär sig som om de skall med på en polarexpedition. Hundägare med lite själbevarelsedrift drar på sina husdjur en t-shirt.

Förra veckan upplevde Bangkok sin kallaste natt på 30 år då temperaturen sjönk till 15,6 grader. Den kalla perioden har i år varit den längsta på decennier och i delar av norra och nordöstra Thailand har temperaturen sjunkit till ensiffriga tal. 63 människor i 24 provinser har mist livet på grund av det kylslagna vädret, vilket är anmärkningsvärt många. Under motsvarande period förra året omkom 25 personer på grund av väderleksförhållandena.

För någon månad sedan kunde man läsa om ett klimatforskningsfartyg frusit fast vid sydpolen och besättning och forskare fick räddas med helikoptrar. Samtidigt matas vi dagligen med uppgifter om den globala uppvärmningen och klimateffekterna av detta.

 
Jag känner mig kluven i frågan och vet inte vad jag skall tro?

Vinterväder....

Det är vinter här borta i Nordöstra Thailand nu. I morse var det bara drygt arton grader när jag vaknade. Inte speciellt roligt att sätta ned fötterna på det kalla kakelgolvet. Helst hade jag dragit täcket över huvudet, somnat om och hoppat över den här dagen.

Nu tröstar jag mig med att det svenska vintervädret har en helt annan dignitet. Här slipper jag i alla fall klass två-varningar, orkanvindar och snöbyar. Men arton gr

ader på den här breddgraden är kallt, det lovar jag. Thailändarna själva är väl påbyltade då de dyker upp på morgonen. Skinn- och täckjackor är vanligt förekommande, för att inte tala om den obligatoriska toppluvan som i regel är neddragen över öronen.

Till och med hundarna fryser och många har ett hundtäcke eller en T-shirt på sig. Några längder i poolen blir inte heller aktuellt. Vid poolen har jag i stort sett varit ensam de senaste veckorna. Det verkar som att Thailändarna vill ha en temperatur i luften som inte kryper under 28 grader. Ungefär där går gränsen när det gäller att ta ett dopp i poolen.

Jag tycker att dagarna går med en rasande fart, det är drygt två och en halv månad sedan vi kom hit. Igår hade vi besök från Sverige då Micke med hustru, kottar och några till dök upp. Över julhelgen kommer Christer och Noj hit från Karon. Enligt egen utsago behöver han vila sig från golfspelandet ett tag då han nu börjar påminna om en piprensare. Strax före nyår kommer Christer och Carin från Österro och hälsar på. De är på en ”jorden runt resa” och kommer till Bangkok idag och skall besöka Hua Hin några dagar innan de åker upp till oss. Här skall de få uppleva den thailändska landsbygden på nära håll samt en tripp till Kambodja för att besöka Angkor Wat bland annat.

Någon julstämning har inte infunnit sig även om varuhusen har ett stort utbud av juldekorationer och plastgranar i olika storlekar. 

Jag får önska mina läsare en God Jul och ett Gott Nytt År.