Thailändsk förlovning

Yayas äldsta dotter, Mijo som fyller 18 år i mars, har skaffat pojkvän. Detta blev uppenbart då vi återvände från Sverige i mitten på oktober. Ja, vad är det med det då, tjejen är ju snart 18 och myndig tyckte jag. Dessutom verkar grabben trevlig, han går sista året på gymnasiet och utbildar sig till bilmekaniker.
Ganska snart blev jag varse att det är en väsentlig skillnad mellan våra länder även i detta avseende. Att byta pojkvän/flickvän flera gånger i månaden är helt oacceptabelt här, även om det förekommer. Har man gjort ett val så har man gjort det. Det ses inte heller med blida ögon om turturduvorna träffas utan att någon vuxen är närvarande.

Kärleken är dock inte allena avgörande utan bådas föräldrar skall acceptera och godkänna valet. Man skall även komma överens om hemgiftens storlek, även om ett eventuellt giftermål ligger flera år framåt i tiden. En i sammanhanget icke oväsentlig egenskap är att den påtänkte brudgummens föräldrar är väl stadda vid kassa, det tycker jag mig ha förstått.
För att legalisera förhållandet så träffas de båda familjerna vid en ceremoni där frågan om hemgift mm diskuteras.
Vid en jämförelse med svenska förhållanden kan man jämställa det med en förlovning.
Den här ceremonin hölls i Yayas hus i helgen efter en hel del förberedelser. Det var bland annat ett visst bestyr att komma överens om lämplig dag och där har de äldre gubbarna i byn en förmåga att uttala sig om vilka dagar som är goda och vilka som inte är det. Sedan var det frågan om vilka som skulle inbjudas, vilka som skulle hjälpa till med matlagning, inköp av mat och dryck mm.
Lördagen ägnades åt städning och förberedelser och på söndag morgon så var det då dags. Utöver formellt inbjudna så kom det ytterligare intresserade (nyfikna) från byn, så något fler än hundra personer skulle utfordras. Här sitter man på golvet och äter så det var inga problem med sittplatser, många satt i skuggan utomhus också. Flera av tanterna i byn var engagerad i matlagningen och diskningen så det flöt på utan problem.
Själva ceremonin tilldrog sig på övervåningen och bevittnades av representanter från de båda familjerna. En ”ceremonimästare” höll ihop det hela och inledningsvis ”offrades” mat och dryck till de dödas andar. Efter det så övergick det hela i en förhandling om hemgiftens storlek och hur mycket som skulle ställas som garanti och utbetalas vid detta tillfälle.
Under vänskapliga former så kom man överens om 200 000 bath och guld sex bath*. Som ”handpenning” (så får man nog inte säga) överlämnades 70 000 bath och ett halsband på ett bath*. Utöver detta stod brudgummens föräldrar för kostnaderna för mat och förtäring. Avslutningsvis överlämnade Yaya ett antal vackra sidentyger till brudgummens mamma.

Om förhållandet skulle ta slut mellan de två, oavsett vem det beror på, så betalas inga pengar tillbaks och inga gåvor återlämnas.
Under förutsättning att de så småningom blir giftermål så har Yaya för avsikt att skänka hemgiften till ungdomarna som ett startkapital till ett hus eller lägenhet.

Många föräldrar behåller pengarna själva.

* Guld har för många thailändare en djupare innebörd än bara som en ädelmetall av vilken man tillverkar mynt, ringar, halsband, armband, kedjor och andra smycken av. Dessutom används guld väldigt ofta vid tillverkningen av buddhastatyer och andra religiösa föremål i Thailand.
Smycken och andra guldföremål fungerar också som en slags säkerhet för många thailändare inför eventuella "svårare tider". Under dessa kan föremålen och smyckena pantsättas i utbyte mot kontanter tills familjens ekonomi återigen förbättrats.
En så kallad baht thailändskt guld motsvarar 15,244 gram innan det bearbetats. Efter arbete skall vikten fortfarande vara lika med eller mer än 15,16 gram för att den skall kunna benämnas som en baht guld.