Det solas och badas på Karon Beach. Många av damerna solar topless, vilket egentligen inte är tillåtet men man ser vanligtvis mellan fingrarna från turistpolisens sida.
Men man kan ju ha en egen uppfattning och tycka att en del, av ren självbevarelsedrift, kunde förväntas dölja de hängande, dinglande och slokande behagen. Men icke, här dimper omdömet ner på skalans lägsta nivå och en del kvinnor uppträder på ett sätt de sannolikt aldrig skulle göra på en svensk badstrand.
Det är inte heller tillåtet att sälja souvenirer och andra accessoarer på stranden. Stranden skall vara ett fredat område där turisterna skall kunna njuta utan störande inslag.
Här bryts det dock mot lagen dag ut och dag in. Thailändare som ser en möjlighet att tjäna en slant vandrar runt bland solstolar och parasoller utbjudande av allt som tänkas kan. Men med ojämna mellanrum så gör turistpolisen tillslag och griper de ”störande elementen” om de nu inte hinner smita iväg.
Det är en helt igenom thailändsk affär och som utlänning kan man väl ha synpunkter men dem gör man bäst av att hålla för sig själv.
Att det sedan finns omfångsrika och beskäftiga fruntimmer som tycker att välden skall se ut på ett sätt som passar dem är en annan femma.
Just den här dagen huserade ett par från Gislaved under parasollen närmast oss och helt omedvetet hade jag nog kategoriserat dem som ”Lilla Fridolf och Selma-typer”.
Det var en småväxt, beskedlig och foglig man i sina bästa år, under större delen av dagen läsande en bok tillsammans med en omfångsrik, voluminös och krävande hustru, liggande på rygg med brösten hängande i armhålorna, kommenterande det mesta som hände på beachen.
Mitt framför oss grep polisen en av försäljarna och skulle just före honom ut från stranden när ”Selma” började hojta om övergrepp och polisvåld. Hon hann även med en negativ harang på engelska som gjorde att poliserna reagerade. Den ena polisen förklarade att hon inte skulle lägga sig i deras arbete och att hon dessutom skulle skyla överkroppen då hon var på stranden.
Det är inte heller tillåtet att sälja souvenirer och andra accessoarer på stranden. Stranden skall vara ett fredat område där turisterna skall kunna njuta utan störande inslag.
Här bryts det dock mot lagen dag ut och dag in. Thailändare som ser en möjlighet att tjäna en slant vandrar runt bland solstolar och parasoller utbjudande av allt som tänkas kan. Men med ojämna mellanrum så gör turistpolisen tillslag och griper de ”störande elementen” om de nu inte hinner smita iväg.
Det är en helt igenom thailändsk affär och som utlänning kan man väl ha synpunkter men dem gör man bäst av att hålla för sig själv.
Att det sedan finns omfångsrika och beskäftiga fruntimmer som tycker att välden skall se ut på ett sätt som passar dem är en annan femma.
Just den här dagen huserade ett par från Gislaved under parasollen närmast oss och helt omedvetet hade jag nog kategoriserat dem som ”Lilla Fridolf och Selma-typer”.
Det var en småväxt, beskedlig och foglig man i sina bästa år, under större delen av dagen läsande en bok tillsammans med en omfångsrik, voluminös och krävande hustru, liggande på rygg med brösten hängande i armhålorna, kommenterande det mesta som hände på beachen.
Mitt framför oss grep polisen en av försäljarna och skulle just före honom ut från stranden när ”Selma” började hojta om övergrepp och polisvåld. Hon hann även med en negativ harang på engelska som gjorde att poliserna reagerade. Den ena polisen förklarade att hon inte skulle lägga sig i deras arbete och att hon dessutom skulle skyla överkroppen då hon var på stranden.
Först blev det tyst sen kom det – But I´m swedish!
Som om ”but I´m swedish” skulle vara en godtagbar ursäkt för ett bristande intellekt och omdöme. Man häpnar, eller kanske inte.
Då hände något som fick mig att få tillbaka lite av tron på den svenske mannen. Med en stämma, som skulle göra en tenor grön av avund, klargjorde ”Fridolf” att ”nu får du på dig kläderna och håller igen kakhålet” varefter han beklagade incidenten för poliserna.Man kunde riktigt ta på den efterföljande tystnaden.
Då hände något som fick mig att få tillbaka lite av tron på den svenske mannen. Med en stämma, som skulle göra en tenor grön av avund, klargjorde ”Fridolf” att ”nu får du på dig kläderna och håller igen kakhålet” varefter han beklagade incidenten för poliserna.Man kunde riktigt ta på den efterföljande tystnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar