Uppe med tuppen, packat och betalt på hotellet och tankat bilen, sedan bar det av. Det är, vad vi svenskar kanske skulle kalla motortrafikled, hela vägen ned till Surath Thani, ca 400 km och det är tre år sedan jag senast körde den här vägen. Vägbanan har blivit mycket sliten på sina ställen, framför allt den vänstra filen där företrädesvis den tyngre trafiken färdas.
Efter Suhrat Thani så blir vägen smalare och vi har mötande trafik nästan hela vägen till Phuket. På många ställen har man påbörjat arbetet med att bredda vägen så att den blir fyrfilig, vilket kanske kan vara klart om två-tre år.
Efter det att vi passerat över bron till Phuket tätnade trafiken mycket påtagligt. Sträckan mellan Karon och bron har tidigare aldrig tagit mer än ca en timme. Idag tog det nästan två timmar och humöret var väl knappast på topp när vi anlände till hotellet.
Vi bor på ett litet familjeägt hotell som heter Baan Porn Tawan och incheckningen var en ren formalitet som klarades av fortare än det tar att skriva det.
Efter att ha tagit rummet i besiktning bytte jag om till träningskläder och drog iväg på en sjukilometers repa.
Därefter packade vi upp och jag besökte ett internetcafè. Jag tittade även in hos ”min” skräddare och på den ”resebyrå” som vi nyttjade under de tre åren i Karon. Det blev en hel del att prata om.
På kvällen åt vi middag på en restaurang som vi frekventerade ganska ofta då vi bodde i Karon. Det var kul att träffa Mee, en fd kickboxare som jobbar som ”inkastare” och ägarinnan till restaurangen. Det kändes att glädjen var ömsesidig.
På den negativa sidan noterade vi att priserna dragit iväg åt fel håll, inte enbart vad gäller mat och dryck utan aven Tuc-Tuc-åkandet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar