Ja, nu när julen här, det vill säga den kommersiella delen av densamma. Det mesta är i samma omfattning som hemma i Svedala. På varuhusen spelas Ginger Bells och andra julsånger på högsta volym utan uppehåll och personalen är iklädda tomteluvor. Utbudet av plastgranar, julpynt, ljusstakar, julgransbelysningar och annat som hör julen till är i stort sett obegränsat.
Men vill man köpa en julskinka, lite sillsallat, inlagd sill, Jonny’s senap eller kalvsylta så är det lögn i h-vete. Där går gränsen.
 |
| Big C i Surin |
I övrigt finns det mesta att köpa t ex en batteridriven tomte med riktigt skägg, ca 50 cm hög, tillverkad i Taiwan, för det facila priset av 495 bath. När man trycker på en knapp börjar tomten sjunga en julsång (eller något som liknar en julsång). Trycker man på en annan knapp börjar tomten dansa (vilket nog mer får ses som en överdriven leverantörsbeskrivning av tomtens rörelser).
Som objektiv betraktare skulle jag nog snarare beskriva ”dansen” som de rörelser man gör efter att ha tappat ett ölflak på stortån eller när man vaknar upp efter en operation och undrar vad f-n ortopederna ställt till med. En organiserad nykterist hävdar säkert att tomten ifråga är på kanelen.
Jag står även över det där julklappsrallyt som förekommer på de nordliga breddgraderna och överlåter det åt dem som firar julen där hemma.
Hur det än är så infinner sig inte den där rätta julstämningen här borta och inte tänker jag åka till Bangkok och den svenska sjömanskyrkan för att delta i julottan heller. Det får nog bli lite stilla firande med några vänner på julaftonskvällen.
Det kan väl finnas viss risk att den organiserade nykteristen kommer att hävda att sällskapet inte var alldeles opåverkade av ädla drycker då julaftonsnatten led mot sitt slut. Men vad vet en så’n som helt saknar erfarenhet av dessa drycker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar