Åter i Surin....

Nu är vi hemma i Surin efter några trevliga dagar i glada vänners lag i Sihanoukville. Två dagar före återresan var vi och lämnade in kläder för tvätt hos en granne till hotellet. Utöver tvätteriet så bedrev familjen en liten resebyrå som även inkluderade transporter till och från flygplatsen. Han högg till med tjugo USD för transporten när jag frågade om priset och jag accepterade direkt varvid jag tyckte mig skönja en viss besvikelse i hans anlete. Kanske skulle han ha chansat med 25 dollar?

Hotel coolabah i Sihanoukville

Han skulle hämta oss kl 13.00 vid hotellet. Men innan dess blev det några timmar på beachen och Kjell och jag avslutade med en långpromenad efter stranden innan det var dags att skiljas för den här gången.

Lunchen intog vi på hotellet och chauffören dök upp som han lovat. En dryg halvtimme senare var vi framme på flygplatsen där vi blev sittande några timmar i väntan på avgången till Seam Reap. Det blev en lugn flygtur och direkt då vi landat kollade jag upp transportalternativen från flygplatsen in till stan. Jag bokade en taxi för sju dollar. Sedan blev det en lång väntan på bagaget och då vi äntligen fått det så noterade jag att det var en lång kö till taxibeställningen. Det gäller att göra saker i rätt ordning.

Baren på hotellet

I Seam Reap bodde vi på ett lite lyxigare place än i Sihanoukville. Royal Crown Hotel & Spa heter hotellet, som jag kan rekommendera. Vi checkade in, fräschade till oss och uppsökte nattmarkanden som låg på bekvämt gångavstånd. Där åt vi middag och Yaya handlade lite presenter till familjen. Eftersom det är farsdag (Kungens födelsedag) på onsdag blev det några farsdagspresenter också.

Dagen efter hade vi beställt hämtning klockan 09.00 av samma kille som körde oss från O’Smach till Seam Reap och han dök upp på slaget nio. Det framkom senare att han åkt ned dagen före och övernattat i bilen i nära anslutning till hotellet.

Poolen

Det är ett spännande landskap vi kan ta del av de ca 160 kilometerna tillbaka till O’Smach. Monsunperioden har nyss slutat och alla vattendrag, floder, åar och diken har börjat tömmas. Risfälten är till synes oändliga och här och var kan man se blommande lotusar. De hus och mindre samhällen vi passerar vittnar om betydligt lägre standard än i Thailand. Det är ingen trafik att tala om men den som ändå förekommer väcker en viss uppmärksamhet från min sida. Sprillans nya Lexus stadsjeepar, vanliga trampcyklar, fullastade motorcyklar, lastbilar av okända märken som sjunger på sista versen och oxkärror samsas om utrymmet på vägen i en avspänd takt långt ifrån hetsen på den sidan av gränsen där vi bor.

Efter två timmar och fem minuter är vi framme i O’Smach och samtidigt som vi får våra utresestämplar i våra pass ser vi Christer och Noj komma från andra hållet. Christer har ett visum som måste förnyas var tredje månad och nu var det aktuellt. När det administrativa var avklarat lämnade vi in vårt bagage på casinots bagageförvaring innan vi tog del av lunchbuffén. Därefter blev det en kort tripp till marknaden för inköp av en flaska Old Parr mm.

Royal Crown & Spa i Seam Reap

Thailändare är av födsel och ohejdad vana sjukligt spelintresserade så det blev även ett besök på casinot innan vi hämtade ut bagaget och korsade gränsen till Thailand. Yaya hade lite flax vid spelautomaten och det blev några tusenlappar i vinst. Nu hade vi bestämt att Mort skulle hämta oss klockan två så det blev ett break medan hon ännu stod på plus.

Hade allt fungerat hitintills så brast det nu, Mort var en halv timme försenad trots att transporten var dagens huvuduppgift. Tusenlappen jag lämnat vid avfärden avseende inköp av diesel hade tydligen hittat andra användningsområden så det var med viss spänning jag följde bränslemätarens utveckling. Men det gick bra och så småningom var vi hemma igen. 

Väl hemkommen och efter att ha mottagit Zippos kärleksförklaring, tagit en dusch och några drinkar åkte vi in till centrum och käkade middag på Farang Connection vid busstationen tillsammans med Christer och Noj.