Regeringskris snart?

Jag har svårt att förstå att socialdemokrater och miljöpartister fortsätter att krampaktigt klänga sig fast vid varandra, men det kanske inte är så konstigt ändå då båda partierna hitintills satt makten före ideologierna.

Den siste partiledaren för socialdemokraterna som var en genuin och riktig socialdemokrat var Ingvar Carlsson och före honom så var det Tage Erlander. Båda var influerade av Nils Karlebys idéer som kom socialdemokratin att skilja ut sig från både borgerligheten och kommunismen och bli ett parti som gick sin egen väg genom en ny och radikal formulering åt vad man menade med socialism.

Men sedan har det gått käpprätt åt h-vete vad gäller ideologin.

Efter Ingvar Carlsson har det varit en lång ökenvandring. En feodalherre, en slarvmaja, tio månader Håkan Juholt och nu en partiledare som helt saknar karisma. Men om honom kan man i alla fall säga att han har haft ett riktigt jobb, vilket man inte kan säga om många toppolitiker idag, oavsett partitillhörighet.

Än Olof Palme då?

Säkert den mest intelligenta statsminister Sverige någonsin haft. Men han förlorade ett val, där han borde vunnit plättlätt, p g a att han mobbade Torbjörn Fälldin. Hans aggressiva framtoning blev hans fall där.

Men i mina ögon förlorade han all trovärdighet då han tog en sexköpande justitieminister i försvar och tog heder och ära av journalisten Peter Bratt som avslöjade skandalen som sedermera benämns ”Geijeraffären”.

Miljöpartiet lyckades ta sig in i Sveriges riksdag för första gången 1988. Mitt i valrörelsen det året dog över 5 000 sälar och då blev miljön den viktigaste politiska frågan i det valet. Efter att inte ha klarat fyraprocentspärren 1991 har partiet dock vid varje val klarat sig kvar i riksdagen, några gånger med minsta möjliga marginal.

De säger sig vara en del av en global grön rörelse som strävar efter en värld där alla kan leva goda liv utan att försämra förutsättningarna för kommande generationer vilket bland annat tagit sig uttryck i en oreglerad invandring till vårt land.

Efter valet 2014 bildade man regering tillsammans med Socialdemokraterna.

Inför valet 2018, med opinionssiffror som får paniken att sprida sig och en medlemsflykt som trotsar all beskrivning, profilerar man sig nu som ett parti som vill öka invandringen, förbjuda miljontals bilar i stadskärnorna, chockhöja drivmedelsskatterna och nu senast en ”köttskatt”.

Det är inte utan att man frågar sig vilka man vänder sig till? Hur definierar man målgruppen?

Sedan senaste valet har ca hälften av medlemmarna lämnat partiet, det har varit lite som att ”råttorna lämnar det sjunkande skeppet”.

För några dagar sedan var Fridolin på statsbesök i Ungern med anledning av att Ungern använder Sverige som ett avskräckande exempel i flera avseenden – vilket Ungern inte alls är ensam om.

Han hävdade, precis som Stefan Löfven gjorde i sitt USA-besök för några veckor sedan, att det inte finns några no go-zones i Sverige.

Det finns inga sådana, det är en lögn, enligt språkröret Fridolin.

Jag är helt övertygad om att det här samarbetet kommer att straffa sig för båda partierna i valet den 9 september i år.

Brutna vallöften, världens högsta skatter, en sjukvård i kris, skola och äldreomsorg likaså samt höjd pensionsålder och försöken att tysta regimkritikerna kommer att bli avgörande frågor och 

Socialdemokraterna kommer att göra sitt sämsta val någonsin medan Miljöpartiet inte kommer att vara i närheten av att klara sig kvar i riksdagen.

Allt förtroendekapital är förbrukat för lång tid framåt

Det är svårt att ta in att partistrategerna inte insett detta och avbryter samarbetet fortare än snarast.

Jag skulle inte bli det minsta förvånad om Stefan Löfven inom en snar framtid kommer att tillkännage att han avser ombilda regeringen alternativt att MP meddelar att man lämnar regeringen.

"Rädda det som räddas kan", lär bli parollen.

Censurlagen…

Sju av riksdagens åtta partier har mer eller mindre tydligt uttalat att man avser att rösta igenom förändringar av Sveriges grundlag, gällande omfattande inskränkningar i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen.

Det enda riksdagsparti som motsatt sig förändringen är Sverigedemokraterna. I går meddelade SD att man nu kommer att verka för en folkomröstning gällande regeringens grundlagsförändringar.

Det verkade komma som en överraskning för många att det räcker med att minst 10 procent av riksdagens ledamöter står bakom ett yrkande om votering om att en folkomröstning skall genomföras.

Så långt inga problem

För att få igenom förslaget om folkomröstning krävs att minst en tredjedel av ledamöterna i riksdagen röstar för en folkomröstning.

Här kan det dock bli problem.

Men det kan också innebära att regeringen drar tillbaka förslaget om man tror att den här frågan kan bli stor i höstens val – vilket jag tror.

Nu börjar det likna DDR...

I går kväll läste jag på sajten Nyheter Idag om en lagrådsremiss som för någon vecka sedan överlämnats till Lagrådet för yttrande. Känslan är att regeringen siktar på att kunna lägga en proposition innan valet nästa år så att ytterligare en omröstning kan genomföras efter valet.

Detta skulle göra det möjligt att de begränsningar i yttrandefriheten som regeringen nu vill driva igenom kan komma att gälla redan fr o m den 1 januari 2019.

Jag fick läsa artikeln flera gånger för att verkligen inse att jag läst det jag läst. En rödgrön regering har för avsikt att sätta munkavle på svenska folket.

Tryckfriheten innebär en frihet för var och en att i tryckt skrift uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att offentliggöra allmänna handlingar och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Nyhetsartiklar innehållandes personuppgifter om ”etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse” eller uppgifter om ”att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel” kan i framtiden komma att förbjudas i Sverige, skriver Nyheter Idag.

Jag har inte kunnat hitta ett ord om detta i gammelmedia som så ofta klappar sig för bröstet och framhåller att man aldrig fejkar eller mörkar. Jag har inte heller hittat något om hur oppositionen ställer sig till detta censurförslag.

Då förutsättningen för att regeringen ska få igenom förslaget i riksdagen, är att ett eller flera av oppositionspartierna ställer sig bakom förslaget, kan man fråga sig om förslaget redan är förankrat hos Alliansen. Om så är fallet så går förslaget igenom då den riksdag som väljs 2018 kommer att rösta ja till förslaget.

Men hoppet är det sista som överger en och nu står hoppet till att Lagrådet avvisar förslaget och skickar det dit där det hör hemma – i papperskorgen.

Tillförlitliga opinionsundersökningar...

Det finns två opinionsundersökningsinstitut vars resultat aldrig redovisas i mainstream media. Med tanke på den politiska korrekthet som dessa medier företräder är ju det inget att förvånas över.

Men då de här två instituten låg närmast valresultatet både 2010 och 2014 kan man ju tycka att det är en smula egendomligt. Men vem är förvånad?

Deras resultat skiljer sig anmärkningsvärt från de resultat som övriga opinionsundersökningsinstitut redovisar och är till sannolikhet gränsande visshet närmare sanningen.

För oss som följt dessa undersökningar kommer inte utgången av valet 2018 att komma som en överraskning

Sentio mars 2017

1 000 personer intervjuades under perioden 9-13 mars

Yougov mars 2017

. 1 503 personer intervjuades under perioden 17-20 mars.

Personligen tror jag att de här resultaten ligger betydligt närmare valresultatet 2018 än de siffror som SCB och andra politiskt korrekta institut basunerar ut.

Det finns naturligtvis många orsaker som gör att man kan förlita sig till dessa siffror.

Folk har fått nog. Man har ledsnat på den skenande brottsligheten, bil- och skolbränder, gängkriminalitet med ihjälskjutningar var och varannan dag, krisen i sjukvården, skolan och äldreomsorgen. Men också polisens tillkortakommande vad gäller förmågan att lösa brotten och att fånga och lagföra banditerna.

En annan starkt bidragande orsak är att det befinner sig 10 000-tals personer illegalt i landet som i princip har fått rätt till fri sjuk- och tandvård och där många i den lagstiftande församlingen (framförallt vänsterpartister, miljömuppar och centerpartister) mer eller mindre hindrat polisen att genomföra identitetskontroller och andra åtgärder för att hitta och avvisa dessa personer. Minnet är ju inte kortare än att man kan tänka tillbaka på Reva-projektet t ex.

Jag tänker ibland tillbaka till den 27 januari 2016 då inrikesminister Ygeman proklamerade att 80 000 asylsökande skulle avvisas. Min första tanke när jag hörde detta var att dividera antalet med hur många platser som finns i en Airbus 350 eller Boeing 747. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att ministern inte behärskar den enklaste matematik, eller också ljög han medborgarna rakt i ansiktet?

Om några veckor skall vårbudgeten presenteras och det lär nog bli en obehaglig överraskning för väldigt många. Massinvandringen kostar många miljarder och regeringen är i skriande behov av pengar.

Nu är vi inne i en högkonjunktur men som alla vet så vänder det och då är min känsla att det kommer att bli jobbigt för många människor i vårt land.