Sverigedemokraterna förbi Socialdemokraterna i ny mätning.

Sverigedemokraterna är nu större än Socialdemokraterna för första gången i historien visar en ny mätning från Aftonbladet/Demoskop som redovisas i dag. SD får 24 procent vilket innebär att nästan var fjärde väljare skulle lägga sin röst på partiet om det var val i dag.

Aftonbladets politiske kommentator Lena Melin hävdar ”att det inte enbart beror på Jimmy Åkessons styrka utan även på att Stefan Löfven och Ulf Kristersson är för dåliga”. Hon har delvis rätt men vad gäller Löfven har han visat att han helt saknar kompetens för det uppdrag han har tagit på sig och folket har nu genomskådat honom och flera av hans ministrar som t ex Justitieminister Morgan Johansson, för att inte tala om Isabella Lövin, oj oj oj.

Precis som jag, tycker man att slöseriet med skattemedel, bidrag till terrorstämplade organisationer som Hamas i Palestina och islamistiska organisationer i Sverige knutna till Muslimska Brödraskapet, är alldeles åt h-vete.

Men det är inte nog med det, regeringen, med sina hjälpryttare från C och L, har helt tappat greppet om samhällsutvecklingen och man identifieras nu som handlingsförlamade och senfärdiga. Man pratar inte om de frågor vanligt folk pratar om, en återgång till det Sverige vi byggt upp,  med fungerande sjukvård, omsorg av gamla och utbildning för unga samt ett fungerande rättsväsende där skurkarna låses in för att skydda innevånarna.

Detta till skillnad från Jimmy Åkesson som har varnat för den galopperande negativa utveckling som skett sedan 2010.

Löfvens brunsmetning, rasiststämpling och mobbning av SD i alla möjliga och omöjliga sammanhang samt talet om anständiga partier i Sveriges Riksdag etc, har haft en betydligt större påverkan på väljarflykten än vad man ännu inte begripet.  

Men hur skulle man begripa något då man aldrig lyssnar på folket?

Vad gäller Ulf Kristersson så har många moderater, som trott att partiet var på väg bort från Fredrik Reinfeldts åsikter, reagerat mycket negativt på de stående hyllningar han fick efter talet på Moderaterna stämma för någon månad sedan. Det är troligen en delförklaring till att även Moderaterna tappar mot SD. Men Ulf Kristersson upplevs också som opålitlig av väldigt många, ”mycket snack men lite verkstad”, hörs allt oftare om honom.

Svenska folket, inklusive många invandrare, har helt tappat förtroendet för nuvarande regering, man har fått nog av lögnerna, sveket och hyckleriet.

Hur många av de 80 000 illegala invandrare som Anders Ygeman lovade utvisa för drygt två år sedan har verkligen utvisats?

Stefan Löfven har vid åtskilliga tillfällen hävdat att alternativet till den sittande regeringen med stöd från C och L skulle vara ett mycket värre alternativ.

Man frågar sig för vilka? Knappast för det plågade folket men säkert för den senfärdiga och handlingsförlamade församling som fullständigt misslyckats med sin uppgift, att styra landet.

Den här regeringen bör avgå och nyval bör utlysas snarast möjligt innan det klappar ihop fullständigt. Då, och först då, visar man att man tar ansvar för landet.

Regeringskaoset fortsätter?

Ännu en spännande dag i Sveriges Riksdag. 

Under förmiddagen har vi att se fram emot en rad presskonferenser och liksom senast så är det Jonas Sjöstedt som har huvudrollen.

Kommer han att stå fast vid beslutet att inte släppa fram Löfven som statsminister, eller har han fått garantier som gör att kommunisterna kommer att trycka på gul knapp?

Om det är gul knapp som gäller är det naturligtvis högintressant att få veta vad garantierna omfattar.

Om de löften Sjökvist fått inneburit att han är beredd att släppa fram Löfven så innebär det att ett av ytterkantspartierna har fått (visst) inflytande över politiken.

Hur kommer C och L att ställa sig till detta?

Det känns ovisst, men Löfven hävdar att överenskommelsen, den s k ”Januariblåsningen”, står fast.

Med detta som utgångspunkt är det svårt att tänka sig att de garantier och muntliga löften som Sjökvist fått skall räcka för att släppa fram Löfven.

För V gäller det i stället att ta ställning till alternativet om man fäller Löfven. Ett alternativ som med stor sannolikhet innebär extraval.

Som sagt, det blir en spännande dag. Hos mig börjar ”underhållningen” kl 14.30 då vi ligger sex timmar före Sverige. 

Det blir med all säkerhet en lång dags färd mot natt för mig.

Regeringskris snart?

Jag har svårt att förstå att socialdemokrater och miljöpartister fortsätter att krampaktigt klänga sig fast vid varandra, men det kanske inte är så konstigt ändå då båda partierna hitintills satt makten före ideologierna.

Den siste partiledaren för socialdemokraterna som var en genuin och riktig socialdemokrat var Ingvar Carlsson och före honom så var det Tage Erlander. Båda var influerade av Nils Karlebys idéer som kom socialdemokratin att skilja ut sig från både borgerligheten och kommunismen och bli ett parti som gick sin egen väg genom en ny och radikal formulering åt vad man menade med socialism.

Men sedan har det gått käpprätt åt h-vete vad gäller ideologin.

Efter Ingvar Carlsson har det varit en lång ökenvandring. En feodalherre, en slarvmaja, tio månader Håkan Juholt och nu en partiledare som helt saknar karisma. Men om honom kan man i alla fall säga att han har haft ett riktigt jobb, vilket man inte kan säga om många toppolitiker idag, oavsett partitillhörighet.

Än Olof Palme då?

Säkert den mest intelligenta statsminister Sverige någonsin haft. Men han förlorade ett val, där han borde vunnit plättlätt, p g a att han mobbade Torbjörn Fälldin. Hans aggressiva framtoning blev hans fall där.

Men i mina ögon förlorade han all trovärdighet då han tog en sexköpande justitieminister i försvar och tog heder och ära av journalisten Peter Bratt som avslöjade skandalen som sedermera benämns ”Geijeraffären”.

Miljöpartiet lyckades ta sig in i Sveriges riksdag för första gången 1988. Mitt i valrörelsen det året dog över 5 000 sälar och då blev miljön den viktigaste politiska frågan i det valet. Efter att inte ha klarat fyraprocentspärren 1991 har partiet dock vid varje val klarat sig kvar i riksdagen, några gånger med minsta möjliga marginal.

De säger sig vara en del av en global grön rörelse som strävar efter en värld där alla kan leva goda liv utan att försämra förutsättningarna för kommande generationer vilket bland annat tagit sig uttryck i en oreglerad invandring till vårt land.

Efter valet 2014 bildade man regering tillsammans med Socialdemokraterna.

Inför valet 2018, med opinionssiffror som får paniken att sprida sig och en medlemsflykt som trotsar all beskrivning, profilerar man sig nu som ett parti som vill öka invandringen, förbjuda miljontals bilar i stadskärnorna, chockhöja drivmedelsskatterna och nu senast en ”köttskatt”.

Det är inte utan att man frågar sig vilka man vänder sig till? Hur definierar man målgruppen?

Sedan senaste valet har ca hälften av medlemmarna lämnat partiet, det har varit lite som att ”råttorna lämnar det sjunkande skeppet”.

För några dagar sedan var Fridolin på statsbesök i Ungern med anledning av att Ungern använder Sverige som ett avskräckande exempel i flera avseenden – vilket Ungern inte alls är ensam om.

Han hävdade, precis som Stefan Löfven gjorde i sitt USA-besök för några veckor sedan, att det inte finns några no go-zones i Sverige.

Det finns inga sådana, det är en lögn, enligt språkröret Fridolin.

Jag är helt övertygad om att det här samarbetet kommer att straffa sig för båda partierna i valet den 9 september i år.

Brutna vallöften, världens högsta skatter, en sjukvård i kris, skola och äldreomsorg likaså samt höjd pensionsålder och försöken att tysta regimkritikerna kommer att bli avgörande frågor och 

Socialdemokraterna kommer att göra sitt sämsta val någonsin medan Miljöpartiet inte kommer att vara i närheten av att klara sig kvar i riksdagen.

Allt förtroendekapital är förbrukat för lång tid framåt

Det är svårt att ta in att partistrategerna inte insett detta och avbryter samarbetet fortare än snarast.

Jag skulle inte bli det minsta förvånad om Stefan Löfven inom en snar framtid kommer att tillkännage att han avser ombilda regeringen alternativt att MP meddelar att man lämnar regeringen.

"Rädda det som räddas kan", lär bli parollen.

Ett kort steg

Från att ha haft en hög svansföring under flera år och nu tvingats till att kräla i stoftet och på sina bara knän tigga om allmosor från den Europeiska Unionen och avlastningshjälp hos våra nordiska grannländer (som man i tid och otid pekat finger åt) var steget ganska kort. 

Det är många med mig som undrar vad den svenska regeringen har sysslat med och fortfarande sysslar med?

Det eviga mantrat ”fler länder måste ta sitt ansvar” har vi hört nästintill att öronen trillat av, men vad betyder det? Vad har vi för ansvar för ett Irak i sönderfall och ett sönderbombat Libyen och det som händer i Syrien? Ansvar vadå? Finns det någon i Kalle Ankaregeringen som kan förklara så att man förstår? En regering har väl i första hand ansvar för det egna landet och den egna befolkningen?

Vi har fått höra, dag ut och dag in, att det handlar om människor som flyr för sina liv trots att den övervägande delen av de som söker sig till Sverige är på jakt efter ett bättre liv. Vad passar då inte bättre än vårt land som styrs av en handlingsförlamad regering och en självkastrerad opposition. 

Vi är många som reagerat på att ensamkommande afghaner har blivit av med sina pass och andra identitetshandlingar men har kvar sina Iphones av senaste modell. Iklädda märkeskläder av senaste modell passerar de det ena efter det andra landet med siktet inställt på Sverige. 

Att en tjänsteman på Migrationsverket kunde besluta om att de som uppgav sig komma från Syrien skulle beviljas permanenta uppehållstillstånd väckte inga reaktioner i vänsteretablissemanget. När nu sex partier är överens om att ändra detta till tillfälliga uppehållstillstånd behövs tydligen lagändringar, som kan ta flera månader att genomföra. Någon som kan förklara detta för mig?

I värsta fall är det för sent att göra någonting, men det finns inga skäl att inte försöka.

Börja med självklarheterna

Inför gränskontroll

Sluta bevilja permanenta uppehållstillstånd (omedelbart)

Inför ålderskontroll av så kallade ensamkommande barn

Skicka tillbaka alla som befinner sig illegalt i Sverige (antingen till hemländerna eller enligt Dublinförordningen)

Skicka tillbaka alla som inte på ett trovärdigt sätt kan förklara varför man saknar identitetshandlingar.

Ompröva uppehållstillstånden och skicka tillbaka de som kommer från säkra länder.

Sluta betala för sjuk- och tandvård för de som inte har uppehållstillstånd i Sverige

Ombilda regeringen och sparka ut maskrosorna och avbryt samarbetet med kommunisterna

Sparka rikspolischefen och tillsätt en person som har kompetens för detta uppdrag.

Ett land på dekis...

Jag hade tänkt skriva lite om den här pellejönsregeringen som för närvarande håller i styråran i vårt fosterland. Det är i mina och många andras ögon en ömklig församling av inkompetenta människor som inte alls klarar av att sköta de arbetsuppgifter de tilldelats. Det mest beklagansvärda är dock att de inte heller behöver ta något ansvar för det de gör eller framförallt det de underlåter att göra.

När man skriver om regeringen måste man naturligtvis också skriva om alliansen, den självkastrerade oppositionen i svensk politik, om inte annat för att få en viss balans av tokigheterna, d v s alla är lika skyldiga. Det handlar bara om tid och rum. Jag hoppas att ni aldrig glömma cirkusdirektören från Täby som lämnade ansvaret med svansen mellan benen på valnatten. Mannen vars mål var att krossa den svenska välfärden.

Resultatet av ett vanstyrt land bör ju också uppmärksammas löpande, vilket även det var något jag tänkt sätta fingret på.

Men varför skall jag, en relativt gammal gubbe – en svensk pensionär, skriva om alla tokigheter då det finns andra som skriver mycket bättre och mer utförligt?

Ni, och ni blir allt fler, som brukar läsa det jag skriver, får nu tips på några mycket läsvärda bloggar och jag vädjar till er, låt det ta den tid det tar att läsa dessa inlägg och tipsa även vänner och bekanta. Det som skrivs på de här bloggarna är sådant som är viktigt för Sveriges framtid och därmed vår egen framtid.

Läsvärda inlägg på några opinionsbildande sajter:

http://snaphanen.dk/2015/08/23/sondagskronika-dodsdansen-paa-harpsund/#more-183907

http://antropocene.se/2015/august/sd-den-nya-folkrorelsen.html

http://www.ohrlund.se/blogg/?p=2426