Under attack....

Det finns gott om småkryp här borta. Myror är det speciellt gott om och de finns i alla varianter. Stora, små, röda, svarta, utomhus och inomhus och de sistnämnda är speciellt irriterande då de kan dyka upp var som helst i huset. Det mesta i matväg, utom det som förvaras i kyl- och frysskåp måste man förvara i plast- eller glasburkar med tättslutande lock annars är det kört.

Man kan inte lämna ett saftglas eller läskburk någon längre stund utan att det blir fullt av myror. Det handlar inte om enstaka myror utan om organiserade intrång av arméer av de små krypen. De utrotningsåtgärder vi provat har bara hjälpt en kort tid och sedan upprepas proceduren.  

I går hade vi bestämt oss för att äta lassange då vi hade en ask med plattor kvar som jag tänkte göra slut på innan vi åker till Sverige. Lassangeplattor kan man aldrig vara säker på att få tag i här utan det har jag för säkerhets skull tagit med från Sverige så de har ett visst värde.

Ugnen var ställd på 225 grader, köttfärssåsen stod och puttrade på spisen liksom ostsåsen alldeles bredvid och jag hade även smort en ugnssäker form så det var bara kvar att ta fram lassangeplattorna.

Asken var oöppnad men jag anade oråd då det skramlade oroväckande mycket då jag ruskade på asken. Att myrorna haft ett stort röjar-party bekräftades då jag öppnade asken och drömmen om lassange till middag tvärdog. Resterna av myrpartajet och ostsåsen förpassades till soptunnan men som tur var så hade vi spagetti hemma så det blev till att koka upp en kastrull av detta alternativ och det är ju inget fel på spagetti och köttfärssås heller.

Hjortronen lyser med sin frånvaro

I dag blev det en ny tur på jakt efter de åtråvärda bären. Regnet hängde i luften när vi åkte hemifrån och när vi var framme vid den första myren så hängde det inte längre, då började det regna. Som om det inte var nog trampade jag ner i ett surhål med ena benet ända upp till skrevet och lyckades fylla stöveln med illaluktande myrvatten. Det var inte helt utan besvär jag fick upp benet med stöveln i behåll.
Tillgången på bär är dock extremt dålig i år, i alla fall på de myrar vi varit på. Dessutom är de sena så det är mest omogna bär där det överhuvudtaget finns några. Vi fick ihop ett drygt halvkilo under dagen.
Sammantaget efter två dagar och ca 160 kilometers bilkörning är vi uppe i ett knappt kilo.
Hej och hå, det har väl inte varit två dagar där man direkt njutit av naturen, druckit kaffe och käkat en macka sittande på en stubbe.
Om tillgången på hjortron är dålig så är det tvärtom med mygg, knott och broms vilket knappast haft en positiv inverkan på humöret.
I morgon blir det lugnt, stöveln måste ju torka innan det blir någon ny expedition. Sköööönt!!!

Det finns inga gränser för vad folk stoppar i sig

Här äter folk det mesta, ingen verkar rynka på näsan åt någonting. Allt bara slinker ned.
På marknaden finns ett rikligt utbud av allehanda ”godsaker”. Här finner man små torkade plattfiskar med tvivelaktig härkomst, halstrade skorpioner och friterade insekter av olika storlekar.
Man saluför också en fisk i någon sorts sås som gör att lukten av surströmming nästan ligger i paritet med Channel No 5. Det bästa jag kan säga om den är; ”Vad du än gör, öppna inte locket på burken”.
Men man lever också efter parollen ”bra karl (kvinna) reder sig själv”. Det ger sig bl a uttryck i att man äter små räkor råa direkt plockade ur gyttjan i nästan uttorkade flodbäddar.
I byarna ser man ofta lysrör gillrade ovanför ett plåtfat med vatten och syftet är att dra till sig insekter som sedan hamnar i vattnet och som sedan tillreds och avnjuts i glada vänners lag.
Själv står jag gärna över.

En obehaglig överraskning

I söndags var vi hemma i Yayas by och städade upp efter förra helgens förlovningsfest. Thailändernas beteende avviker i stora delar från det jag är van vid.
Ingen tar reda på det som blir över (om det inte är ätbart).
Det innebar att vi plockade plastpåsar, frigolitförpackningar och flaskor av glas och plast mm, det finns inga gränser för hur man kan skräpa ner.

Medan vi ändå höll på så bestämde jag mig för att flytta på några ihåliga betongblock som också låg och skräpade. Sagt och gjort, jag tog tag i två stycken, ett i varje hand. Vad händer? Ur det ena hoppar det fram en skorpion, mindre än en decimeter från den ena handen.
Hade jag haft tillstymmelse till hår på huvudet hade säkert varje strå stått rätt upp.

Jag har ju sett att folk äter rostade skalbaggar, skorpioner, larver mm, men jag har aldrig reflekterat över var de kommer ifrån.

Nu vet jag.

Här springer man omkring i sandaletter (heter det så?) men den här veckan står inköp av ett par stövlar högst på inköpslistan för min del.