Noll koll….

Den ena överraskningen efter den andra bara händer i Sverige. Ingen verkar ha koll. Vapen och narkotika väller in över gränserna. Var och varannan dag är det skjutningar och/eller sprängningar. Utländska stöldligor ser Sverige som en välfylld visthusbod och vid gränspassagernas utgångar står svängdörrarna på vid gavel. Fängelser och häkten är fullproppade. Polisen och myndigheterna vet inte vilka som befinner sig i landet och inte heller var de befinner sig. Ansvarig minister för lagstiftning är ett föredöme för de som gillar senfärdighet. Han verkar ha sovit en hel mandatperiod och han sover fortfarande.

Hur de som befinner sig illegalt i landet försörjer sig verkar ingen vilja veta. Skulle någon som befinner sig här illegalt upptäckas så är det bara av en ren tillfällighet. Men utvisning kan det inte bli tal om. Det går ju inte att skicka dem till vilka länder som helst, även om de aktuella länderna skrivit på konventioner om mänskliga rättigheter så verkar våra domstolar inte lita på att de följer dem. I de flesta av fallen handlar det om länder dit många, som beviljats permanent uppehållstillstånd och/eller svenskt medborgarskap, åker på semester eller för att gifta bort sina minderåriga barn. Man frågar sig bl a hur de har råd och då kanske främst de som saknar egen försörjning?

Landets statsminister och hans ministrar anser att det inte finns någon koppling mellan massinvandringen och brottsligheten. När man inte inser problemet finns det knappast någon chans att komma tillrätta med det. Alla handlingsplaner blir värdelösa då de inte utgår från det verkliga problemet.

Föga förvånande är att de två poliser, jag känt i många år, anser tvärt om, att huvudorsaken i särklass är invandringen från Mena-länderna och Afghanistan, även om det också finns andra problem. Där nämnde båda tillgången på vapen och narkotika men även bristen på relevanta verktyg för polis och tull. En av dem sa också att polisorganisationen fortfarande lider av tiden med Dan Eliasson som rikspolischef. Många av de chefer som tillsattes under hans tid är inte alls kapabla som ledare. Deras främsta egenskap var rövslickeri.

I går kunde man i ”Nyheter idag” läsa att Iraks försvarsminister är folkbokförd i Sverige med falsk identitet, men bor och arbetar i Irak. Han och hans fru uppbär dessutom bidrag varje månad från försäkringskassan.

Jag trodde att jag upplevt det mesta men det här slår allt annat. Hitintills – kanske är bäst att tillägga, det verkar inte finnas några som helst gränser.

Hur är detta bara möjligt?  

Är det aktivister som styr våra myndigheter och institutioner? 

Ingen verkar behöva stå för sina beslut och någon form av uppföljning verkar inte ske. Dags att återinföra ämbetsmannaansvaret?

Jag har ett visum i Thailand som i stort sett kan jämställas med det permanenta uppehållstillståndet i Sverige. Det innebär dock att jag måste anmäla mig på något immigrationskontor var 90.e dag jag befinner mig här. För varje dag jag kommer för sent får jag betala dryga böter och handlar det en längre tid får jag inte återvända hit på många år.

Förutom 90-dagarskontrollen så dyker det ibland upp en patrull gränspoliser som kollar att man verkligen bor på den adress man uppgivit. Det räcker då inte att man befinner sig på adressen ifråga utan man får också hämta en granne som får intyga att man bor stadigvarande där.

Jag är övertygad om att Sverige har mycket att lära av Thailand i migrationsfrågan, men även andra frågor.

Hustrun har en väninna som har en frisersalong med två deltidsanställda. Jag frågade henne vid ett tillfälle hur mycket hon betalar i skatt? 1000 bath – per år, blev svaret. De anställda betalar ingen skatt.

Ja, det sista var lite utanför ämnet, men här har man, till skillnad från den "Humanitära stormakten", koll på det mesta.

Olika bilder av samma land....

Sverige ska vara världsmästare i godhet. Det har svenska politiker oberoende av partifärg bestämt. Sedan 1980 har ca 1,3 miljoner utlänningar fått uppehållstillstånd i Sverige. Majoriteten kommer från muslimska länder i Afrika och Mellanöstern. Bara 5 procent är flyktingar. Övriga 95 procent har kommit av andra skäl, framför allt för att skaffa sig bättre liv och ta del av den svenska välfärden.

Invandringspolitiken är den faktor som har förändrat Sverige mest sedan andra världskrigets slut. På bara några årtionden har mer än en femtedel av den svenska befolkningen bytts ut. Nu lever vi med resultaten: en snabbt ökande och en alltmer brutal våldsbrottslighet, Europarekord i anmälda våldtäckter, importerad hederskultur, tvångs- och barnäktenskap, en havererad integration, nedbrända skolor och bilar, stenkastning mot polis och räddningspersonal och allt fler bidragsförsörjda etniska enklaver som lever isolerade från det svenska samhället. Under ytan döljer sig andra sorters förändringar som inte är lika lätt att se. Många svenskar känner idag sorg, främlingskap och växande otrygghet i sitt förändrade land.

Ovanstående är en presentation av innehållet i boken Världsmästarna som är en faktabaserad granskning av hur den mångkulturella politiken har förändrat Sverige. Det är en granskning som massmedia borde ha gjort men inte gör. Boken innehåller en obarmhärtig uppgörelse med författarens egen yrkesgrupp. Författaren är journalist med lång erfarenhet av medievärden. På grund av krympande yttrandefrihet och det växande hotet från islam skriver hon under pseudonym, Julia Caesar.

Det som skrämmer mest med den här boken är att den gavs ut 2010, d v s för mer än 8 år sedan och under de åren har inget ändrats till det bättre snarare tvärt om.

En borgerlig regering och en socialistisk regering har styrt landet under dessa snart 8 år.

Båda lika handlingsförlamade.

Under den borgerliga regeringens tid slöt moderaterna en överenskommelse med Miljöpartiet om den svenska migrationspolitiken. Initiativtagare till den överenskommelsen var dåvarande Överståthållaren Fredrik Reinfeldt.

Många har uppfattningen att överenskommelsen från moderaternas sida inte inte hade något med humanitär omtanke av flyktingar att göra. Syftet skall i stället ha varit att straffa SD:s väljare och på sikt en nedmontering av den svenska välfärden.

Den socialistiska regeringen har inte heller gjort något för att komma tillrätta med problemen. Under hela mandatperioden har det varit mycket snack men lite verkstad. Det som vi vanliga medborgare kallar problem har den här regeringen döpt om till utmaningar.

”Andra länder måste också ta sitt ansvar” är ett mantra vi fått oss till livs, när det gäller massinvandringen, från en handlingsförlamad regering sedan den tillträdde.

I slutet på januari 2016 meddelade dåvarande inrikesministern Anders Ygeman att uppemot 80 000 asylsökande skulle komma att utvisas framöver, eftersom de fått avslag på sina ansökningar.

Mer än två år har gått sedan dess och vad har hänt – nada!

Arbetet med att utvisa personer som fått avslag på sin asylansökan har i praktiken upphört på grund av att Migrationsverket saknar förvarsplatser.  

Under 2014 och 2015 skapades en massa asylboenden i landet. Varför inte nu använda sig av samma handlingskraftiga entreprenörskap för att snabbt öka antalet förvarsplatser? 

Det känns dock mycket tveksamt om den politiska viljan finns, att handlingskraften saknas har vi dock fått många bevis på.

”Nu har vi lagt oss på EU:s miniminivå vad avser invandringen” är ett annat mantra som framförs om igen. Ett uttalande som inte alls stämmer överens med verkligheten. Invandringen till Sverige är fortfarande mångdubbelt så stor som för Danmark, Finland och Norge tillsammans.

I januari 2018 intervjuades den svenska (med Tjeckoslovakisk bakgrund) författaren, journalisten och samhällsdebattören Katerina Janouch av en liten Tjeckisk webb-tevekanal (DVTV).

Hon berättade hur hennes (och många andras) bild av Sverige såg ut.

De frågor hon fick och de svar hon gav finns dokumenterade och översatta till svenska.

Hon berättade sanningsenligt, utifrån fakta, hur det står till i Sverige anno 2018.

Det tog inte många dagar innan vänsteretablissemanget hemma i Sverige reagerade och drevet startades. Man gjorde allt för att ta heder och ära av henne.

Knappt tio dagar efter intervjun i Tjeckien blir statsminister Stefan Löfven intervjuad av vänsterliberala Expressens Niklas Svensson, som frågar vad han anser om Katerina Janouchs uttalande om Sverige.

Långt ifrån den statsman han borde vara svarar han ”Det är en person som gör ett, enligt min uppfattning, väldigt konstigt uttalande. Respekten år stor för den svenska och den nordiska modellen, att vi kombinerar produktivitet och jämlikhet, bra arbetsvillkor för löntagare med produktiva och effektiva företag och en välfärd som bidrar. Det finns en stark tilltro till det.”

”Väldigt konstigt uttalande” Här får jag intrycket att vi har en statsminister, som trots alla ”utmaningar” han säger att landet står inför, inte har en susning om det verkliga (sanna) tillståndet i landet och hur den vanliga människan upplever det.

Katerina Janouch har fått utstå mycket efter intervjun. Ren förföljelse från media och vänsteraktivister i flera återkommande drev. Men hon verkar vara av rätt virke och henne, liksom Julia Caesar, täpper aldrig etablissemanget igen käften på.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Socialdemokraterna går mot sitt absolut sämsta val någonsin den 9 september.

Desperationen breder ut sig och vallöftena kommer bara att bli fler och fler inför valet. Men hur kan vi lita på att löftena infrias i vårt krisdrabbade land, där etablissemanget har en bild och folket en helt annan bild av landets tillstånd?

Svaret är enkelt, det är inte många som kommer att tro på löftena. Vi ser på vad ni (inte) gjort och inte på vad ni lovar. Svårare är det inte!

Regeringskris snart?

Jag har svårt att förstå att socialdemokrater och miljöpartister fortsätter att krampaktigt klänga sig fast vid varandra, men det kanske inte är så konstigt ändå då båda partierna hitintills satt makten före ideologierna.

Den siste partiledaren för socialdemokraterna som var en genuin och riktig socialdemokrat var Ingvar Carlsson och före honom så var det Tage Erlander. Båda var influerade av Nils Karlebys idéer som kom socialdemokratin att skilja ut sig från både borgerligheten och kommunismen och bli ett parti som gick sin egen väg genom en ny och radikal formulering åt vad man menade med socialism.

Men sedan har det gått käpprätt åt h-vete vad gäller ideologin.

Efter Ingvar Carlsson har det varit en lång ökenvandring. En feodalherre, en slarvmaja, tio månader Håkan Juholt och nu en partiledare som helt saknar karisma. Men om honom kan man i alla fall säga att han har haft ett riktigt jobb, vilket man inte kan säga om många toppolitiker idag, oavsett partitillhörighet.

Än Olof Palme då?

Säkert den mest intelligenta statsminister Sverige någonsin haft. Men han förlorade ett val, där han borde vunnit plättlätt, p g a att han mobbade Torbjörn Fälldin. Hans aggressiva framtoning blev hans fall där.

Men i mina ögon förlorade han all trovärdighet då han tog en sexköpande justitieminister i försvar och tog heder och ära av journalisten Peter Bratt som avslöjade skandalen som sedermera benämns ”Geijeraffären”.

Miljöpartiet lyckades ta sig in i Sveriges riksdag för första gången 1988. Mitt i valrörelsen det året dog över 5 000 sälar och då blev miljön den viktigaste politiska frågan i det valet. Efter att inte ha klarat fyraprocentspärren 1991 har partiet dock vid varje val klarat sig kvar i riksdagen, några gånger med minsta möjliga marginal.

De säger sig vara en del av en global grön rörelse som strävar efter en värld där alla kan leva goda liv utan att försämra förutsättningarna för kommande generationer vilket bland annat tagit sig uttryck i en oreglerad invandring till vårt land.

Efter valet 2014 bildade man regering tillsammans med Socialdemokraterna.

Inför valet 2018, med opinionssiffror som får paniken att sprida sig och en medlemsflykt som trotsar all beskrivning, profilerar man sig nu som ett parti som vill öka invandringen, förbjuda miljontals bilar i stadskärnorna, chockhöja drivmedelsskatterna och nu senast en ”köttskatt”.

Det är inte utan att man frågar sig vilka man vänder sig till? Hur definierar man målgruppen?

Sedan senaste valet har ca hälften av medlemmarna lämnat partiet, det har varit lite som att ”råttorna lämnar det sjunkande skeppet”.

För några dagar sedan var Fridolin på statsbesök i Ungern med anledning av att Ungern använder Sverige som ett avskräckande exempel i flera avseenden – vilket Ungern inte alls är ensam om.

Han hävdade, precis som Stefan Löfven gjorde i sitt USA-besök för några veckor sedan, att det inte finns några no go-zones i Sverige.

Det finns inga sådana, det är en lögn, enligt språkröret Fridolin.

Jag är helt övertygad om att det här samarbetet kommer att straffa sig för båda partierna i valet den 9 september i år.

Brutna vallöften, världens högsta skatter, en sjukvård i kris, skola och äldreomsorg likaså samt höjd pensionsålder och försöken att tysta regimkritikerna kommer att bli avgörande frågor och 

Socialdemokraterna kommer att göra sitt sämsta val någonsin medan Miljöpartiet inte kommer att vara i närheten av att klara sig kvar i riksdagen.

Allt förtroendekapital är förbrukat för lång tid framåt

Det är svårt att ta in att partistrategerna inte insett detta och avbryter samarbetet fortare än snarast.

Jag skulle inte bli det minsta förvånad om Stefan Löfven inom en snar framtid kommer att tillkännage att han avser ombilda regeringen alternativt att MP meddelar att man lämnar regeringen.

"Rädda det som räddas kan", lär bli parollen.

Utvandra eller inte?

Jag har nu på allvar börjat undersöka förutsättningarna för att utvandra från Sverige och bosätta mig för gott de sista åren av mitt liv i Thailand

Det finns både för och nackdelar men det brukar ju det göra oavsett vad det gäller.

På den positiva sidan finns en kraftig skattesänkning, från de ca 33 procent jag betalar idag och till 25 procent (Sinkskatt) som jag betalar om jag flyttar. Jag kommer också ifrån kostnaderna för resorna mellan de båda länderna minst en gång om året, samt kostnaden för min privata sjukvårdsförsäkring då jag inte kan teckna en sådan då jag inte längre är mantalsskriven i Sverige. Tillsammans handlar resorna och försäkringen om mer än 25000 SEK på årsbasis. Kanske ännu mer om miljöextremisterna lyckas få igenom kravet på att ”flyget skall stå för sina egna miljökostnader”. Hem- och fordonsförsäkring slipper jag också liksom hyran som uppgår till 73000 SEK/år. Jag har också en känsla av att skattetrycket kommer att öka kraftigt i Sverige vilket jag slipper om man inte ger sig på sinkskatten.

På den negativa sidan är det sämsta att jag tappar den personliga kontakten med några av mina barnbarn samt mina vänner och bekanta i Sverige. Jag blir också tvungen att sälja min lägenhet, inventarier och bil då jag inte tillåts att ha sådana tillgångar om jag skall betala den lägre skatten.

Men jag har bara börjat undersöka förutsättningarna så det återstår en del frågor och valutgången i september och efterföljande regeringsbildning kommer sannolikt att ha en ganska avgörande betydelse för mitt beslut.

Jag får dock erkänna att jag blir mer än mörkrädd då jag läser Annika Strandhälls twitterinlägg. Jag trodde att man kommit ikapp hur verkligheten ser ut – men tydligen inte. Jag känner mig mer eller mindre uppgiven då jag ser hur många gillande hennes tweet får.

Ur led är tiden. Jag lever i den klara uppfattningen att det är den oansvariga massinvandringspolitiken som dränerar statskassan och ingenting annat. Att massinvandringen skall rädda välfärden och pensionerna trodde jag att alla hade förstått att det är en myt. Men tydligen inte!

Det hade naturligtvis varit annorlunda om det handlat om arbetskraftsinvandring och människor som har en utbildning som direkt hade gjort att de platsat på den svenska arbetsmarknaden.

Annika Strandhäll‏Verifierat konto @strandhall

10 miljoner! Att vår befolkning växer kraftigare än de flesta i Europa är viktigt för att säkra välfärden och pensionerna! Heja Sverige

00:14 - 20 jan. 2017

• 67 Retweetar
• 154 gilla-markeringar

343 svar 67 retweets 154 gillanden