Klockan 01.30 bänkade jag mig framför TV:n för att se Champion Leauge-finalen live. Det är en av de mest spännande matcher jag tittat på. Den hade allt och litet till. United tog initiativet i matchen och ägde den första halvleken. Ronaldo nickade in 1-0 i mitten på halvleken, sedan hade Tevez två smörlägen och Carrich hade också kunnat öka på ledningen men Chech gjorde en enhandsräddning. I halvlekens sista minut fick Lampart läget och satte 1-1.
Den andra halvleken ändrade helt karaktär och Chelsea tog över matchen. Bland annat så hade Drogba ett skott i stolpen. I förlängningen så träffade Lampart ribban och Terry räddade på mållinjen.
I slutet på förlängningen visades Drogba ut efter att ha vispat till Vidic i ansiktet. Den efterföljande straffsparksläggningen var en riktig nervpers. Ronaldo slog en väldigt dålig straff som Chech räddade. John Terry stegade fram för att avgöra matchen men halkade och bollen gick utanför. Sedan satte Manchester de efterföljande två och hade därmed ledningen då Anelka inte lyckades sätta sin.
Vild glädje utbröt bland Manchesterspelarna och supportrarna. Lyckligast var nog Ronaldo som varit på väg att bli finalens syndabock. Nu fick Chelseas lagkapten ikläda sig den rollen och han var helt otröstlig.
Rättvist eller inte, det kan man diskutera. United borde ha avgjort i den första halvleken och i den andra så var inte marginalerna på Chelseas sida, trävirkesträffarna hade lika gärna kunnat vara mål.
Den andra halvleken ändrade helt karaktär och Chelsea tog över matchen. Bland annat så hade Drogba ett skott i stolpen. I förlängningen så träffade Lampart ribban och Terry räddade på mållinjen.
I slutet på förlängningen visades Drogba ut efter att ha vispat till Vidic i ansiktet. Den efterföljande straffsparksläggningen var en riktig nervpers. Ronaldo slog en väldigt dålig straff som Chech räddade. John Terry stegade fram för att avgöra matchen men halkade och bollen gick utanför. Sedan satte Manchester de efterföljande två och hade därmed ledningen då Anelka inte lyckades sätta sin.
Vild glädje utbröt bland Manchesterspelarna och supportrarna. Lyckligast var nog Ronaldo som varit på väg att bli finalens syndabock. Nu fick Chelseas lagkapten ikläda sig den rollen och han var helt otröstlig.
Rättvist eller inte, det kan man diskutera. United borde ha avgjort i den första halvleken och i den andra så var inte marginalerna på Chelseas sida, trävirkesträffarna hade lika gärna kunnat vara mål.
Nu är snart klockan 05.30 här borta, dags att försöka sova en stund innan jag skall ut med hunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar