Det är en hel del som skall hinnas med innan vi anträder resan till Sverige. Vi har bland annat sålt det mesta av riset och endast sparat så mycket som behövs i vårt eget hushåll. Det visade sig att det totalt var 7 500 kg efter vägning. Men priset var en stor besvikelse då man bara betalade 12,8 bath per kg. Många hade väntat att priset skulle ligga närmare 20 bath efter de översvämningar som var i höstas. Men marknaden översvämmas av billigt ris från China och Vietnam vilket gör att de thailändska risbönderna har det svårt att få utgifter och inkomster att gå ihop. Dessutom fifflas det vågarna hos uppköparna här på ett liknande sätt som hos en del svenska bäruppköpare, så det gäller att se upp.
Vi har också planterat ett 50-tal fruktträd i anslutning till Yayas hus hemma i byn. Det är framför allt mangoträd men även lime, pomelo, rambutan och några andra som jag inte vet vad det är. Jag har en känsla av att det kommer att ta några år innan det går att plocka några frukter från träden. Kunskaperna hos ”trädgårdsmästarna” ligger inte på någon imponerande nivå så vi har fått förlita oss på folk hemma i byn och deras erfarenheter när det gäller tidpunkt för plantering, gödsling och bevattning etc. Beträffande beskärning av träden finns det lite olika uppfattningar men där har vi väl några år på oss att ta reda när och hur det skall ske.
Bilen har nu rullat nästan 100 000 km och jag har gjort servicen som bland annat innefattade byte av kamaxelremmen och en annan rem (jag är dålig på bilmotorer). Dessutom fick han byta vattenpumpen förutom alla oljor, bromsvätska och kylvätska som också skulle bytas. Den här gången blev det dyrt, nära 9 000 bath (drygt 1 800 SEK) men motsvarande service i Sverige hade nog blivit tre – fyra gånger så dyrt.
Jag har också några tandläkarbesök kvar och så skall vi försöka hinna med ett besök på marknaden i Kambodja nu när de öppnat gränsen igen.
Mitt thailändska körkort har gått ut, det gällde bara under fem år och nu är jag tvungen att åka till Korat för att införskaffa något dokument från Immigration Office. Det handlar alltså om att förnya ett befintligt körkort men det hjälptes inga böner och heller inga dusörer för den delen, det är bara att bita i det sura äpplet och åka de ca 400 kilometrarna till Korat fram och tillbaka (utan giltigt körkort).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar