Man har det man gör.....

På söndag och måndag var vi hem till farmen. Unge herr’n har börjat arbeta åt Yayas yngsta syster och bor därför på farmen för närvarande. Han ser också förhoppningsvis till att fruktträden får det vatten de behöver och han håller även undan det sly som växer värre än maskrosor. Det gör han med en, för ändamålet nyinköpt röj såg.

Yayas hus hemma i byn.

För min egen del blev det en massa ideellt arbete som snickare, elektriker, VVS-installatör och allt i allo. Under regnperioden hade dörren till badrummet svällt och gick följaktligen inte att stänga. Det var även problem med dörrvred och lås som hängde och slängde. Som tur var så hade jag monterat dörren med svenska gångjärn så att den går att lyfta av, vilket är väldigt ovanligt här borta. Jag lyfta av dörren, demonterade gångjärnen och tog bort en halv centimeter i bakkant på dörren och därefter var det lite stämjärnsjobb för att fälla in gångjärnen igen. Låset var inte heller något problem för en händig karl, så nu klarar man att göra sina behov bakom en stängd och låst dörr.

Mangoträden skjuter i höjden

Jag drog sedan kablar, monterade kopplingsdosor och strömbrytare för en lysrörsarmatur på andra våningen. Armaturen inhandlades på Big C i Surin senare på kvällen för 198 bath, d v s ca 43 SEK. Armaturen monterade jag dagen efter, varpå jag sade ”varde ljus” och övervåningen lystes upp. Det har även utgått påbud på att rishuset inklusive förråd skall utrustas med elektrisk belysning varför jag även drog en kabel dit och monterade en kopplingsdosa för framtida behov. Pumpen som ser till att vi har vatten i huset skall flyttas in i förrådet och antagligen skall ytterligare en pump införskaffas för att klara bevattningen av fruktträd och grönsaker och då behövs elektriciteten.

Kranen på tvättstället i badrummet hade också lossnat och när något lossnar så får det vara loss. Händiga Hubert eller Bror Duktig lyser med sin frånvaro här borta. Det är inte alls ovanligt att man tar hem elektrikern för att byta en glödlampa eller ett lysrör. Nu är det också fixat – för den här gången.

Åter i Surin

I går morse startade vi den sista etappen på resan, Bangkok – Surin. Den föregicks av ännu en natt med sömnproblem så det var två trötta resenärer som klev på tåg 71, med slutdestination Si Saket, strax före klockan tio på förmiddagen. Trots att det inte var några längre uppehåll eller andra störningar under resan, var vi mer än en timme försenade då vi äntligen anlände till Surin.

Företagssamma thailändare på tågstationen

Jag får en känsla av att tidtabellen är lite väl optimistisk. Optimism är väl sällan fel men realism är bättre i det långa loppet. Jag kan inte heller undgå att göra jämförelser mellan det snabbtåg vi åkt i mellan Sundsvall och Arlanda. På vissa avsnitt var tåget uppe i hastigheter strax under 200 kilometer i timmen. Här är det lite annorlunda, det handlar nog om minst femtio års skillnad. Ett gammalt diesellok som i någon enstaka nedförsbacke kanske kommer upp i femtio, sextio kilometer i timmen. Utöver hastigheten skiljer det även en del i komforten medan prisskillnaden kanske inte är så stor som man skulle kunna tro. 

Mormor träffar sitt första barnbarn

Från stationen till bostaden tog vi en tuc tuc och vi var framme mellan sex och sju på kvällen.

Där möttes vi av vår "hushållerska" och en mycket glad och lycklig Zippo. Det finns inte många mänskliga varelser som, med hela kroppen, kan uttrycka glädje på samma sätt som Zippo.

En stund senare dök resten av familjen upp och det mesta koncentrerades naturligtvis kring ”Nina”, barnbarnet som nu är ca tre månader och som vi nu fick se för första gången. För närvarande bor alla tre hos pojkvännens föräldrar i Kapchoeng. Hur framtiden ser ut och vilka planer som föreligger har jag bara vidrört lite försiktigt dock utan att ha blivit det minsta klokare. Pojkvännen arbetar för närvarande i familjens företag som traktorförare och utför plöjningsarbete mm i området runt Kapchoeng medan Mort är ”hemmafru” och tar hand om Nina.

Papayan är redan mogen

Efter en snabb överblick verkade det mesta vara intakt i huset och jag behövde endast byta ett lysrör i köket.

Efter en mer omfattande besiktning i dag på morgonen så frapperas jag första hand av hur allting vuxit på de fyra månader vi har varit i Sverige. Papayaträdet är fullt av frukter och alla andra träd och buskar har också skjutit i höjden.

Vid den ena husgaveln kan man lätt förledas att tro att några rumänska zigenare slagit upp sitt läger men kommer man bara lite närmare så inser man snabbt att den uppfinningsrike unga herr’n har hängt upp presenningar och annat som skyddar mot regn för att därunder försöka återställa sin motorcykel i ursprungligt skick. Yayas pappa och äldre syster har bidragit ekonomiskt för inköp av nya hjul och andra detaljer som försvann i samband med stölden som skedde strax innan vi åkte till Sverige.

Zigenare eller?

 I duschrummet visar fläkten symtom på någon allvarlig åkomma som ger sig uttryck i en hög och avvikande ljudvolym. Fläkten har jag köpt i Sverige och man kan ställa in så att den startar vid en viss luftfuktighet. När jag installerade den fanns inte sådana fläktar att köpa här. Hur utbudet ser ut idag tvingas jag väl undersöka nu.

Bilen har naturligtvis berikats med ytterligare en rejäl buckla. Denna gång på den bakre stötfångaren och om detta har jag för avsikt att återkomma med en mer detaljrik version.  

I helgen hettade det till….

Lime-frukter i årsgammalt träd

Det var ett stort partaj hemma i hustruns by i helgen. Bland annat så var det sång och musik och även Thai-boxning där de yngsta utövarna bara var fem år gamla. Marknad med mat och dryck var naturligtvis en självklar del. Det hade ingenting med vårt påskfirande att göra men det fanns ändå en viss religiös prägel på arrangemanget då det anordnades innanför templets murar.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att delta då jag var upptagen av V75-tävlingerna på Romme under lördagen. Men Yaya och barnen åkte hem till farmen redan på fredag morgon.

På söndag förmiddag anslöt även jag och Zippo men då var det mesta över och det blev bara en massa arbete. Zippo älskar att springa omkring på de ytor som omger Yayas hus och dessutom har han hittat en dypöl som han svalkar sig i vilket inte är något vi andra i familjen uppskattar.

Durian-frukter i ett äldre träd

Jag har försökt göra så mycket som möjligt för att underlätta den manuella bevattningen av fruktträden men vattentrycket är dåligt och det är ingen fart på vattnet vilket gör att det tar lång tid att vattna då det handlar om mer än 80 träd. Det är bara att inse att det behöver investeras i ytterligare en vattentank och kanske en pump till för att få fart på trycket.

Medan jag sysslade med detta så klippte Yaya ned en massa buskar och sly. I vanlig ordning så skulle det även eldas. Kvistar, grenar, sopor och annat skräp bränns upp, kompost är det ingen som hört talas om här borta. 

Tänt var det här!

Hon fick bra fart på brasan och plötsligt så brann det lite överallt. När det spred sig till trädtopparna ca fem sex meter upp i luften började jag fundera på brandkåren. Jag vet inte ens om det finns någon brandkår något så när i närheten. Med ett vattentryck som knappt når en och en halv meter upp så kändes det kört. Men några grannar kom och hjälpte till och där stod de med vattenhinkar och skopor och kastade vatten på eldhärdar fem, sex meter upp i luften medan andra rensade undan allt brännbart på marken. Otroligt nog fick de elden att slockna till slut och man kunde dra en lättnandes suck.

Det växer och gror...

I veckan har vi varit hem till Yayas hus i byn, vilket nu går under beteckningen ”Farmen” med hänvisning till det femtiotalet fruktträd som vi planterade förra året. Tre av träden hade dött så dem har vi bytt ut och dessutom planerar vi att plantera ytterligare ett fyrtiotal träd innan vi återvänder till Sverige i slutet av maj.

Ett årsgammalt mangoträd

Under den här perioden är det viktigt att träden vattnas då det är väldigt varmt och torrt. Bevattningen sker för närvarande med en slang men vi har planerat att införskaffa ytterligare en vattentank och gräva ned rör till ett par tappunkter då ytan är flera hundra kvadratmeter stor. Det är ingenting som vi planerat att göra nu utan det får anstå tills vi kommer tillbaks i höst och då regnperioden är över här borta.

Det bästa skulle naturligtvis vara en automatisk bevattningsanläggning så är det någon som har några tips hur man konstruerar en sådan så är ni välkomna att höra av er. För närvarande har vi hjälp av en kvinna som bor i närheten av Yayas hus och hon vattnar varannan dag.

Jag funderar också på att sätta några potatisar, i första hand för att se om det går. Några kålrötter skulle inte heller vara fel eftersom de inte finns att köpa här. Vi får väl köpa med oss några fröpåsar från Sverige nästa gång.

Hem till byn...

I går var vi hem till Yayas by och vi kunde bland annat konstatera att gräset var lika högt som de fruktträd vi planterade innan vi åkte till Sverige. Yaya anlitade en kille i byn som klippte gräset med röjsåg så nu ser man i alla fall fruktträden. Kommande vecka ska de gödslas men jag tror inte att de kommer att bära frukt under de närmaste åren.

Det växer så det knakar

Pumpen hade stått på grund av strömavbrott så den måste startas om vilket jag klarade själv. Det jag reagerar mest på är hur skitigt det blir på relativt kort tid men städningen tar Yaya och tjejerna hand om till veckan.

På väg till byn blev vi stoppade i en poliskontroll och där konstaterades att mitt körkort var ogiltigt, vilket inte kom som någon överraskning. Det hade gått ut i april och anledningen att jag inte förnyat det är att jag måste ha ett dokument från immigrationsmyndigheten och det hade jag tänkt fixa i samband med min ansökan om visum och uppehållstillstånd. Man riktigt såg hur glad konstapeln blev då han fått en farang på kroken, det var dollartecken i båda pupillerna. Yaya har en polischef i släkten och han brukar alltid säga ”if you have some problems, call me” när vi träffas. Jag tyckte att det var läge att se vad han kunde göra åt det här problemet så Yaya ringde upp honom. Det blev ett kort samtal varefter Yaya lämnade över telefonen till konstapeln. Därefter fick jag tillbaks mitt ogiltiga körkort följt av en honnör och sedan var det bara att åka vidare.

Thailand är fantastiskt på många sätt.

Det är mycket som skall hinnas med innan resan till Sverige...

Det är en hel del som skall hinnas med innan vi anträder resan till Sverige. Vi har bland annat sålt det mesta av riset och endast sparat så mycket som behövs i vårt eget hushåll. Det visade sig att det totalt var 7 500 kg efter vägning. Men priset var en stor besvikelse då man bara betalade 12,8 bath per kg. Många hade väntat att priset skulle ligga närmare 20 bath efter de översvämningar som var i höstas. Men marknaden översvämmas av billigt ris från China och Vietnam vilket gör att de thailändska risbönderna har det svårt att få utgifter och inkomster att gå ihop. Dessutom fifflas det vågarna hos uppköparna här på ett liknande sätt som hos en del svenska bäruppköpare, så det gäller att se upp.

Vi har också planterat ett 50-tal fruktträd i anslutning till Yayas hus hemma i byn. Det är framför allt mangoträd men även lime, pomelo, rambutan och några andra som jag inte vet vad det är. Jag har en känsla av att det kommer att ta några år innan det går att plocka några frukter från träden. Kunskaperna hos ”trädgårdsmästarna” ligger inte på någon imponerande nivå så vi har fått förlita oss på folk hemma i byn och deras erfarenheter när det gäller tidpunkt för plantering, gödsling och bevattning etc. Beträffande beskärning av träden finns det lite olika uppfattningar men där har vi väl några år på oss att ta reda när och hur det skall ske.

Bilen har nu rullat nästan 100 000 km och jag har gjort servicen som bland annat innefattade byte av kamaxelremmen och en annan rem (jag är dålig på bilmotorer). Dessutom fick han byta vattenpumpen förutom alla oljor, bromsvätska och kylvätska som också skulle bytas. Den här gången blev det dyrt, nära 9 000 bath (drygt 1 800 SEK) men motsvarande service i Sverige hade nog blivit tre – fyra gånger så dyrt.

Jag har också några tandläkarbesök kvar och så skall vi försöka hinna med ett besök på marknaden i Kambodja nu när de öppnat gränsen igen.

Mitt thailändska körkort har gått ut, det gällde bara under fem år och nu är jag tvungen att åka till Korat för att införskaffa något dokument från Immigration Office. Det handlar alltså om att förnya ett befintligt körkort men det hjälptes inga böner och heller inga dusörer för den delen, det är bara att bita i det sura äpplet och åka de ca 400 kilometrarna till Korat fram och tillbaka (utan giltigt körkort).