Nya körkort...

För några dagar sedan konstaterade jag att mina thailändska körkort (ett för bil och ett för motorcykel) hade upphört att gälla den 3 mars.

I Sverige blir man påmind i god tid av Transportstyrelsen och bara man besvarar påminnelsen skickas ett nytt körkort via posten. I Thailand är det upp till mig att hålla reda på utgångsdatum. Körkorten gäller i fem år och för att förnya dem måste man ha ett speciellt dokument från Immigration Bureau att visa upp för ”körkortsutfärdarmyndigheten”. 

I samband med att jag skulle få detta dokument utfärdat upptäcktes det att hustrun slarvat med att lämna uppgifter om att jag bor tillsammans med henne. Man betonade också att man såg allvarligt på detta slarv.

Jag ifrågasatte vad de menade då jag besöker Immigration Bureau var 90 dag för att redovisa var jag bor och att alla mina uppgifter finns i myndighetens databas. Men se det var en annan avdelning och nu gällde det den här avdelningen fick jag till förklaring. Jag fick också en broschyr (på thailändska) av vilken framgick vikten att ha detta dokument tillgängligt i händelse av polisbesök i hemmet t ex.

I det här sammanhanget finns det all anledning att klargöra att thailändska myndigheter är mycket noga med att hålla koll på vilka man släpper in i landet, var de uppehåller sig och vad de sysslar med. Det är en milsvidd skillnad om man jämför med den Humanitära stormakten strax söder om Nordpolen.

Enligt chefen så kostade det normalt 2 000 THB att få dokumentet utfärdat men nu erbjöds vi ett ”specialpris” på 800 THB. Jag accepterade och begärde kvitto på summan. Man kunde ha hört en knappnål falla i golvet när jag nämnde kvitto men hustrun tog över och så var allt ok – utan kvitto.

Dagen efter var vi tidigt på ”körkortsutfärdarmyndigheten” och där kan man lugnt påstå att det var kö. Jag räknade till 45 sittplatser och uppskattade körkortsaspiranterna till i storleksordningen 170 personer. Jag lämnade nödvändiga handlingar till den som var ansvarig för detta och sedan var det bara att vänta och se vad som skulle hända. Efter några timmars väntetid var det min tur att genomgå en koll på att jag inte var färgblind, en test på min reaktionsförmåga samt en test på att jag klarade av att göra avståndsbedömningar.

Då det var klart skulle man stänga för lunch och vi var välkomna tillbaka under eftermiddagen. Strax efter klockan 13.00 startade den andra ronden där jag tillsammans med ca 40 andra körkortsaspiranter fick titta på en video som handlade om trafikvett, alkohol och bilkörning, olycksfall i trafiken etc. Videon var på thailändska och det enda jag med säkerhet förstod var att i Thailand är det 0,5 promille som gäller. Videon avslutades med frekvenser från svåra olyckor där lastbilar, bussar och tankbilar var inblandade. Ganska ruggigt faktiskt.

Därefter gick det snabbt. Jag fick en nummerlapp, ropades upp och betalade 1 060 THB för körkorten. Därefter blev det fotografering och några minuter senare lämnade jag ”körkortsutfärdarmyndigheten” med två nya körkort gällande till den 3 mars 2023.

Klart med nya körkort....

I morse var jag på körkortsenheten och testade min reaktionsförmåga och avståndsbedömning samt om jag var färgblind eller inte. Jag fick godkänt på samtliga punkter, men för att få nya körkort måste jag även titta på en film som handlade om hur man uppträder i trafiken, faror i trafiken samt vilka straff man kan få för olika förseelser. Jag påtalade att jag nog inte skulle kunna tillgodogöra mig filmen eftersom man talade thailändska. Men det var tydligen inte så noga, huvudsaken var att jag suttit av den timme filmen varade. Om jag sov eller var vaken hade ingen betydelse. Jag var ensam utlänning bland ca 25 thailändare och koncentrationen var nog inte vad den borde vara på många händer. Några kom för sent, andra slumrade till och det fanns även några som fibblade med sina mobiltelefoner under filmförevisningen.

Efter filmvisningen betalades avgiften för körkorten som tillsammans kostade 1060 bath. Därefter var det bara att vänta på fotograferingen och att körkorten färdigställdes vilket tog mindre än en timme.

Nu har jag två körkort som gäller i fem år i Thailand medan mitt svenska körkort gäller i 10 år. Här måste nämligen körkorten förnyas vart femte år.

Ännu ett uppehållstillstånd beviljat......

Idag har vi varit på immigrationsmyndighetens kontor i Nakon Ratchasima för att ansöka om visa, re-entry visa och ett intyg som ger mig möjlighet att förnya mina körkort. Jag upphör aldrig att förundras över de thailändska myndigheternas förkärlek till dokumentkopior och stämplar. Trots alla kopior jag hade med mig så behövdes det fler och dessutom måste jag lämna fler fotografier vilket inte blev något problem då man har fotograf på kontoret. Dessutom måste jag fylla i några blanketter med thailändsk text, vilket inte är det lättaste. Men allting löste sig och vi kunde återvända till Surin med ytterligare ett års uppehållstillstånd och intyg för förnyelse av körkorten, ett för bil och ett för motorcykel.

Mellan Surin och Nakon Ratchasima är det ca 200 km och mer än halva sträckan har anlagts för mindre än fyra år sedan men under den tiden som gått sedan dess har mycket förändrats och på många ställen är vägen nu i ett miserabelt skick. Det är stora hål i beläggningen och på vissa ställen är asfalten helt borta. Jag tror att det bland annat beror på att man fuskat med underarbetet, att det är mycket tung trafik och att värmen gör att asfalten försvagas. Många thailändare antyder också att mycket av de pengar som anslagits för upprustningen av vägnätet ramlat ner i fickorna på entreprenörerna vilket fått till följd att kvalitén eftersats. I vilket fall som helst får man ta det lugnt om man är rädd om bilen.

Hem till byn...

I går var vi hem till Yayas by och vi kunde bland annat konstatera att gräset var lika högt som de fruktträd vi planterade innan vi åkte till Sverige. Yaya anlitade en kille i byn som klippte gräset med röjsåg så nu ser man i alla fall fruktträden. Kommande vecka ska de gödslas men jag tror inte att de kommer att bära frukt under de närmaste åren.

Det växer så det knakar

Pumpen hade stått på grund av strömavbrott så den måste startas om vilket jag klarade själv. Det jag reagerar mest på är hur skitigt det blir på relativt kort tid men städningen tar Yaya och tjejerna hand om till veckan.

På väg till byn blev vi stoppade i en poliskontroll och där konstaterades att mitt körkort var ogiltigt, vilket inte kom som någon överraskning. Det hade gått ut i april och anledningen att jag inte förnyat det är att jag måste ha ett dokument från immigrationsmyndigheten och det hade jag tänkt fixa i samband med min ansökan om visum och uppehållstillstånd. Man riktigt såg hur glad konstapeln blev då han fått en farang på kroken, det var dollartecken i båda pupillerna. Yaya har en polischef i släkten och han brukar alltid säga ”if you have some problems, call me” när vi träffas. Jag tyckte att det var läge att se vad han kunde göra åt det här problemet så Yaya ringde upp honom. Det blev ett kort samtal varefter Yaya lämnade över telefonen till konstapeln. Därefter fick jag tillbaks mitt ogiltiga körkort följt av en honnör och sedan var det bara att åka vidare.

Thailand är fantastiskt på många sätt.

Några brev och räkningar jag inte räknat med...

Det tog ett tag att sortera och gå igenom posten. Jag har det mesta på autogiro och e-faktura så det brukar inte vara några alltför viktiga eller överraskande brev att ta reda på.

Den här gången var det dock några som jag inte räknat med. Trots att jag ställt av bilen så skickar transportstyrelsen ut en faktura på en vägtrafikregistreringsavgift vilken jag av naturliga skäl inte betalat inom föreskriven tid. Då så inte skett skickar man ut en påminnelse där man även tar ut en påminnelseavgift. Som den försynta och timida person som jag är så betalar jag naturligtvis utan att knorra.

Då mitt körkort passerat bäst före datum under vår vistelse i Thailand så hade jag även ett antal uppmaningar att förnya detsamma. Som om det inte räckte så hade jag även fått ett förläggande om att förnya körkortet. För att riktigt förklara allvaret i min uraktlåtenhet så måste jag även fylla i en delgivningsblankett där jag nödgades uppge den tidpunkt då jag tagit del av delgivningen. Jag postade delgivningen och det nya körkortsunderlaget samma dag och veckan efter var det bara att hämta körkortet på posten.

Inte dåligt för att vara en statlig myndighet.

Det är mycket som skall hinnas med innan resan till Sverige...

Det är en hel del som skall hinnas med innan vi anträder resan till Sverige. Vi har bland annat sålt det mesta av riset och endast sparat så mycket som behövs i vårt eget hushåll. Det visade sig att det totalt var 7 500 kg efter vägning. Men priset var en stor besvikelse då man bara betalade 12,8 bath per kg. Många hade väntat att priset skulle ligga närmare 20 bath efter de översvämningar som var i höstas. Men marknaden översvämmas av billigt ris från China och Vietnam vilket gör att de thailändska risbönderna har det svårt att få utgifter och inkomster att gå ihop. Dessutom fifflas det vågarna hos uppköparna här på ett liknande sätt som hos en del svenska bäruppköpare, så det gäller att se upp.

Vi har också planterat ett 50-tal fruktträd i anslutning till Yayas hus hemma i byn. Det är framför allt mangoträd men även lime, pomelo, rambutan och några andra som jag inte vet vad det är. Jag har en känsla av att det kommer att ta några år innan det går att plocka några frukter från träden. Kunskaperna hos ”trädgårdsmästarna” ligger inte på någon imponerande nivå så vi har fått förlita oss på folk hemma i byn och deras erfarenheter när det gäller tidpunkt för plantering, gödsling och bevattning etc. Beträffande beskärning av träden finns det lite olika uppfattningar men där har vi väl några år på oss att ta reda när och hur det skall ske.

Bilen har nu rullat nästan 100 000 km och jag har gjort servicen som bland annat innefattade byte av kamaxelremmen och en annan rem (jag är dålig på bilmotorer). Dessutom fick han byta vattenpumpen förutom alla oljor, bromsvätska och kylvätska som också skulle bytas. Den här gången blev det dyrt, nära 9 000 bath (drygt 1 800 SEK) men motsvarande service i Sverige hade nog blivit tre – fyra gånger så dyrt.

Jag har också några tandläkarbesök kvar och så skall vi försöka hinna med ett besök på marknaden i Kambodja nu när de öppnat gränsen igen.

Mitt thailändska körkort har gått ut, det gällde bara under fem år och nu är jag tvungen att åka till Korat för att införskaffa något dokument från Immigration Office. Det handlar alltså om att förnya ett befintligt körkort men det hjälptes inga böner och heller inga dusörer för den delen, det är bara att bita i det sura äpplet och åka de ca 400 kilometrarna till Korat fram och tillbaka (utan giltigt körkort).

Körkort på thailändskt vis

Att ta körkort i Thailand är inte förenat med några större kostnader. För den som så önskar finns det körskolor för både praktisk och teoretisk utbildning. Jag har en känsla av affärerna för dem inte går särskilt bra då de flesta verkar vara självlärda.
När man tycker att man behärskar fordonet och känner till vägmärkena då anmäler man sig för uppkörning.
Uppkörningsmyndigheten tillhandahåller inget fordon för uppkörningen utan det måste man ha med sig själv.
Teoriprovet består av ca trettio frågor på vägmärken samt en test på reaktionsförmågan och en koll på om man är färgblind eller inte. Körprovet sker på en bana och tar ca 10 minuter.
Om allt går bra och man klarar sig så uppgår de sammanlagda kostnaderna till knappt 300 bath.
Yayas syster, Gay har köpt en alldeles ny pick-up och Mijo har övningskört med henne ca en timme. I övrigt har hon tränat själv. Tydligen var kunskaperna så bristfälliga att hon trots tre försök inte klarat uppkörningen.
Men då finns det alternativ, en femhundring byter ägare och sedan är man lycklig ägare av ett körkort. Så nu är det bara att ge sig ut i trafiken och tuta och köra

Nytaget körkort

Nu har Mijo tagit körkort för bil. 14 timmar i körskolan kostade 3000 bath, uppkörningen gick på 300 bath och körkortet 105 bath. Körkortet gäller i ett år och måste sedan förnyas.

Första lektionen hämtade körskoleläraren henne hemma och efter två timmars övningskörning var hon tillbaka.

Dagen efter fick hon köra till Buriram, ca 50 km från Surin. Bilskoleläraren skulle nämligen hämta en bil i Buriram.

Vadå hämta bil? Jo, inga problem vi är i Thailand nu så Mijo körde övningsbilen och läraren följde bakom med det hämtade fordonet! Han hade dock varit noga med att påtala att hon måste köra försiktigt då bilen endast var trafikförsäkrad och att han dessutom hade stora skulder!

Man tror inte det är sant – men det är det.