Nu börjar det närma sig....

I torsdags var vi och kollade på om det börjat gro på risfältet och det såg bra ut efter vad jag kunde bedöma. Nu gäller det att det börjar regna så skall det väl vara dags att skörda någon månad efter det att vi återvänt nästa gång. För tillfället så används paraplyerna mer som ett skydd mot solens strålar än som ett sätt att hålla sig något så när torr när himlens portar öppnar.

Nu behövs det regn....

Nu kommer resan till Sverige allt närmare och mycket handlar om vad som skall göras och inhandlas före avresan.

Själv har jag provat ut nya glasögon och de blev mer än dubbelt så dyra än vad jag räknat med. På köpet fick jag dock en batteridriven glasögontvättare (ja, det finns faktiskt sådana) och en påse frukt!

Frukt och glasögontvättare.

I slutet på förra veckan hade jag bland andra inköp inhandlat en enlitersflaska Dewar’s ”White Label” blended scotch whisky för att ta med till Sverige. Den var emballerad i en kartong och när jag kom hem och lyfte kartongen ur plastkassen så gick botten ur kartongen vilket fick vissa konsekvenser. Eftersom detta skedde på en bänk med en skiva av sten så slutade den häftiga kontakten mellan flaskan och skivan med att botten gick ur flaskan också. Det hela resulterade i ett kök fullt av glassplitter, whisky på både golv och väggar samt en doft av whisky som satt i mer än två dygn. 

Hustrun brukar ha lätt för att kommentera när jag gör bort mig eller fumlar till det (vilket inte händer alltför ofta) men den här gången sa hon inte ett ord. Hon kanske kände på sig att det inte var läge att komma med några putslustiga kommentarer när jag stod där med en kartong utan botten i handen och resterna av en whiskyflaska spridda över hela köket.

I år blev det ingen Dewar's till Sverige

I fredags åkte hon till Bangkok med en väl tilltagen shoppingkassa och jag hoppas att hon handlar det som skall handlas så att vi slipper det nästa vecka. Jag är nämligen ganska dålig på att vara smakråd vid klädinköp.

Så under helgen har jag varit gräsänkling och haft det lugnt och skönt. Jag kunde koncentrera mig till hundra procent på V75:an och DD:n på Gävle och det gav önskvärt resultat. Men det var inte mycket att skriva hem om då det blev den lägsta utdelningen på V75 i år. Men bättre till än ifrån då det har varit en tung vår på det området.

Det är fullt upp hela tiden......

Nu är det mindre än en månad kvar innan vi anträder vår resa till nordligare breddgrader. Det är mycket som skall hinnas med innan vi lämnar Surin och det har varit fullt upp. Folk dör, folk ”förlovar” sig och folk gifter sig och i anslutning till dessa händelser så är det fest där vi förväntats deltaga och bidra med det obligatoriska kuvertet.

Yaya har tidigare år arrenderat ut mark till några personer för att de skall kunna odla ris och för det har hon erhållit ett visst antal säckar med ris varje år. I år var det plötsligt inte aktuellt med någon utarrendering utan nu skulle hon själv nyttja marken. Den nu aktuella ytan är ca tio rai och en rai motsvarar 1 600 kvm.

Det finns tydligen två sätt att odla ris på. Antingen har man eller införskaffar utsäde och sår på ungefär samma sätt som bönderna i Sverige eller också sätter man plant. Här var det alternativ utsäde som gällde och då måste man så i slutet av april eller i början på maj och under förra veckan slutfördes denna aktivitet. Genom ett oväntat men högst tillfälligt ryggskott kunde jag inte delta i såningsarbetet. Hon anlitade en traktor med förare och några daglönare som hjälpte till och trots att dagen avslutades med ett riktigt oväder han de klart på en dag.

Sedan har vi fruktträden som under de här intensivt heta dagarna behöver vattnas varje dag. När det gäller den delen deltar jag aktivt och det rör sig om åttiofem träd, företrädesvis mango, så det tar en halv dag att ge dem det vatten de behöver. Som det fungerar nu så sker det med slangar samt med hinkar och det här måste vi göra något åt då vi återvänder i höst. Nu börjar snart regnperioden och då behövs ingen manuell bevattning som tur är.

Sedan har det varit en del annat som måste fixas både i huset i stan och på farmen så det har varit fullt upp på sista tiden.

Kvar på listan står bland annat utprovning av nya glasögon, veterinärbesök för Zippo som måste ha en årlig spruta med vaccin mot rabies, service av AC:n samt några andra inte fullt så tidskrävande aktiviteter.

Hur det kan se ut när man sår ris framgår av följande galleri. 

Det är mycket som skall hinnas med innan resan till Sverige...

Det är en hel del som skall hinnas med innan vi anträder resan till Sverige. Vi har bland annat sålt det mesta av riset och endast sparat så mycket som behövs i vårt eget hushåll. Det visade sig att det totalt var 7 500 kg efter vägning. Men priset var en stor besvikelse då man bara betalade 12,8 bath per kg. Många hade väntat att priset skulle ligga närmare 20 bath efter de översvämningar som var i höstas. Men marknaden översvämmas av billigt ris från China och Vietnam vilket gör att de thailändska risbönderna har det svårt att få utgifter och inkomster att gå ihop. Dessutom fifflas det vågarna hos uppköparna här på ett liknande sätt som hos en del svenska bäruppköpare, så det gäller att se upp.

Vi har också planterat ett 50-tal fruktträd i anslutning till Yayas hus hemma i byn. Det är framför allt mangoträd men även lime, pomelo, rambutan och några andra som jag inte vet vad det är. Jag har en känsla av att det kommer att ta några år innan det går att plocka några frukter från träden. Kunskaperna hos ”trädgårdsmästarna” ligger inte på någon imponerande nivå så vi har fått förlita oss på folk hemma i byn och deras erfarenheter när det gäller tidpunkt för plantering, gödsling och bevattning etc. Beträffande beskärning av träden finns det lite olika uppfattningar men där har vi väl några år på oss att ta reda när och hur det skall ske.

Bilen har nu rullat nästan 100 000 km och jag har gjort servicen som bland annat innefattade byte av kamaxelremmen och en annan rem (jag är dålig på bilmotorer). Dessutom fick han byta vattenpumpen förutom alla oljor, bromsvätska och kylvätska som också skulle bytas. Den här gången blev det dyrt, nära 9 000 bath (drygt 1 800 SEK) men motsvarande service i Sverige hade nog blivit tre – fyra gånger så dyrt.

Jag har också några tandläkarbesök kvar och så skall vi försöka hinna med ett besök på marknaden i Kambodja nu när de öppnat gränsen igen.

Mitt thailändska körkort har gått ut, det gällde bara under fem år och nu är jag tvungen att åka till Korat för att införskaffa något dokument från Immigration Office. Det handlar alltså om att förnya ett befintligt körkort men det hjälptes inga böner och heller inga dusörer för den delen, det är bara att bita i det sura äpplet och åka de ca 400 kilometrarna till Korat fram och tillbaka (utan giltigt körkort).

En lyckad skörd i år

Allt handlar inte om politik, upplopp och belägring av flygplatser och officiella byggnader här borta.
I vår del av landet är det lugnt och här är de flesta upptagna med att skörda årets produktion av ris.
Skörden har varit god på de flesta håll i provinsen och riset håller en hög kvalité. Utgångspriset hos uppköparna pendlar mellan 13 och 14 bath/kg. De som inte är i akut behov av pengar samlar i ladorna och väntar på ett högre pris.
Föregående år var utgångspriset 10 bath/kg och med en högsta notering på 20 bath/kg. I år är därför förväntningarna höga och alla spekulerar hur högt det kan bli.
Trots att världsmarknadspriset på ris har gått upp så kommer det inte den lille bonden till del.
Utsädet har blivit dyrare, likaså konstgödseln och insektsmedlen. Priset för att hyra en traktor för plöjning och en skördetröska har också stigit. Där steg priset på grund av att drivmedelspriserna fördubblades, men nu när priset på bensin och diesel har halverats på sex månader, ligger fortfarande de höjda priserna kvar när det gäller traktorer och skördetröskor.

Många som inte har stora arealer eller har risodlingar på flera ställen skördar riset manuellt och då hjälper byborna varandra för 150 – 160 bath/dag.
Det är ett hårt jobb i värmen och att hantera säckarna är inget jobb för veklingar, de väger nämligen 80-85 kg

I helgen som gick hade vi en familjesammankomst hemma hos Yayas föräldrar, en skördefest skulle man nog kunna kalla det. Det var mycket mat och dryck och glädjen stod högt i tak på grund av den goda skörden.
Vi odlar inget ris själva men Yaya har arrenderat ut mark där arrendet utgörs av en del av skörden. Hon har även lånat ut pengar där även räntan betalas med ett antal säckar med ris.
Förhoppningsvis kan hon sälja till våren och få ett pris runt 18 bath/kg.

Skördetid

Nu skördas riset för fullt. Priset ligger på mer än tio bath/kg hos uppköparna vilket är ett högt pris. Det beror främst på att tillgången inte är så stor och att många inte har något att skörda då regnet uteblivet på många håll.
Allt fler skördar nu maskinellt. Det fordras då att man har stora ytor eller att man är flera som går samman för att hyra en skördetröska. Om marken är stenig eller trädbeväxt sker arbetet oftast manuellt. Man betalar då en daglön till dem som hjälper till.
I helgen har Yaya raggat ihop folk som hon sedan skjutsat hem till byn där det hjälpt Yayas föräldrar med skörden. På lördag var det tolv personer och på söndag femton personer så flaket på pickuppen var fullt.
För en dag på risfältet tjänar man 130 bath, blir bjuden på lunchen, har tillgång till dricksvatten och när arbetet avslutats så bjuds det på öl och risbrännvin till hela ”laget”.

Många av bönderna har skulder som nu skall betalas. Det kan vara lån, eller ränta på lån, för inköp av gödsel och/eller plantor, krav från handlaren där man handlat på krita o s v. I regel så betalas räntan på eventuella lån med ett visst antal säckar med ris.För en del så innebär det att när skulder eller räntor betalats så måste man börja låna och handla på krita igen. I bästa fall har man i alla fall ris för husbehov. Andra sätter sprätt på det lilla överskott man fått genom festande eller kortspel. Sedan är det bara att börja om på nytt igen.