Om jag försöker omsätta det som händer Thailand för
närvarande till svenska förhållanden skulle det kunna se ut på följande vis.
Någon samhällsdebattör, eller vad man skall kalla dem, typ Alexander
Bard, Jonas Gardell eller Alex Schulman får med sig rödvinsvänstern, majoriteten
av den svenska journalistkåren, radikalfeministerna och twittermafian i en
demonstration mot den sittande regeringen.
Demonstrationerna börjar relativt lugnt men urartar då den fascistiska
vänstergruppen AFA tar till våld mot oliktänkande och angriper
regeringsbyggnader och migrationsverkets lokaler runt om i landet. Polisen gör
ingenting för att stoppa det som nu utvecklats till rena kravaller utan delar i
stället ut rosor till demonstranterna. Några militära resurser att sätta in
saknas då det svenska försvaret sedan länge avskaffats. Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet lämnar riksdagen och gör gemensam sak med
demonstranterna.
Statsministern upplöser riksdagen och utlyser nyval vilket
inte tillgodoser demonstranternas krav. Man kräver istället genomgripande
förändringar i det demokratiska valsystemet och anser att allmänna val har
spelat ut sin roll. Istället skall ett folkligt råd, bestående av kändisar, experter
och representanter för Afrosvenskarnas riksförbund, EXPO, Muslimska mänskliga
rättighetskommittén, ROKS och olika vänsterorganisationer m fl inrättas. Rasism och
främlingsfientlighet skall kriminaliseras och kritik mot den svenska
invandringspolitiken skall fortsättningsvis inte tillåtas. Ledaren för det
folkliga rådet skall utses av Aftonbladets kulturredaktion.
En domstol kommer fram till att ett omfattande valfusk och
korruption gjorde att Alliansen kunde komma till makten och en häktningsorder
utfärdas för ledarna i de partier som ingår i Alliansen.
Detta är, som alla förstår, en ren utopi då Sverige är en
stark demokrati – eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar