På svensk mark igen…

Tiden bara försvann de sista dagarna innan vi skull åka till Sverige och jag tvingades konstatera att planeringen var undermålig. Mycket av de jag tänkt göra före avresan hann jag helt enkelt inte med. Men det lär ju inte vara någon annan som gör det åt mig medan jag är i Sverige så det kvarstår på ”att göra listan” då jag återvänder fram på höstkanten.

Sent på kvällen den 9 april lämnade vi Surin. Vi tog nattåget till Bangkok med beräknad ankomsttid kl 07.00. Det blev i vanlig ordning en skakig resa med lite sömn. Som vanligt var vi också försenade i förhållande till tidtabellen, vilket inte hade någon betydelse för oss då vi avsåg att övernatta i Bangkok,

Taxi till hotellet där vi tog igen några timmars förlorad sömn, duschade och åt lunch på en liten restaurang i närheten av hotellet. Under dagen kom hustruns yngsta dotter, Mort, tillsammans med sina två döttrar till hotellet och till vilka vi bokat ett rum då de skulle skjutsa oss till flygplatsen dagen efter.

Vi åt middag tillsammans och ägnade oss åt lite olika aktiviteter under de två dagarna medan vi väntade på att ge oss iväg till flygplatsen.

Jag brukar vilja vara ute i god tid så vi lämnade hotellet klockan 21.00 den 11 april och anlände till flygplatsen efter ca 45 minuter. Vi hade blivit varnade för att det skulle vara mycket trafik på grund av att det Buddistiska nyåret stod för dörren, men av det märkte vi inget.

Efter incheckningen så tog vi adjö av familjen och sökte oss till säkerhets- och passkontrollen och efter det var det bara att vänta på avgången klockan 01.10.

00.30 påbörjades påstigningen och för första gången visade det sig vara en fördel att gå med krycka. Rullstolsbundna, haltande med kryckor samt barnfamiljer får gå ombord före övriga.

En Boeing 777-200 ER tar drygt 360 passagerare och det var fullbokat och med andra ord så var det många som skulle ombord. Vi hade två platser längst bak i planet - helt perfekt.

Det innebar också att det tog tid för alla att komma på plats och vi kom iväg en halvtimme försenade.

Det var en lugn flygtur men lite turbulent strax söder om Himalaya. Piloten körde in den förlorade tiden och vi landade enligt tidtabell på Arlanda. Drygt 9000 km på nio och en halv timme.

Att sitta längst bak i planet i kombination med att gå med krycka visade sig inte vara någon fördel då passkontrollen på Arlanda skulle passeras, med drygt trehundra personer före oss så det tog ca 45 minuter innan vi var i Sverige på riktigt.

Viss av tidigare misstag så hade jag bokat tågbiljetter med god marginal och vi fick vänta en dryg timme innan vi steg på tåget till Sundsvall. 

Resan var beräknad till ca 4 timmar med ankomst 13.53

Men beroende på signalfel, några oplanerade stopp samt tågmöten som tydligen kom som en överraskning så var vi nästan en timme försenade då vi anlände till Sundsvall.

På perrongen väntade våra vänner Rolf och Karin och det blev ett glatt återseende. På hemvägen så förundrades hustrun över snömängden och även om jag varit med om vintrar med mycket snö så hade jag läst mig till att det var nytt rekord vad beträffar snödjup. 

Det fick mig att tänka på en artikel som meteorologen/klimatalarmisten Pär Holmgren skrev 2006 där han bl a menade att ”Om tjugo år har stora delar av Sverige glömt bort hur det är att åka skidor och Vasaloppet är ett minne blott”.

Jag tror inte att den uppfattningen delas av mina vänner i Sundsvallstrakten efter allt slit med årets nederbörd.

Väl hemma i lägenheten kunde vi konstatera att Karin hade fyllt på kylskåpet och bakat en paj så att vi skulle klara oss innan vi fått tillfälle att handla.

Det är skönt med sådana vänner!

Etapp II och III på resan till Sverige...

Tidigt på torsdag morgon startade den andra etappen på vår resa till Sverige. Vi var uppe strax före klockan 05.00 och 05.30 blev vi skjutsade till flygplatsen av en av hotellets chaufförer. Vi kom precis då incheckning påbörjats så det mesta gick som på räls. Från gaten kunde vi följa avlastning och pålastning av det ankommande flygplanet för att sedan släppas ombord en knapp halvtimme innan utsatt avgångstid.

När klockan passerat mer än halvtimme över avgångstiden började jag få dåliga vibbar, framför allt då vi bara hade 40 minuter på oss att hinna med anslutningsflyget till Stockholm. Ag hade dock förhoppningar att de skulle köra in förseningen men efter halva streckan förstod jag att det var kört vilket bekräftades då en av flygvärdinnorna informerade oss om att vi ombokats till en senare avgång.

Här säljs inga biljetter till SJ:s tåg

Detta innebar också att vi missat avgången med tåget till Sundsvall. Framme på Arlanda kontaktade jag personalen Arlanda Station och de konstaterade att våra biljetter inte var ombokningsbara eller återbetalningsbara. Jag har varit med om detta tidigare och vet att biljettpriset är mer än dubbelt så dyrt. Men vad gör man? Alternativen saknas och jag frågade när nästa tåg skulle avgå och vad två biljetter skulle kosta. 19.30 var svaret på den första frågan och på den andra frågan fick jag svaret att de inte var ombud för SJ utan hänvisades till någon automat eller att lösa biljetten på tåget.

Jag valde det sista alternativet och vi klev på tåget utan giltiga biljetter. Det var i stort sett fullsatt men vi hittade en ledig plats som hustrun fick ta. Någon konduktör dök inte heller upp så jag hade ståplats till Gävle där jag sökte upp konduktören och förklarade vårt dilemma och visade även ett intyg som jag fixat i en transitterminal på Helsingfors flygplats. Jag vädjade till hennes goda hjärta att jag inte skulle behöva lösa nya biljetter. Hon tittade mig djupt i ögonen och sa ” det är många som kliver av här i Gävle så gå och leta reda på sittplatser, du kan ju inte stå hela vägen till Sundsvall”. Det känns skönt att få bekräftat att de gamla charmörtakterna inte helt har förflyktigats med den tilltagande åldern. Eller också var det en människa som arbetar efter principen sunt förnuft och gör allt för att förbättra SJ:s rykte.

På Sundsvalls station möttes vi av våra vänner Rolf och Karin som skjutsade oss till lägenheten i Granlo. De hade laddat upp vårt kylskåp med rostbiff, potatissallad, ost, tomater, yoghurt, mm.

Jag har inte så många vänner, men de jag har håller mycket hög kvalitet.

En kort utflykt utan resultat....

Jag har varit några dagar i Korat och hälsat på min vän Christer, som liksom jag är från Sundsvall, innevarande vecka. Tanken var att kolla på några begagnade Harley Davidson motorcyklar men det sket sig då tuc-tuc-föraren överskattade sina geografiska kunskaper och efter lite åkande hit och dit utan resultat så tröttnade jag och vi återvände till hotellet och tillbringade eftermiddagen vid poolen istället.

Tågstationen i Korat

Det är karakteristiskt för många människor I Thailand att ge sken av att de har svar på alla frågor som en utlänning ställer. Jag kan stå i en fyrvägskorsning och fråga fyra olika personer om vägen till en viss plats, en busstation eller en restaurang och få fyra olika besked om vilken väg jag skall ta. Alla verkar lika självsäkra och trovärdiga och pekar ut åt vilket håll jag skall gå med ett stort leende på läpparna. Att säga ”jag vet inte” finns inte på kartan.

Det verkar stanna vid en dröm

Det började faktiskt krångla dagen innan jag skulle åka. Jag åkte till järnvägsstationen för att köpa biljetten men fick då höra att man inte kunde boka på de alternativa avgångar som jag var intresserade av. Det kändes märkligt då jag tidigare köpt biljetter flera dagar före avresedagen då jag åkt till Bangkok. Jag tvingades därför ta med hustrun till järnvägsstationen dagen efter för att reda ut begreppen. Det fanns en förklaring till det hela visade det sig. Några gånger per dag går det några tåg där thailändarna får åka gratis och faranger betalar en symbolisk avgift och där får man åka i mån av plats och man kan inte boka i förväg. Luftkonditioneringen på dessa tåg består av öppna fönster och träbänkarna är inte speciellt inbjudande. En del passagerare har levande djur med sig och har man otur kan man få dela säte med en ilsken tupp. Det var inte något speciellt svårt beslut att ändra avgångstiden trots att jag då skulle tappa nästan en hel dag i Korat. 

Det blev expresståget med avgång kl 16.41 och ankomst till Korat kl 18.47 och från stationen i Korat till hotellet med tuc-tuc. Jag checkade in ganska precis kl 19.00 och efter att fräschat till mig så anslöt Christer på rummet. Efter några aptitretare intog vi hotellets restaurang och åt varsin kycklingstek. Det blev en relativt tidig kväll då vi skulle på jakt efter en Harley Davidson dagen efter.

Dagen efter fick inte heller någon bra början då Christer beställt ett kabel-TV abonnemang och där leverantören lovat komma och koppla in abonnemanget ca kl 10.00. Till slut fick han lämna nyckeln i receptionen och vi kom iväg ca en och en halv timme senare än planerat. Det är inte heller speciellt ovanligt här. Någon respekt för överenskomna tider har man inte. Hur det gick med jakten på en Harley Davidson-försäljare redovisade jag inledningsvis. Nu hade det kanske ingen större betydelse då jag inte har för avsikt att investera i en Harley Davidson med nuvarande växlingskurs. En kurs som inte har varit sämre sedan i början på 2009.

Dagen avslutades på en lite finare restaurang där vi åt varsin Gordon blue och drack ett glas rödvin innan vi avslutade kvällen på en internationell bar med varsin öl.

Det krånglade in i det sista. Efter det att jag ätit frukost och återkommit för att låsa upp dörren till mitt rum fungerade inte nyckeln i låset och en reparatör fick tillkallas. Efter det att han sprutat in lite olja i låset ordnade det sig och jag kunde komma in och packa inför återfärden till Surin.

De tjugo milen mellan Korat och Surin klarar expresståget av på lite över två timmar. Vagnen jag åkte ifrån Surin till Korat verkade vara ny och det var utan tvekan det bekvämaste tåg jag åkt med i Thailand. Men vagnen från Korat till Surin hade de vanliga bristerna, i den avdelning jag hamnade i, medan den andra avdelningen var helfräsch. Av det drar jag slutsatsen att vagnarna inte är nya utan renoverade och den vagn som jag åkte i var bara halvfärdig. I stället för restaurangvagn så har man en tågvärdinna som serverar lunchen på samma sätt som man gör i ett flygplan och maten ingår i billjetpriset som är 384 bath enkel resa.

På torsdag eftermiddag var jag tillbaks i Surin igen. Skönt med lite avkoppling och att träffa andra människor än de jag möter dagligen.

Nästa resa går till Phuket och Kata Beach. Det är inte riktigt klart än, men antagligen bär det av i slutet på januari eller i början på februari.

Äntligen hemma…

Efter den längsta resan någonsin mellan Bangkok och Sundsvall anlände vi till lägenheten i Sundsvall strax före midnatt i fredags. Från det att vi lämnade hotellet i Bangkok tills vi låste upp dörren till lägenheten hade det gått drygt 32 timmar.

Flyget från Bangkok avgick i stort sett enligt tidtabellen kl 02.40 men vi tvingades lämna hotellet redan kl 19.45 kvällen före på grund av det undantagstillstånd som gäller i Bangkok så det blev en lång väntan på Suvarnabumi innan vi kom iväg. Sedan blev det några timmar på flygplatsen i Doha också, delvis planerat men till viss del även beroende på att flighten till Arlanda var försenad med drygt en timme.

Den verkliga cirkusen började dock vid SJ:s informationsdisk på Arlanda, där visade det sig att de knappt visste någonting och allra minst hur vi skulle ta oss till Sundsvall. Till slut fick vi besked om att vi skulle ta en buss från terminal 5 till Uppsala, varifrån vi sedan skulle fortsätta till Sundsvall. I Uppsala var det om möjligt ännu värre då personalen som bemannade stationen visade sig tillhöra Upplandståg och de kunde inte lämna några besked om hur vi skulle ta oss vidare. Någon representant för Sj fanns inte på plats. Sj:s kundtjänst visade sig vara stängd när jag ringde dit och på SJ:s trafikinformation hade man tydligen tröttnat på alla irriterade resenärer så där svarade man inte helt enkelt.

Strax efter kl 18.00 kom det dock upp ett besked på en av informationstavlorna som tydligen är fjärrbemannade. Enligt beskedet så skulle ett tåg avgå till Söderhamn 19.00.

Det visade sig stämma, men tåget måste invänta ytterligare bussresenärer från Stockholm och Arlanda så vi kom iväg ytterligare en halvtimme försenad på vår resa norrut. I Söderhamn blev det sedan byte till buss som tog oss till stationen i Sundsvall där Christer Hellström väntade. Det är skönt med goda vänner, han hade varit förutseende och inhandlat en kasse med matvaror så att vi skulle slippa svälta till dess att vi fått möjlighet att göra egna inköp.

Jag lovar att vi somnade ovaggade.

På resande fot...

På vår resa till Sverige kom vi igår morse till Bangkok. Tåget var två timmar försenat vilket inte hade någon betydelse för vår del då vi inte hade något speciellt inplanerat under dagen. I taxin kunde vi notera att allt var sig likt i Bangkok.  Samma trafikkaos som alltid och av den militära statskuppen märktes ingenting.

Väl på hotellet blev vi dock medvetna om det undantagstillstånd som gäller. Eftersom vårt flyg inte avgår förrän strax efter klockan två i natt ville vi ha en transport från hotellet till flygplatsen kl 22.00 vilket visade sig inte vara genomförbart då chauffören måste vara tillbaka på hotellet innan utegångsförbudet träder i kraft klockan 22.00. Så det blir till att vänta många timmar på flygplatsen.

Jag förstod då hur utegångsförbudet slår mot många människor och deras ekonomi. Nattmarknaderna hinner knappt öppna innan de måste

Kaputt förbindelse

stänga. Restauranger och nöjesställen som normalt har sin bästa tid sent på kvällen är igenbommade och nattfjärilarna lär vara nära personlig konkurs då presumtiva kunder inte får lämna hotellen efter 22.00.

I morse vaknade vi av en explosion och första tanken var att en bomb detonerat utanför hotellet. Det visade sig efter en stund att det var en transformator alldeles utanför hotellet som kortslutits. Enligt personalen på hotellet berodde det på att en stor råtta kommit åt flera faser samtidigt. Det var i alla fall en sjudjävla smäll och den fick flera konsekvenser. I duschen fanns inget vatten då pumpen inte fungerade och vi fick några flaskor med vatten för att fixa morgonhygienen. Hissen fungerade naturligtvis inte heller och då är det ingen höjdare att bo på den sjätte våningen. I matsalen kunde man inte rosta brödet men som tur är så använder man gas för matlagningen så vi behövde inte förbli hungriga. Det visade sig också att hotellets reservaggregat bara räckte för nödbelysningen vilket fick till följd att internet slutade fungera.

Detta hoppas vi slippa

Några timmar senare var allt åtgärdat och framför allt så fungerade Internet igen och jag kunde fortsätta analysen av dagens V75-omgång på Åby.

Under eftermiddagen har vi också nåtts av oroande information om tågförseningar norr om Stockholm. Nu håller tummarna för att vi inte skall behöva åka buss mellan Arlanda och Uppsala också. Jag tycker att det både räcker och blir över med bytena i Gävle och Söderhamn. Men det är ju helgdag i morgon så SJ kanske sparar felavhjälpningen till fredag för att slippa betala OB-tillägg. Ingenting förvånar mig då det gäller SJ.

Nu väntar vi bara på transporten till flygplatsen.