På resande fot...

Nu har vi startat resan till Sverige, för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Många kanske skulle skriva "hem till Sverige", men jag känner mig kluven i det avseendet. Dels har jag tillbringat nästan tre gånger så lång tid i Thailand under de senaste tretton åren dels känner jag inte igen det Sverige där jag växte upp.

Nu är vi i alla fall på väg. I går kväll lämnade vi Surin och tog nattåget till Bangkok. Den här gången var vi 10 minuter före tidtabellen. Mycket till sömn blir det dock inte och lyckas man slumra till så väcks man av att vagnen skuttar och far så man undrar om vi är kvar på spåret.

Det blev lite jäktigt innan vi skulle åka, jag tappade en plomb i lördags och Yaya hade glömt en läkarkontroll. Varmvattenberedaren i köket behagade också att lägga av och den fasta telefonen slutade att fungera. Jag fick genom hustruns försorg en tid hos tandläkaren på söndag förmiddag men när jag kom dit satt ca 15 personer i väntrummet (som var anpassat för max tio personer) och jag försökte förklara för sköterskan att jag hade en tid 10.30 men hon visade mig journalen och där fanns ingen tid noterad. Hustrun satt i bilen och väntade så jag ringde efter henne och hon förklarade att hon ringt dagen före. Men sköterskan hävdade att jag måste vänta på ”min tur”. 

En tandläkarklinik väl knappast ett bra ställe att tappa humöret på om man skall fortsätta som patient. Men det finns gott om tandläkare i Surin så jag gav dem fingret och åkte till en annan klinik där jag fick en tid på söndag eftermiddag. Mindre än en timme efter det att vi lämnat den första kliniken ringer sköterskan och bad om ursäkt och erbjöd en ny tid. Känslan är att hon fick sig en uppsträckning av klinikchefen. Inte kul att förlora en farang som betalar dubbel taxa i förhållande till thailändarna.

Hustrun å sin sida åkte iväg till sjukhuset tre timmar innan vi skulle åka med tåget och fick kontrollen utförd. Under tiden hade jag packat färdigt och tagit fram reskläderna jag hade planerat att åka i, ett par mörkblå fjällrävenbyxor med gott om benfickor. Men av någon konstig anledning passade de inte, antagligen beroende på att de krympt på grund av den höga luftfuktigheten. Så det blev en akut utryckning till ett av stadens varuhus för inköp av ett par nya byxor med benfickor.

Varmvattenberedaren kommer att fixas under veckan och telefonbolaget lovade också att se till att telefonen skulle fungera snarast möjligt. Kontakten med vår housekeeper sker i huvudsak via den fasta telefonen. Hon sköter om huset och hundarna medan vi är i Sverige.

 

I kväll skall vi äta middag med Mijo som numera arbetar tillfälligt i Bangkok och i morgon bitti får vi skjuts till flygplatsen. Därifrån flyger vi till Stockholm via Helsingfors och kommer förhoppningsvis vidare till Sundsvall med SJ.

Vi ser fram emot en fin sommar och att få träffa våra vänner, bekanta och några av mina barnbarn i Sverige.

En del att göra innan resan till Sverige...

Nu är det varmt och ännu varmare blir det innan det är dags för regnperioden som brukar infalla i mitten på maj. På söndag infaller Songkran d v s den årligt återkommande vattenfestivalen och i vanlig ordning lär det bli vått.

Buss från Söderhamn

Snart är det också dags för oss att åka till Sverige igen och förra veckan bokade jag biljetter via SJ:s sajt på nätet. Jag trodde inte att det var sant då det inte fanns någon direktförbindelse mellan Arlanda och Sundsvall den aktuella dagen. I stället blev det SJ:s snabbtåg till Gävle där byte sker till X-tåg som tar oss till Söderhamn. Som extra knorr så blir det sedan buss från Söderhamn till Sundsvall. Ingen höjdare då vi har mycket bagage och några bagagevagnar brukar det inte finnas, varken i Gävle eller i Söderhamn. Rent ut sagt riktigt bedrövligt.

Hos tandläkaren

Det är en hel del som skall göras innan vi åker till Sverige. Med förra årets katastrof på näthinnan vill jag förebygga en upprepning i den mån det nu går. Jag har i alla fall låtit flytta upp AC-aggregatet och pumpen på väggen och vi skall också införskaffa sandsäckar i förebyggande syfte. Jag måste även hitta på något så att avloppen kan stängas så att eventuellt vatten inte kommer in den vägen. Jag har också planerat att kakla om badrummet och installera ett bubbelbadkar men det är möjligt att det projektet får anstå tills vi kommer tillbaka i höst.

 

För närvarande genomgår jag också en helrenovering av tandgarnityret vilket bland annat omfattar utbyte av amalgamfyllningar till epoxifyllningar, några nya kronor samt en brygga och jag hoppas att det hinner slutföras innan vi åker. Tillverkningen av kronorna och bryggan sker i Bangkok utifrån en avgjutning av mina båda käkar som min tandläkare gör. Ingen speciellt trevlig upplevelse att sitta med detta i munnen och vänta på att smörjan skall stelna.

Roligare kan man ha för 50 000 bath...

Med anledning av stifttandens frånfälle i lördags, så blev det till att uppsöka tandläkaren för andra gången sedan jag återvänt till Surin. Det brukar inte vara med någon speciellt trevlig feeling jag gör dessa besök. 

Den här gången hade jag dessutom onda aningar då den förra tandläkaren sagt att det var för lite kvar av tanden för att fästa en ny stifttand. Nu kändes på samma sätt när det gällde förlusten av den senaste stifttanden.

Mycket riktigt, så var det. Utdragning av det som är kvar av båda tänderna är en ofrånkomlig åtgärd. Sedan hade jag att välja på tre alternativ, att inte göra något alls utan låta gluggarna ersätta tänderna var det första och billigaste. Det andra alternativet handlade om en löstand till en kostnad av ca 3000 bath och det tredje var betydligt mer omfattande då det medför ett inplantat till det facila priset av ca 50000 bath.

Han drog ut den ena tanden i dag och den andra, som är en hörntand, ryker vid nästa besök. Därefter måste jag avvakta ca en månad så att ”rothålen” läker ordentligt. När det gäller hörntanden så kan jag nog vara utan den medan det lutar åt ett inplantat i det andra fallet. 

Bara en dag bland alla andra dagar.....

Någon som är förvånad?

I går var det strömavbrott igen, men den här gången hade vi fått besked i förväg genom en väninna till Yaya som i sin tur hört det av en granne som hört det av… o s v. Huvudsaken var ju i alla fall att vi visste av det i förväg och kunde förbereda oss. Nu hade vi vatten att tvätta oss i och innan strömmen stängdes av fyllde vi termosarna med kokhett vatten så att man kunde få sig en kopp kaffe mitt på dagen. Maten är inte heller något problem då det finns hundratals ställen i sta’n där man kan handla och ta med sig hem eller äta på plats. Efter ca åtta timmar var strömmen tillbaks och livet kunde återgå till det normala d v s att vi kan laga mat, tvätta kläder mm, titta på TV, köra AC:n och fläktarna och att vattenförsörjningen fungerar.

Här muckar man inte i onödan

Strax innan vi lämnade Sverige senast lossnade en stifttand och möjligen en bit av tanden som stifttanden var förankrad i. I går var jag hos tandläkaren, visserligen inte den som satt in stifttanden, men jag fick i alla fall höra att det skulle kosta 50 – 60 000 bath att fixa till en ny tand. Jag avböjde, vänligt men bestämt erbjudandet och bad bara att få två fyllningar, som lossnat sedan det senaste besöket, ersatta. Det var rena hönshuset runt mig medan hon fixade de två nya fyllningarna. Tre sköterskor och tandläkaren själv stojade, pladdrade och skrattade och själv blev jag bara mer och mer irriterad. Nu är det ju inte läge att tända till då man sitter i tandläkarstolen så jag väntade tills jag skulle betala och frågade då lite sarkastiskt om de nya fyllningarna skulle hålla längre än de föregående som lossnade efter ca fyra månader och påtalade även att mottagningen påminde mer om ett hönshus än en tandläkarmottagning och att det var mitt sista besök där. I väntrummet satt en annan farang som såg allt mer häpen ut och jag bara ruskade på huvudet åt honom när jag gick. I det läget var det ljudlöst och av kacklandet fanns inte ett spår på mottagningen.

Jag köpte med mig några fröpåsar från Sverige den här gången. Bland annat kålrötter och rädisor vilket inte finns att köpa här. I går gjorde jag i ordning några blomkrukar där jag hoppas att fröna tar sig för att sedan kunna placeras ut i grönsakslandet på farmen. Så förhoppningsvis kommer jag att kunna introducera rotmos och fleischwurst här borta så småningom. Jag gör mig dock inga större illusioner om att det kommer att uppskattas av ursprungsbefolkningen. Yaya har dock ätit fläskkorv och rotmos i Sverige vid flera tillfällen och hon gillar det och får vi besök av några svenska vänner kan det ju vara kul att servera en svensk husmanskost som omväxling. Rädisorna får däremot bli en senare fråga då jag sett hur kålrotsprojektet utvecklats.