Mot varmare breddgrader.....

Nu var det så dags att dra till varmare breddgrader. Den svenska hösten och vintern bjuder inte på ett klimat som tilltalar mig på ”gamla da’r”. Nu är det väl inte enbart klimatet som gör att man längtar bort.  Det Sverige som jag växte upp i finns inte längre. Den trygghet och tillit som fanns där på den tiden, den saknar jag i dagens Sverige. Till det finns det all anledning att återkomma, vilket jag också har för avsikt att göra.                                                                                                                                             

 Allergisk mot riktiga pengar

Det var stressigt sista dagen före avresan och på dagordningen fanns bland annat punkten ”lämna testamente i bankfack”. Bankfacket har jag på Swedbank, vilket nu känns som ett stort misstag. Det tog mer än tjugofem minuter att få tillgång till bankfacket och sedan tog det ytterligare ca två minuter innan jag kunde lämna bankpalatset på Storgatan. Medan jag väntade på min tur kom jag i samspråk med några damer som stod i kön för insättning av mynt och sedlar. En i högsta grad opersonlig upplevelse men en konsekvens av att banken är allergisk mot riktiga pengar och därför överlåtit denna aktivitet till en automat. Vad jag förstod av samtalet så hade nog inte de här damerna för avsikt att kvarstå som kunder i Swedbank, vilket jag har full förståelse för. Då jag var klar med mitt ärende hade nog de jag talat med minst en halvtimme kvar innan de nått fram till automaten och kunde sätta in sina pengar. I mina ögon är Swedbank en riktig skitbank och den uppfattningen baseras även till stor del på att man i den banken inte kan överföra svenska kronor till Thailand via internet, vilket man kan göra på Nordea och andra banker. I Swedbank måste man först växla till Thailändska bath med en stor kursförlust som följd innan man kan föra över pengarna till Thailand.

Sj överraskade efter alla problem

Våra vänner Rolf och Karin hämtade oss på avresedagens morgon och körde oss till stationen. På stationen dök även Micke och Choy upp för att vinka adjö till oss. Det är trevligt med riktiga vänner. På stationen fick vi även se en uggla (ugglus ruggus) vilka är ovanliga att få syn på under dyngnets ljusa timmar. Det såg ut att vara ett gammalt och fult exemplar. Vi kom i alla fall iväg med tåget och alla oroväckande tankar vi haft beträffande SJ:s förmåga att hålla tidtabellen visade sig vara överskattade den här gången. Vi anlände i stort sett enligt tidtabellen till Arlanda där vi sedan väntade ca tre timmar innan vi bordade planet till Wien som utgjorde den första etappen av resan. Incheckningen fick vi göra i en automat där man också kunde välja vilka platser man ville sitta på ända fram till slutdestinationen,i vårt fall Bangkok. Under väntetiden passade vi också på att äta middag på en av Arlandas restauranger. För två räksallader, en Fanta och en liten öl fick vi betala 343 kronor. Jag upphör aldrig att förvånas över flygplatsernas prissättning.

Austrian Airlines Boeing 747

I Wien fick vi vänta ytterligare tre timmar innan vi kom iväg sista biten till Bangkok. Den här gången flög vi med Austrian Airlines och det fungerade som vi förväntat oss. Jag hade bokat tidigt, redan den andra juli och kostnaden för två biljetter, avbeställningsskydd, konkursskydd och servicepaket Plus kostade inte mer än 11 880 kronor vilket får anses vara mycket billigt. Jämfört med Thai Air sparade vi mellan sex – och åtta tusen kronor och för den summan väntar jag gärna tre timmar i Wien.

Suvarnabhumi i Bangkok

Till Bangkok anlände vi några minuter före tidtabellen och utan några problem passerade vi gränskontrollen och jag drog en lättnandes suck då våra väskor dök upp på bandet eftersom Yaya kastat bagagekvittona i en soptunna på Arlanda! Väl utomhus på väg till taxistationen möttes vi av en helt annan temperatur än den vi vant oss vid de senaste månaderna. 35 grader visade termometern och svetten rann. Jag blev sedan tvingad att fråga taxichauffören om han inte hade AC i bilen vilket han naturligtvis hade. Efter några minuter måste han stanna för att sätta på sig en jacka.

En halvtimme senare var vi framme vid hotellet och på kvällen åt vi middag tillsammans med Mijo och hennes pojkvän. Därefter var det sängläge som gällde efter en resa på ca 23 -24 timmar från ”dörr till dörr”.    

Tjyvarnas marknad....

När man bor så stor del av tiden i Thailand som vi gör gäller det att utnyttja alla möjligheter att föra över svenska kronor på billigast möjliga vis och till bästa växlingskurs. I första hand så har jag gjort det genom att föra över SEK via Internet från Swedbank och det har inte varit några problem. På två, till tre dagar har jag haft pengarna på mitt konto i Bangkok Bank till en bättre växlingskurs än exempelvis vad Forex och andra svenska penninginstitut erbjuder.

Girighetens logotye

Det händer också att jag använder mig av ICA-kortet för uttag i bankomater men sedan de thailändska bankerna började ta ut en avgift på 150 Bath per uttag gör jag det endast i undantagsfall.

I förra veckan skulle jag, som så många gånger förr föra över en summa SEK från Swedbank till Bangkok bank vilket visade sig vara omöjligt. Banken har nämligen begränsat de valutor som kan överföras till Thailand. Nu kan man endast överföra EUR, USD och Bath (THB).

Jag är ju en så’n där besvärlig jäkel, när jag sätter den sidan till och självklart skickade jag en förfrågan om vad denna ändring berodde på.

Jag fick följande svar från Swedbank ” Svenska kronor är möjligt att skicka till vissa länder men rekommenderas inte eftersom det kan innebära att överföringen tar längre tid samt att överföringen då ofta blir växlad till en sämre växlingskurs i utlandet. Till Thailand kan du endast skicka i följande valutor: THB, USD, EUR. Med vänlig hälsning Amer Kljako.”

Med andra ord förutsätter Swedbank att de har med en idiot att göra. Jag måste alltså köpa en annan valuta till en dålig kurs som jag sedan kan skicka till Thailand. Ännu ett sätt för en de svenska storbankerna att pungslå kunderna.

Det känns som om det är dags att kapa banden med Swedbank och det gör jag då jag kommer till Sverige nästa gång.

Genom Nordea kan jag fortfarande skicka valfri valuta.

Avgiftsfria bankomatuttag

Det tog inte lång tid att hitta en bank som inte tar betalt för uttagen i bankomaterna. På varuhuset Big C står tre bankomater, från tre olika banker, bredvid varandra så det är inga större problem prova sig fram. Det blev träff på första försöket. Man behöver inte ens ta ut pengar för att få veta om det tas ut en avgift eller inte, efter det att man satt in kortet kommer ett meddelande upp på skärmen av vilket framgår om tjänsten är belagd med en avgift. Jag noterade att Bangkok banks närmaste granne, Kasikornbank tar inte ut någon avgift, så i rena glädjeyran gjorde jag två uttag.

Det gäller att hålla kostnaderna nere

När jag flyttade hit öppnade jag ett konto hos ICA-banken. Anledningen var rätt enkel, ICA-banken tar inte ut någon avgift när man tar ut pengar i en uttagsautomat i utlandet och inte heller ut något valutaväxlingspåslag.
Nordea debiterar 40 kronor för varje uttag och lägger dessutom på ett valutaväxlingspåslag motsvarande 1,48 % av det svenska beloppet.
Tack vare ICA-kortet slipper jag en utgift på ca 77 kronor varje gång jag gör ett automatuttag motsvarande 2500 svenska kronor i Thailand.
Jag har räknat ut att jag sedan 1985 sparat ca 13000 kronor, ca 55000 bath med nuvarande kurs, på att använda ICA-kortet.
Men nu blir det ändring på detta. I fredags när jag tog ut 10000 bath fick jag betala en uttagsavgift på 150 bath, i detta fall till Bangkok bank. Nu blir det till att kolla om samtliga banker i Thailand infört denna avgift eller om det fortfarande finns automater där uttag kan göras utan att man tar ut någon avgift.
Ett annat alternativ är att överföra en engångssumma via sparbankens internetbank till mitt konto i Bangkok bank vilket kostar 150 kronor. Uttagen från kontot i Bangkok bank är sedan gratis så länge man håller sig till bankens egna automater, annars kostar ett uttag 10 bath.

Pengarna bara försvann......

Jag blir riktigt förbannad när jag tänker på ”finanskrisen”. En samling överbetalda bankirer och direktörer har tillåtits att hantera spararnas och investerarnas penga på ett oansvarigt sätt.
Men i vanlig ordning så kommer nog ingen att ställas till ansvar. Månadslöner på miljonbelopp kommer inte att upphöra, varken i Europa och USA. Det är ju fan att inte staterna kan ställa rättmätiga krav på lönesänkningar när man räddar jobben åt dem som orsakat krisen.
Skall jag försöka mig på en amatörmässig analys av det kaos som uppstått så får USA ta på sig den största delen av ansvaret.
Det hela började ju med bostadslåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae, som tillåtits låna ut alldeles för mycket pengar till dem som egentligen inte haft råd, gick över styr. Där fick den Amerikanska staten gå in första gången.

Investmentbankerna, som tillåtits att öka sin utlåning krafigt i förhållande till deras balansomslutningar, har också haft en avgörande inverkan på förloppet. När det började brännas tog det inte lång tid innan de ville bli ”vanliga” banker igen.
Att det sedan blev ”ringar på vattnet” beror ju bara på att den amerikanska ekonomin står för mer än halva världsekonomin.
Förhoppningsvis kanske en och annan har lärt sig något av det som hänt men fan tro’t. Nu jublar mäklare, bankirer och ekonomijournalister över en börsuppgång på mellan 4 och 6 %. Va fan, tror de att vi är idioter? På ett år har flera av världens börser gått ned med mer än 50 %. Man baxnar.