Ännu ett thailändskt bröllop......

Härom kvällen var vi inbjudna till ett bröllop. Det var en tjej från hustruns mammas släkt som skulle gifta sig.

Det är ganska stora tillställningar när man gifter sig i Thailand och i det här fallet var det mer än 150 personer närvarande och jag var den enda farangen (utlänningen). Man hade hyrt in bord och stolar samt en stor scen. ”Orkestern” bestod av en gitarrist och en keybord- spelare. I inbjudan stod det att festligheterna började klockan 16.00 men det verkade man inte ta så hårt på, folk drällde in hela tiden långt efter utsatt klockslag.

Finansieringen av bröllop, begravningar och andra större tillställningar sker genom ett snillrikt system och bekostas till största delen av gästerna som lämnar över ett kuvert med pengar. Summan är baserad på vad brudens familj tidigare uppvaktat med till gästernas familjer i samband med bröllop eller begravningar etc. Kuvertens innehåll bokförs av en ”kamrer” och brudens familj får sedan en sammanställning. Utifrån den kan de se om arrangemanget gick plus eller minus men framför allt hur mycket de själva skall bidra med när någon av de inbjudna gästerna i sin tur inbjuder till fest framledes.

Man bjöd på sju olika rätter och på varje bord ställdes det fram en flaska whisky (Thai variant) samt öl, läsk och vatten. Gemensamt för alla rätterna, förutom att de är mycket starkt kryddade, är att det inte följer med någon slev att servera med. Var och en använder den sked man äter med för att fylla på sin tallrik, något jag har svårt att förlika mig med. Det gäller att vara på hugget och först att ta för sig efterhand rätterna serveras och med tanke på att jag bott här i femton år så har man fått en viss rutin.

Några av gästerna hyllade brudparet från scenen och andra underhöll med sång ackompanjerade av gitarr och keybord. En av mina svågrar lurade upp mig på scenen för att sjunga. Att stå där inför drygt 150 personer, sakna sångröst och inte kunna några andra visor än snapsvisor i stort sett, är ingen avundsvärd situation. Till slut klämde jag i med en av Elvis gamla låtar ”Are you lonesome tonight”. Men det blev en mycket kort version då jag såg att brudgummen mulnade till. De flesta verkade dock uppskatta inslaget och det blev en och annan ryggklapp.

Själv fungerade jag som chaufför och till skillnad från många av de andra bilförarna var jag nog en av de enda som var helt nykter då vi lämnade festen.

Inte mycket att fira egentligen....

Vad jag har fått mig berättats så föddes jag den tredje mars 1943. Detta faktum är dokumenterat i diverse identitetshandlingar som pass och körkort mm.

Utifrån denna realitet så inföll min sjuttionde födelsedag förrförra söndagen och dagen till ära hade vi abonnerat en restaurang i stan. Jag tycker inte att det är något att fira att man blir allt äldre men familjen tyckte annat och då fick det bli så.

Vi har inte något större umgänge här borta men det är några som vi träffar lite mer frekvent och dem hade vi bjudit in. Det blev lite internationellt över det hela då det var vänner och bekanta från Sverige, Australien, Wales, Canada och inte minst Thailand som förgyllde min högtidsdag. Barnen, samt några av hustruns väninnor var också med. De sistnämnda antagligen med förhoppningar om att det skulle dyka upp någon eller några ogifta svenska kamrater till mig.

Vi startade hemma med några drinkar varefter vi förflyttade oss till restaurangen som under hustruns överinseende hade fixat till förrätt, huvudrätt, efterrätt samt kaffe och tårta. Som huvudrätt serverades en stekt köttbit av riktigt bra kvalité vilket inte är så vanligt förekommande här borta. Köttet var importerat från Nya Zeeland och uppskattades av de flesta. Här har det ännu inte uppstått någon debatt om hästkött men vem vet, vi hade inte resurser att genomföra en DNA-test. Fuskas det här så tror jag mer på att det handlar om hundar.

 Några av de thailändska damerna har dock lite svårt med den västerländska matkulturen och föredrar rätter med ris eller nudlar. Detta innebar att Zippo fick ett rejält skrovmål dagen efter då delar av inte helt uppätna biffar medtogs hem i en ”doggybag”.  Efter avslutad middag återvände vi hem och avslutade dagen med kaffe och cognac samt en och annan grogg som traditionen påbjuder vid ett sådana här tillfällen. Under samma tid så tillredde och inmundigade damerna thaimat tillsammans med lite gott vin från Australien, så innan det var dags att bryta upp så var alla mätta och belåtna.  Klockan var runt tre på morgonen innan jag som nybliven senior intog sängen.

Men det var inte slut med detta, förra söndagen hade vi ett nytt partaj på samma tema d v s min sjuttioårsdag. Då var det hustruns släkt och några av våra vänner hemma i byn och flera som jag träffade för första gången som var inbjudna. Då höll vi till i Yayas hus hemma i byn

Här serverades helstekt gris, ris och grönsaker. Grisen hade levererats dagen före och två bröder påbörjade grillningen redan på lördag kväll och sedan jobbade de i skift fram till söndag eftermiddag. Yaya hade hyrt bord och stolar så att alla skulle få plats. Det var nog drygt 50 personer som uppvaktade och lät sig väl smaka av förplägnaden. Särskilt uppskattat bland de manliga gästerna var förutom maten, den goda tillgången på brända och destillerade drycker.

Men nu är firandet över och livet har återgått till det mer normala stadiet. 

Nedan följer ett litet galleri från festerna.

Långbord på restaurangen

Några av hustruns väninnor

Födelsedagstårtan

Helstekt gris

Blomsteruppvaktning

Det rådde ingen brist på utrymme

Mer blommor

Bybor och släktingar till Yaya uppvaktar

Alla verkade trivas

Traditionell thailändsk uppvaktning med garn runt handlederna

 

En thailändsk tradition....

Förra veckan var vi en speciell familjesammankomst hos en gren av Yayas familj. Jag är ju inte så där speciellt trakterad av de här aktiviteterna eftersom jag brukar vara ensam farang.
Men enligt förhandsinformationen så var det ingen större tillställning utan mer en mindre intim fest. Men sedvanligt avvek verkligheten från förhandsinformationen och det intima evenemanget visade sig vara en tillställning med mer än 200 deltagare med bland annat helstekt gris och gott om dricka.
Som vanligt var jag också, som jag befarat, ensam farang. Men det är bara att ta seden dit man kommer och de flesta är jättetrevliga och vill gärna prata vilket kan vara svårt många gånger då de engelska kunskaperna inskränker sig till ett ord, ”hello”. Flera av de äldre ”gubbarna” ville gärna samtala och det gick, om än på knackig thailändska, hyggligt - om jag tar i lite.
Vad partyt gick ut på är jag inte riktigt säker på men det benämndes ”make munk”. Det innebar i det här fallet att alla syskon, med något undantag, samlats för att hylla sina gamla föräldrar. Den äldste brodern hade munksysslan och han höll någon form av mässa för föräldrarna som båda är i 90-årsåldern. Mamman verkade inte vara kontaktbar och låg i sängen med slutna ögon medan pappan satt i sin säng och såg mest förvånad ut. Jag misstänker att han kanske var dement.
Efter det att ”mässan” hållits fick folk gå fram till föräldrarna och knyta ett band med en sedel om deras handleder. Alla knöt inte band utan lämnade sin gåva till en av döttrarna som gick runt och samlade in pengarna.
Här lever man i villfarelsen att alla faranger är rika som troll och gåvans storlek fick naturligtvis anpassas efter den förutsättningen. Sedan fortsatte festen med hög musik, mat och dryck till långt in på natten.
Själva åkte vi hem långt innan det var slut.

Husinvigning hemma i byn...

Yayas yngsta syster har låtit bygga ett hus där hon dels skall bo dels driva sitt företag. Nu är huset i stort sett klart och i måndags var det någon form av invigning av huset. Det var ett hundratal personer, främst släktingar men också bybor, vänner och bekanta inbjudna. Närvarande var också nio munkar som välsignade huset enligt buddhistisk tradition.
Alla som var inbjudna förväntades överlämna en penninggåva, vilket också är en traditionell sedvänja. Penninggåvan överlämnades till en ”bokförare” som antecknade hur mycket var och en bidragit med.
Det hade inhandlats massor med mat, frukt och dryck och de flesta åt som om de inte sett mat det senaste halvåret. Inte nog med det, då man lämnade festen hade man en påse med både mat och dryck med sig hem. Mina tankar gick till de julgransplundringar som man var med om som liten, då fick man också en påse då festen var slut.
Systern kunde dagen efter notera att kalaset inte gått ihop om hon nu haft förhoppningar om det. Nettoresultatet blev en förlust på ca 20 000 bath.
Men hon har nu ett nytt hus med ändamålsenliga lokaler för att kunna bedriva sin verksamhet på ett bra sätt. Verksamheten har växt och fler och fler produkter tillkommer fortlöpande. Hon omsätter nu ett par hundratusen bath varje månad.

Kim och Janne har gift sig....

Vi var bjudna på bröllop i lördags då Janne och Kim gifte sig i Selångers kyrka. Det var planerat att det skulle ske redan förra året och då skulle det vara en borgerlig vigsel. Yaya och jag hade lovat att ställa upp som tärna och marskalk då. Nu blev det ett stort kyrkbröllop men har man lovat så har man, även om det var lite nervöst med så mycket folk närvarande.
Det var en vacker ceremoni i kyrkan och vigseln förrättades av Birgit Huss. Kims tvillingflickor var brudnäbbar. Jag har varit på några bröllop under årens lopp, både i Sverige och i Thailand men det här var första gången jag varit på ett svenskt kyrkbröllop där brud och brudgum tillhör olika religioner men det var ingenting man tänkte på i kyrkan. Men så här efteråt får vi hoppas att vår herre där ovan molnen informerar sin kollega i den andra himlen så att äktenskapet även välsignas av honom.
Efter vigseln samlades alla i Kims och Jannes hus vid Mosjön. Dagen före var vi några vänner till Janne som hjälpte till att resa partytältet och några vänner till Kim som förberedde maten som skulle serveras. Tältet var på 40 m2 men det visade sig att det var litet när festen började så alla fick inte plats inuti tältet. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum och alla hade sittplatser innan festmåltiden avnjöts.
Det var massor med folk som ville uppvakta och bland gästerna fanns bland andra Jannes före detta fru och hennes nya man, Jannes barn och barnbarn samt många av Kims skolkamrater och deras respektive.
Det sköts även en salut med en mindre kanon för brudparet. Den var dock inte mindre än att tryckvågen startade larmet på några av bilarna som parkerats efter vägen.
Sent på kvällen lämnade vi de nygifta åt varandra.

Familjebanden är starka i Thailand

Igår var det släktträff, svärföräldrar, syskon svågrar och syskonbarn kom för att hälsa oss välkommen tillbaks. Det skulle festas på traditionella rätter från provinsen. Det var fisk, skaldjur, insekter, larver samt en och annan skorpion som stod på menyn.
Läckerheterna avnjöts dock inte hemma utan hela gänget förflyttade sig i tre bilar till ett område med restauranger som specialiserat sig på den här typen av maträtter.
Själv stannade jag hemma och fixade till en egen middag av lite svenskare stuk.

En lyckad skörd i år

Allt handlar inte om politik, upplopp och belägring av flygplatser och officiella byggnader här borta.
I vår del av landet är det lugnt och här är de flesta upptagna med att skörda årets produktion av ris.
Skörden har varit god på de flesta håll i provinsen och riset håller en hög kvalité. Utgångspriset hos uppköparna pendlar mellan 13 och 14 bath/kg. De som inte är i akut behov av pengar samlar i ladorna och väntar på ett högre pris.
Föregående år var utgångspriset 10 bath/kg och med en högsta notering på 20 bath/kg. I år är därför förväntningarna höga och alla spekulerar hur högt det kan bli.
Trots att världsmarknadspriset på ris har gått upp så kommer det inte den lille bonden till del.
Utsädet har blivit dyrare, likaså konstgödseln och insektsmedlen. Priset för att hyra en traktor för plöjning och en skördetröska har också stigit. Där steg priset på grund av att drivmedelspriserna fördubblades, men nu när priset på bensin och diesel har halverats på sex månader, ligger fortfarande de höjda priserna kvar när det gäller traktorer och skördetröskor.

Många som inte har stora arealer eller har risodlingar på flera ställen skördar riset manuellt och då hjälper byborna varandra för 150 – 160 bath/dag.
Det är ett hårt jobb i värmen och att hantera säckarna är inget jobb för veklingar, de väger nämligen 80-85 kg

I helgen som gick hade vi en familjesammankomst hemma hos Yayas föräldrar, en skördefest skulle man nog kunna kalla det. Det var mycket mat och dryck och glädjen stod högt i tak på grund av den goda skörden.
Vi odlar inget ris själva men Yaya har arrenderat ut mark där arrendet utgörs av en del av skörden. Hon har även lånat ut pengar där även räntan betalas med ett antal säckar med ris.
Förhoppningsvis kan hon sälja till våren och få ett pris runt 18 bath/kg.