iellt trakterad av de här aktiviteterna eftersom jag brukar vara ensam farang.Men enligt förhandsinformationen så var det ingen större tillställning utan mer en mindre intim fest. Men sedvanligt avvek verkligheten från förhandsinformationen och det intima evenemanget visade sig vara en tillställning med mer än 200 deltagare med bland annat helstekt gris och gott om dricka.
Som vanligt var jag också, som jag befarat, ensam farang. Men det är bara att ta seden dit man kommer och de flesta är jättetrevliga och vill gärna prata vilket kan vara svårt många gånger då de engelska kunskaperna inskränker sig till ett ord, ”hello”. Flera av de äldre ”gubbarna” ville gärna samtala och det gick, om än på knackig thailändska, hyggligt - om jag tar i lite.
Vad partyt gick ut på är jag inte riktigt säker på men det benämndes ”make munk”. Det innebar i det här fallet att alla syskon, med något undantag, samlats för att hylla sina gamla föräldrar. Den äldste brodern hade munksysslan och han höll någon form av mässa för föräldrarna som båda är
i 90-årsåldern. Mamman verkade inte vara kontaktbar och låg i sängen med slutna ögon medan pappan satt i sin säng och såg mest förvånad ut. Jag misstänker att han kanske var dement.Efter det att ”mässan” hållits fick folk gå fram till föräldrarna och knyta ett band med en sedel om deras handleder. Alla knöt inte band utan lämnade sin gåva till en av döttrarna som gick runt och samlade in pengarna.
Här lever man i villfarelsen att alla faranger är rika som troll och gåvans storlek fick naturligtvis anpassas efter den förutsättningen. Sedan fortsatte festen med hög musik, mat och dryck till långt in på natten.
Själva åkte vi hem långt innan det var slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar