Nytt år igen....

Nyåret är den största helgen i Thailand. Då återvänder miljontals thailändare från Bangkok till sina hemtrakter i de norra och nordöstra delarna av landet. Trafiken är obeskrivlig och köer på 20 – 30 kilometer är inte ovanliga. Det gör att många chansar och litar på turen vilket får till följd att många omkommer och skadas i trafiken. Här dör fler i trafiken under nyåret än det gör på ett helt år i Sverige. I många olyckor finns alkohol med i bilden och i Thailand är gränsen för rattfylleri 0,5 promille. Men mång dricker mer än så.

Själv har jag inte varit utanför stan men även här ökar trafiken markant under den här perioden och det tar mycket längre tid än normalt att uträtta ärenden i centrum eller att handla på något av varuhusen. Skolor, statliga institutioner, myndigheter och banker lägger ned verksamheten under firandet.

Videokamera i bilen

Poliskontrollerna är vanligt förekommande här borta och under nyårsfirandet sätts alla resurser in. Det är inte alls ovanligt att jag blir stoppad och påstås ha kört mot rött eller gjort en felaktig omkörning eller något annat som de kan försöka sätta dit mig för. I regel har jag klarat sig med några hundralappar utan kvitto. Men nu har det blivit hårdare regler och går det att bevisa att man mutat eller försökt muta en polisman så kan man få fängelsestraff. Det gäller hela tiden att anpassa sig, så nu kör jag med en ny strategi. För det första har jag införskaffat en videokamera som jag monterat fullt synlig på vindrutan. Polisen är då medveten om att jag kan motbevisa eventuella felaktiga beskyllningar och vinkar förbi mig. Utöver detta har jag inga kontanter i plånboken längre, bara kort. Då är det inte lätt att krama ur en muta och att få följa med till närmaste polisstation är inga problem för mig, jag har hur mycket tid som helst. Betala med kort och få kvitto är det säkraste. Men det är ytterst sällan att det händer att man måste följa med till en polisstation, då man tappar tid vilket påverkar ordningsmaktens möjligheter att blåsa några andra trafikanter.

Nyårsaftonen blev ingen höjdare då jag vaknade med tandvärk. Men det finns en uppsjö av tandläkare och flera hade öppet trots att det var nyårsafton. Det är dock lite olika kvalité på denna yrkesgrupp och nu hamnade jag hos en som tydligen var specialist på utdragningar men jag tackade nej till detta och bad om antibiotika i stället då tanden var inflammerad. Mot löfte om att återkomma om det inte blev bättre fick jag en kur om tio piller. 200 bath inklusive röntgen.

Det slutade som det börjat, det vill säga i moll, då fyrverkerierna och knallskotten började explodera på kvällskvisten. Zippo, som annars är en riktig tuffing, pallar inte för bombardemanget så det blev att sitta hemma och hålla honom sällskap.

Några nyårslöften blev det inte heller – till det är jag alldeles för gammal och erfaren. Men jag ser fram emot allt vad det nya året kommer att innebära, dels i Sverige dels i Thailand. I båda länderna har vi nu odemokratiska styren och det är med stort intresse jag följer hur det utvecklar sig.

Årets sista inlägg med lite av varje....

Nu har det varit en så’n där period när det inte blivit något skrivet. Lite inspirationsbrist har det kanske varit men det har varit tätt med V75-omgångar på slutet och där går det åt mycket tid (och pengar). Sedan har det ju varit jul med allt stök som det för med sig.

Dessutom har jag fått tillbaks förkylningen eller också är det en helt ny som tagit min kropp i besiktning.  Det har varit några tunga nätter på slutet med ihållande hosta, täppt näsa, huvudvärk, frossbrytningar och panikkänslor på grund av andningssvårigheter. Blir det inte bättre så måste jag nog lägga in mig på sjukhuset.

Men man skall inte klaga när det finns så många andra som har det sämre men det känns lite jobbigt då jag precis kommit igång med motionerandet efter den förra förkylningen.

Improviserat julbord i förskingringen

Två dagar före julafton åkte vi upp till gränsen och in till Kambodja. Christer och jag har olika typer av visum och han måste lämna landet inom 90 dagar räknat från den senaste inresedagen. Men sedan är det bara att komma tillbaks med in- och utresestämplar från Kambodja. Själv har jag ett s k Long staying Visa vilket bland annat innebär att jag kan stanna ett år i taget. Efter ett år måste jag lämna landet, men kan komma tillbaks samma dag och stanna ytterligare ett år. Men det innebär också att jag måste kontakta närmaste immigrationsmyndighet varje nittiodagars period så att de har kollen på var man håller till. Till skillnad från Sverige så vill man ha kontroll på vilka som befinner sig innanför landets gränser.

I vanlig ordning blev det lite handlat på marknaden och ett besök på casinot. Jag tycker att oddsen är ganska dåliga när det gäller att vinna så brukar stå över spelet. Christer tryckte på knapparna på rätt automat så att det bara rasslade till. Så för andra gången lämnade han casinot med en liten vinst i plånboken.

Christer, Rolf, Noj och Yaya

På julaftonen hade vi ordnat lite julmys på gräsmattan med ett ”dignande” julbord (där mycket saknades). Janssons frestelse, köttbullar, prinskorv och en del annat smått och gott hade vi dock lyckats få på plats. Man tager vad man haver och gör det bästa av det, men drömmen om julskinkan lever vidare. Med hjälp av datorn så fick vi också lite musikalisk underhållning och julsångerna spelades långt in på natten. Jultomten lyste dock med sin frånvaro vilket vi förmodade att det berodde på snöbrist och problem med glidet för släden.

Nyårsaftonen firar vi hemma hos oss i morgon kväll med en härlig lasagne och efter det så följer vi V75-tävlingarna från Halmstadstravet och hoppas att just denna kväll skall den långa ökenvandringen vara över och att en hyfsad slant ramlar in på kontot då den sista hästen gått i mål. Men f-n tro’t, det har varit en tung höst med mest bara insatser och uteblivna vinster. Men som travspelare tillhör man ett garvat släkte och så länge det finns lopp så finns det hopp.

Avslutningsvis vill jag önska den trogna skara som läser min blogg ett Gott Nytt År.

Åren bara rinner iväg...

Det blev ett lugnt nyårsfirande den här gången. Jag hade köpt en grill som vi invigde på nyårsaftonen. Barnen hade fått lov att bjuda hem några kamrater på eftermiddagen. Mijo hade sin pojkvän här och Mort en av sina klasskompisar. Rem bjöd hem hela fotbollslaget med motiveringen att han inte bara kunde fråga en eller två. Det är ju tur att det är ett sjumannalag. Vi hade handlat gott om mat så det var inga problem, det räckte till alla och blev över också. Zippo hade fått ett smaskigt ben men han var mer intresserad av vad alla andra hade på tallrikarna. Han är rädd för fyrverkerier och smällare men så länge vi var utomhus var det inga problem, han knappt reagerade. Men när vi förflyttade oss inomhus höll han på att krypa ur skinnet så han fick sova i vardagsrummet.
Nu har fotvårtan slutat att besvära och influensan har gett med sig även om jag fortfarande har problem med ögonen. Så i dag har jag kommit igång motionerandet efter ett allt för långt uppehåll och flera kilon tyngre. Det blev en lugn inledning på morgonkvisten med en åtta kilometers promenad i moderat tempo. Målsättningen är att jag skall köra fyra fem gånger i veckan tills vi återvänder till Sverige i början på juni.

Nyårsafton

Idag är det nyårsafton.
Det är den största helgen i Thailand och inför nyårsafton går det ett lämmeltåg av fordon från Bangkok till städer och byar varifrån de flesta Bangkokbor ursprungligen kommer. Tåg, bussar och flyg (dit det nu går att flyga) är fullbokade sedan månader tillbaka.
Trafiken på vägarna är obeskrivlig, att korsa en huvudväg kan man bara glömma om det inte finns trafikljus och inte ens då är det säkert att det går.
För många blir det glädje och fest – i flera dagar. För andra byts hoppfulla förväntningar till oändlig sorg. Många kommer aldrig fram till målet. På bara två dagar, 28 och 29 dec har 118 personer omkommit och ca 1 700 skadats i trafikolyckor.
Jag skall återkomma beträffande trafiken i Thailand, den är nämligen värd ett eget kapitel.

Hos oss var det inte färdighandlat inför helgen utan de sista inköpen skulle göras idag. Det var en kö till parkeringsplatserna på vår Supermarket som jag aldrig upplevt tidigare. Det var röra som inte kan beskrivas och kameran var hemma. Kaos är kanske det närmaste man kan komma. Måhända att detta skulle kunna inträffa i Sverige om Systembolaget stod inför en månadslång konflikt – men bara då.
Det var bara att vända hemåt igen, där det inte är några problem med parkeringen. Yaya och tjejerna tog motorcyklarna istället och själv ägnade jag mig åt Bergsåkerstravets startlista.
GOTT NYTT ÅR till alla som läser min blogg.