Åren bara rinner iväg...

Det blev ett lugnt nyårsfirande den här gången. Jag hade köpt en grill som vi invigde på nyårsaftonen. Barnen hade fått lov att bjuda hem några kamrater på eftermiddagen. Mijo hade sin pojkvän här och Mort en av sina klasskompisar. Rem bjöd hem hela fotbollslaget med motiveringen att han inte bara kunde fråga en eller två. Det är ju tur att det är ett sjumannalag. Vi hade handlat gott om mat så det var inga problem, det räckte till alla och blev över också. Zippo hade fått ett smaskigt ben men han var mer intresserad av vad alla andra hade på tallrikarna. Han är rädd för fyrverkerier och smällare men så länge vi var utomhus var det inga problem, han knappt reagerade. Men när vi förflyttade oss inomhus höll han på att krypa ur skinnet så han fick sova i vardagsrummet.
Nu har fotvårtan slutat att besvära och influensan har gett med sig även om jag fortfarande har problem med ögonen. Så i dag har jag kommit igång motionerandet efter ett allt för långt uppehåll och flera kilon tyngre. Det blev en lugn inledning på morgonkvisten med en åtta kilometers promenad i moderat tempo. Målsättningen är att jag skall köra fyra fem gånger i veckan tills vi återvänder till Sverige i början på juni.