Problem, problem, problem....

Det känns som om jag hållit på att drunkna i problem sedan jag kommit tillbaka till Thailand den här gången.
Routorn för trådlös nätverksöverföring var kaputt och ungarnas dator full med virus och trojaner så med den har jag inte vågat skicka några mail eller utföra några transaktioner på Internet.
Bil- och mc-batterierna var urladdade och gräsmattan och planteringarna var en enda stor leråker efter allt regnande. Flera avlopp igensatta, toalettduschen (en enklare form av bidé) out of order, ytterdörren hade hoppat av löpskenan (skjutdörr) och sophämtningen har upphört av någon outgrundlig anledning.
Det började dock redan på flygplatsen. Jag hade missuppfattat reglerna för uppehållstillstånd och fick endast uppehållstillstånd till den 12 oktober, dvs sju dagar. För att få UT 12 månader måste jag ansöka om detta på ett immigrationskontor. En sådan ansökan skall åtföljas av diverse intyg, varav en del skall vara verifierade av Sveriges ambassad i Bangkok.
Ont om tid med andra ord och ambassaden svarade att man inte utfärdar intyg om jag inte inställde mig personligen.

Akut resa till Bangkok alltså – bara så där helt oplanerat, pust och stön.

På tåget var det fullt och bussen har jag slutat se som ett alternativ, så det blev till att jaga andra möjligheter. På väg att kolla tågbiljetter blev vi stoppade i en poliskontroll mitt i sta’n. Eftersom det var kö av stoppade fordon så blev vi framvinkade 50 meter. Yaya hade lossat på säkerhetsbältet vid första stoppet vilket kostade 200 bath i böter i andra stoppet. Då höll min adrenalinnivå på att nå det rödaste fältet på skalan.
Efter en del trassel fick vi i alla fall två platser i en minibuss (från dörr till dörr-princip) som hämtade kl 20.30 den 8 okt.
Förutom sju passagerare hade man ”tryckt” in en moped i bussen också. Sju timmar med bensinångor och jag bara väntade att någon skulle tända en cigarett också, då hade resan varit över och allt annat också för den delen.
I Bangkok blev det en tur runt sta’n för avlämning av passagerare och moped (sist!) mellan fyra på morgonen och halv nio på morgonen då vi lämnades av vid ambassaden. Chauffören väntade medan jag fixade intyget på ambassaden, vilket tog mindre än fem minuter. Yaya lämnade in ansökan om uppehållstillstånd i Sverige nästa år, vilket tog lite längre tid. Sedan blev det till att åka runt i Bkk igen och hämta upp folk som skulle med tillbaka till Surin.
Bensinlukten ersattes nu av fisklukt då en av de nypåstigna hade en plastkasse full med fisk. Vi var tillbaks i Surin klockan åtta på kvällen den 9 okt.
24 timmars åkande för att få ett intyg som ordnades på mindre än 5 minuter! Jag ser det som ett lysande exempel på den svenska byråkratin som exportvara till U-länderna.
Friskintyget, som också krävs för mitt uppehållstillstånd skrevs ut på mindre än fem minuter av receptionisten på privatkliniken (utan den minsta undersökning) till det facila priset av 20 bath. Tänk vad smidigt det kan gå ibland.
Dagen efter blev det besök på Immigrationskontoret i Kap Choeng – resulterande i 12 månaders UT inskrivit i passet. Den kvinnliga immigrationsofficeren ifrågasatte min ålder och tyckte att jag mera såg ut att var i femtioårsåldern än 60+. Dagen var räddad. Yayas ögon blev dock ännu svartare än normalt!!
Har köpt nytt bilbatteri, laddat mc-batteriet och köpt ny routor, rensat avlopp och fixat ytterdörren. Det trådlösa nätverket fungerar också. Nu är det bara lite finlir kvar.
Mitt referat om sakers tillstånd, problem mm skall icke tolkas som att jag är negativt inställd till livet här, det är bara så olikt livet i Sverige.