Tuppfäktning

I stora delar av Asien är tuppfäktning både lagligt och vanligt. I Thailand är det både olagligt och vanligt.

Många thailändare älskar att spela oavsett om det är lagligt eller inte och många gör det också.

I Kambodja finns flera casinon som ligger på gångavstånd från gränsen till Thailand. Som av en händelse så är de placerade i anslutning till gränsövergångarna.
Från Surin så är det ca 80 km till gränsövergången i Chong Chom och ca 500 meter in på den Kambodjanska sidan av gränsen så ligger ett stort casino.
Uppskattningsvis så kommer mer än 90 % av besökarna från den thailändska sidan. Detta är dock inte olagligt, tvärtom så har man underlättat för de som vill passera gränsen. Det behövs ex v inte något pass, huvudsaken är att man återvänt före kl 19.00 samma dag.

Tuppfäktning förekommer i många byar och trots att det är olagligt så finns det ändamålsenliga anläggningar ute i bushen. Arenor med läktare för publiken och tak som skydd mot sol och regn. Det säljs mat, nötter, läsk, öl och risbrännvin mm i anslutning till fighterna.
Genom en släkting till Yaya fick jag tillfälle att besöka en tuppfäktning idag. Eftersom släktingen gått i god för mig så var det inga problem. Man ville dock inte att jag skulle fotografera eller filma ”tuppägarna” eller publiken.
På plats fanns en ledighetskommitté på ca 80 personer, till övervägande del bestående av manliga företrädare då fruarna var upptagna med risskörden.
Den första fighten, som verkade gå i lättvikt, gällde fem ronder med tio minuters paus mellan ronderna. Under pausarna pysslades tupparna om, blessyrer och skador syddes och behandlades.
De flesta skadorna orsakas av näbbarna då sporrarna är tejpade och några rakblad fastsatta på klorna förekommer inte. Den ena tuppen gav upp i tredje ronden och drog sig undan varefter respektive ägare hämtade upp dem ur ringen.
Därefter betalade de förlorande spelarna till dem som satsat på den vinnande tuppen. Oddsen satte man själva, det var 1:1, 2:3, o s v beroende vad man kommit överens om. Man spelar inte genom bookmakers utan direkt mellan personer. En spelare kan spela mot flera andra och man kan även satsa under fighten.

Den andra fighten gick mellan byns stolthet, en mycket vacker tupp, och en utsocknes utmanare. Yayas släkting, som inte spelar, tipsade om att bytuppen nog var bäst, så skulle vi spela så var det den som gällde.
Jag utrustade Yaya med 200 bath som hon viftade med och efter ett tag så var det en kille som antog vadet till oddset 1:1.

Nu var det åtta ronder som gällde och tjugo minuter mellan varje rond, vilket vi inte varit medveten om.
Vi gav Yayas släkting de 200 bathen och han fick ta över vadet varefter vi letade oss tillbaka till mer civiliserade trakter.

På kvällen ringde släktingen, överlycklig att ha vunnit vadet. De 200 han fick av oss samt de 200 han vann motsvarar en inkomst i samma storleksordning som tre dagars arbete på risfältet ger.