Nya erfarenheter varje dag

Rubriken kanske får någon att tro att jag plötsligt insett att det inte finns några ”stenklara” på travet. Det har jag nog vetat i mer än trettio år men glömmer det så gott som varje gång.

Rubriken rör mer livet här borta.

I går blev Yayas pappa påkörd bakifrån när han skulle göra en högersväng från "stora vägen" till byvägen. De var tre i bilen och det var en enastående tur att det inte blev några personskador att tala om.

Polisen tog med sig den andra föraren till stationen och Yayas pappa anslöt efter sjukhusbesök. Anslöt gjorde även "skaderegleraren" från den förres försäkringsbolag. Yaya, jag, systrar och svåger m fl var också på plats (dvs på polisstationen).

Skaderegleraren ansåg att Yayas pappa var vållande och ansåg att pappan skulle stå för samtliga kostnader. Yaya skötte snacket och jag sufflerade.
Nästa bud var att var och en skulle stå för sina egna kostnader. Efter det att polisen lagt 80% av skulden på den andre så slutade budgivningen med att Yayas pappa fick stå för 20%.

Då hotade vi med att gå till domstol, vilket bl a skulle innebära att reparationen av fordonen måste anstå tills domstolen tittat på skadorna. Efter fortsatta diskussioner så erbjöd sig den andre föraren att kontant betala dessa 20 % bara han fick fortsätta den avbrutna färden till Bangkok.

Då uppstod frågan 20 % av vad? Nästa steg blev därför att jaga rätt på en verkstad som kunde bedöma kostnaderna och lämna en garanti på priset. Helg eller vardag - spelar ingen roll här, en timme senare hade vi en offert på 25 500 bath (i Sverige är jag tveksam till om man lagat bilen överhuvudtaget).

Motparten byxade upp 5 100 bath cash, men skaderegleraren tyckte det var för dyrt och ville att vi skulle kolla andra alternativ. Yaya sa åt honom att det var hans jobb och om han inte accepterade detta så fick han själv fixa en annan verkstad.

Som vanligt här så skulle naturligtvis polisen ha en dusör för att han haft vänligheten att skriva ut rapporten.

Dagen efter kom vi till försäkringsbolaget men skaderegleraren var på andra uppdrag sa man. Så nu började en ny omgång av prutningsförsök etc. Yaya lämnade telefonnummer till verkstaden som lämnat offerten och talade om var bilen fanns att hämta och betonade att vi ville ha ett besked om vem som skulle åtgärda skadorna innan dagen var slut.
När vi reste oss för att gå blev det fart på tillställningen, då accepterades kostnaden och hade Yaya haft "besiktningsinstrumentet" med sig hade hon fått pengarna i näven.

Det är klart en del av diskussionen kanske hade uteblivit om Yayas pappa hade haft körkort - vad vet jag?