Opinion live i onsdags

I mitt senaste inlägg skrev jag lite skämtsamt om att ta risken att drabbas av hjärtproblem genom att titta på Opinion Live på SVT-play på torsdag förmiddag.

Jag kände då inte till ämnena som skulle debatteras och det mesta gick det ena örat in och ut.

Men när frågan om invandringen kom upp ökade pulsen påtagligt. Där dök det upp en person jag aldrig hört talas om tidigare. Dana Pourkomeylian, utbildad jurist och utrikespolitisk talesperson för Centerns ungdomsförbund, visade en extrem verklighetsfrånvänd bild av migrationsfrågan och en mycket aggressiv debatteknik där hon avbröt motdebattörerna gång på gång.

Hon gick på som en ångvält och jag fick intrycket att det var en person som aldrig lyssnar och aldrig tänker efter innan hon pladdrar på. Till skillnad från Rödskrikan och hennes floskler var hon dock mycket tydlig med sitt budskap även om mycket var rena galenskaperna. 

Hennes budskap var bland annat att Sverige bara har problem med integrationen, inte med invandringen i sig. Det behövs mer eget ansvar, billigare anställningar, lägre lön och omfördelning till statens kärnuppgifter.

Tillbaka på ruta ett…

Genom en ohelig allians får nu svenska folket leva med samma regering som misslyckats med det mesta under föregående mandatperiod

Januariblåsningen är ett passande namn på överenskommelsen mellan S, Mp, C och L.

Teflonkärringen, med Björklund i rygg, gick rakt i den fälla som Löfven gillrat. Klausulen om att Vänsterpartiet inte skulle ha något inflytande över politikens inriktning finns bara kvar som en anteckning och blev i realiteten historia sedan Sjöstedt och Löfven gjort upp.

Många med mig upplevde att det var just den klausulen som gjorde att liberalernas förtroenderåd accepterade Björklunds vänstersväng.

Centerledarens agerande under regeringsbildningen där makthungern och storhetsvansinnet lyste igenom, inte minst genom hennes manövrerande och positionerande för att själv utses till statsministerkandidat visar på bristande självinsikt.

Att höra teflonkärringen nu prata om sina alliansvänner gång på gång är ett hyckleri som helt saknar verklighetsförankring. Vänskapen verkar vara helt obesvarad från dem som C och L svikit.

Hon och Björklund har inte bara svikit sina tidigare alliansvänner, utan vad som får ses som ännu mer allvarligt, sina väljare. De båda gick till val under falsk flagg.

Men smakar det så kostar det och dessa två svikare kommer med all sannolikhet att få betala redan i valet till EU-parlamentet.

Men snart är det måndag och det är då landets problem skall börja tacklas.

Gängkriminaliteten, skjutningarna, personrånen, våldtäkts- epidemin, knarkhandeln på öppna gator och torg, vapen- och knarksmuggling, vårdköerna, personlig assistans, skolresultaten, barnbrottsligheten, bostadsbristen, integrationen, tryggheten, utanförskapsområdena etc är frågor som inte direkt legat i fokus de senaste fyra månaderna.

Det känns beklämmande att höra Anders Ygeman beskriva regeringen som stabil och handlingskraftig när det i själva verket är den svagaste regering Sverige haft under efterkrigstiden.

Anders Ygeman var mannen som hösten 2016 lovade att 80000 personer som befinner sig olagligt i Sverige skulle utvisas.

Stämmer uppgifterna så har ca 200 personer sedan dess utvisats eller själva valt att lämna landet.

Tilläggas kan också, att under föregående år, utfärdades fler än 132000 nya uppehållstillstånd i vårt land.

Ett politiskt självmord?

Jag tror att vi som bevittnade statsminister Löfvens tillkännagivande, om att han har för avsikt att utlysa extra val den 29 december, blev vittnen till ett politiskt självmord. Att ta ett sådant beslut i affekt och bitterhet över att Alliansen röstade på sitt eget förslag och att Sverigedemokraterna frångick gällande praxis och röstade på Alliansens förslag är knappast genomtänkt och innebär mycket stora risker. Att dessutom välja att gå till val med miljöpartiet måste ses som mycket sensationellt och ogenomtänkt.

Låt oss stanna upp lite där och notera att det är på intet sätt anmärkningsvärt att man, som Alliansen, röstar på sitt eget förslag oavsett det parlamentariska läget i riksdagen. Från Sverigedemokraternas sida kan det vara en markering, då man trots sin storlek har nekats ordförandeposter i utskotten samt den voteringscirkus som drevs igenom då Björn Söder utsågs till vice talman samt på det sätt som övriga partier förhåller sig till Sverigedemokraterna i riksdagen.

Vi vet inte hur situationen ser ut den 22 mars nästa år men vi vet att det för närvarande finns en stark opinion mot ökad invandring till Sverige, som brukar uppmätas till omkring 45–50 procent (långt färre – omkring 30 procent – stödjer den förda invandringspolitiken). Övriga har ingen uppfattning. Det är nog inte omöjligt att opinionen mot ökad invandring kommer att öka ytterligare fram till valet.

Många av de som är motståndare till en ökad invandring men som röstade på andra partier än Sverigedemokraterna hade nog tagit för givet att deras företrädare skulle ta tag i problemen med invandringen och integrationen vilket inte har skett. I stället har man låtit problemen eskalera. Bara ca 13 % av opinionen mot ökad invandring röstade på SD i det senaste valet. Det finns alltså en stor del av denna opinion som nu fått svart på vitt att deras enda alternativ är Sverigedemokraterna om man bedömer frågorna som rör invandring och integration som viktiga frågor.

Låt säga att ca ytterligare 10 % av opinionen mot ökad invandring i extravalet nu väljer att rösta på Sverigedemokraterna. Då har den politiska kartan i Sverige förändrats för all framtid. Jag är övertygad om att Sverige kommer att gå samma väg som våra nordiska grannländer där Sverigedemokraternas systerpartier spelar en betydande roll i politiken.

Det är säkert många med mig som kommer att uttrycka sin förvåning över Stefan Löfvens beslut, dels att utlysa nyval men kanske främst att gå till val tillsammans med Miljöpartiet, vilket måste ses som ett stort misstag. Risken är att Socialdemokraterna i stort sett kommer att radera ut sig själva i extravalet den 22 mars nästa år.

Jag tror också att beslutet kom mycket oväntat för Allianspartierna och då främst för det ledarlösa Moderaterna.

De enda som har vind i seglen i dagsläget är Sverigedemokraterna medan det råder stiltje för Socialdemokraterna som dessutom har en stor tung pråm att dra på. Batra och Lööf får nog på sin höjd ikläda sig rollerna som kvastprickar på den här seglatsen.

Va' fan sysslar de med?????

Nog finns det anledning att ifrågasätta Alliansregeringens kompetens trots alla positiva skriverier. Det går inte en dag utan att man kan läsa om svårt sjuka människor som utförsäkras från vårt välfärdssystem. Även om tanken bakom reformeringen av sjukförsäkringen var vällovlig, att komma åt bidragsfuskare, så har det nu gått för långt. Man får lätt intrycket att regeringen är helt handlingsförlamad i den här frågan. Skall det vara så förbannat svårt att rätta till de här felaktigheterna?

Skandalen inom Vattenfall spär på politikerföraktet och man kan skönja en viss likhet med situationen för förre sjukhusdirektören i Västernorrland även om nivåerna på fallskärmarna avviker. Men man får så guldkantade uppgörelser när det gäller avgångsvederlag att man är mera intresserad av att få sparken än att bidra med något av värde i jobbet. Maud Olofsson verkar vara fel person på fel plats, sparken och avgångsvederlag kan nog vara försvarbart i det fallet.

Sedan kanske hon få något jobb hos viktväktarna - vem vet?

Som ”lök på laxen” eller ”grädde på moset” eller vad man nu skall kalla det så har statsministern träffat en överenskommelse med miljömupparna innebärande att människor som befinner sig olagligt i vårt land skall ha rätt till fri sjukvård, fri utbildning och även ha möjlighet att starta företag. Statsministern försvarar sig med att man på detta sätt kortsluter Sverigedemokraterna. Jag måste tillstå att jag inte förstår vare sig överenskommelsen eller argumentationen.

Jag bara undrar, vad händer med vårt älskade fosterland? Så gott som alla länder i Västeuropa har dömt ut mångkulturen och förstått att muslimer inte går att intrigera i ett land med kristna värderingar. Trots det fortsätter Sveriges regering med hjälp av oppositionen, tvärtemot alla andra länder, med ett dödsdömt projekt.

Knappt hade Søren Pind i borgerliga Venstre tagit över rollen som integrationsminister i Danmark, förrän han förklarade sig vara beredd att strama åt utlänningslagstiftningen. Antingen ska invandrarna bli danska eller så ska de hålla sig borta från Danmark, är Pinds budskap, som också menar att integration är något förlegat – ”nu är det att adoptera och respektera danska värderingar, normer och traditioner som gäller.”

Till Jyllands-Posten säger Pind att hans uppfattning är att när man väljer Danmark gör man det för att bli dansk och att mångkulturen och dess konsekvenser i hans ögon är dömt att misslyckas, något han vill bekämpa med alla krafter.

Dansk Folkepartis Peter Skaarup jublar och säger att åtstramningar är nödvändiga på flera områden och markeringen från Lind är vatten på deras kvarn.
Någon som läst om detta i Svenska tidningar eller har hört om det på TV eller i radio? Konstigt, mörkar svensk media?