Regeringskaoset.

För några år sedan sa statsminister Löfven ”Vi har varit naiva”. I mina ögon är han fortfarande naiv. Till och med på gränsen till korkad. Berusad av makten tror han att han kan bära sig åt hur som helst.

Att han var så säker på att Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt skulle ställa upp på den överenskommelse som S, Mp, C och L slutit är mer eller mindre oförklarligt.

Kan det bero på de rådgivare han har, vilka knappast visat sig inte vara de vassaste knivarna i lådan? Morgan Johansson, Margot Wallström, Annika Strandhäll m fl är talande exempel på rådgivare där hissen inte nått de översta våningarna och sannolikt aldrig kommer att göra det.

Att överge partiets ideologi och svika sin värdemässiga övertygelse och göra en kraftig högergir för att kunna bli kvar i maktens boning har naturligtvis ett mycket högt pris. Att göra detta utan att förankra överenskommelsen hos Sjöstedt är ingenting annat än grovt tjänstefel. Men å andra sidan är det svårt att tänka sig, oavsett hur naiv Löfven än är, att Vänsterpartiet skulle acceptera en politik som ligger till höger om den som överståthållare Reinfeldt drev.

Det tog inte mer än några minuter innan jag begrep att Löfven fått besked om att kommunisterna inte hade för avsikt att släppa igenom honom som statsminister.

Ett defensivt kroppsspråk blandat med förtydliganden och överslätande av skrivningar i överenskommelsen. Men i mina öron lät det lite som ett erbjudande av smulorna från den rike mannens bord.

Sjöstedt bekräftade, vid sitt framträdande, att han talat med Löfven dels igår eftermiddag och dels i dag tidigt på förmiddagen och då gjort klart att han inte hade för avsikt att släppa igenom Löfven som statsminister under gällande förutsättningar.

Han betonade dock att Löfven var hans statsministerkandidat (föga förvånande) men han klargjorde också tydligt att han ville ha garantier från Löfven i vissa frågor som han inte riktigt klargjorde. Han framhöll också att han inte krävde några ändringar i avtalstexten utan litade på ett handslag från Löfvens sida. (Sjöstedt måste vara en av mycket få personer som litar på en person som måste ha rekord i brutna vallöften).

Annie Lööf och Jan Björklund, som gick till val under falsk flagg, framträdde också och båda klargjorde, liksom Löfven gjort tidigare, att överenskommelsen mellan S, Mp, C och L står fast. Inte ens ett komma kommer att ändras i avtalstexten.

Jag tycker också att det är lite anmärkningsvärt att talmannen gav mer tid till Löfven (som är ansvarig för regeringsbildningen) att få till en majoritet för honom som statsminister. Han har haft mycket gott om tid att överlägga med Sjöstedt, men självgodheten och maktberusningen tog överhanden. Ny talmansrunda på onsdag och statsministerval på fredag.

Jag har under kvällen tagit del av vad en del krönikörer, journalister, statsvetare och andra (liksom jag) amatörtyckare.

Proffstyckarna lutar åt att Löfven kommer att få klartecken på onsdag och utses på fredag. Många tror inte att Sjöstedt vill bli ansvarig för att ställt till med ett extra val och anser att styrkeförhållandena i riksdagen inte skulle förändras mer än marginellt.

Jag tillhör tvivlarnas skara och undrar hur Sjöstedt skall tvingas svälja de beska piller som överenskommelsen innebär då samtliga parter framhåller att överenskommelsen står fast. Jag tror också att ett extra val skulle förändra riksdagens sammansättning på ett genomgripande vis. Minst två av de nuvarande partierna kommer att få respass av väljarna. 

Miljöpartiet, där så få har ställt till så mycket skit för så många, kommer att få bedriva sin klimatcirkus utanför riksdagen i fortsättningen. Liberalerna, djupt splittrade, får en enkel biljett ut i kylan och det är inte helt otroligt att Centerpartiet gör dem sällskap. Om inte är de fortsättningsvis helt isolerade i en ökenvandring där de knappast är välkomna på den vänstra eller högra planhalvan i Riksdagen.

Ett extra val kan vara räddningen för Sverige. Ett Sverige där vekligheten är den som folket upplever och inte den bild som politiker, media och SVT förmedlar.

Ett politiskt självmord?

Jag tror att vi som bevittnade statsminister Löfvens tillkännagivande, om att han har för avsikt att utlysa extra val den 29 december, blev vittnen till ett politiskt självmord. Att ta ett sådant beslut i affekt och bitterhet över att Alliansen röstade på sitt eget förslag och att Sverigedemokraterna frångick gällande praxis och röstade på Alliansens förslag är knappast genomtänkt och innebär mycket stora risker. Att dessutom välja att gå till val med miljöpartiet måste ses som mycket sensationellt och ogenomtänkt.

Låt oss stanna upp lite där och notera att det är på intet sätt anmärkningsvärt att man, som Alliansen, röstar på sitt eget förslag oavsett det parlamentariska läget i riksdagen. Från Sverigedemokraternas sida kan det vara en markering, då man trots sin storlek har nekats ordförandeposter i utskotten samt den voteringscirkus som drevs igenom då Björn Söder utsågs till vice talman samt på det sätt som övriga partier förhåller sig till Sverigedemokraterna i riksdagen.

Vi vet inte hur situationen ser ut den 22 mars nästa år men vi vet att det för närvarande finns en stark opinion mot ökad invandring till Sverige, som brukar uppmätas till omkring 45–50 procent (långt färre – omkring 30 procent – stödjer den förda invandringspolitiken). Övriga har ingen uppfattning. Det är nog inte omöjligt att opinionen mot ökad invandring kommer att öka ytterligare fram till valet.

Många av de som är motståndare till en ökad invandring men som röstade på andra partier än Sverigedemokraterna hade nog tagit för givet att deras företrädare skulle ta tag i problemen med invandringen och integrationen vilket inte har skett. I stället har man låtit problemen eskalera. Bara ca 13 % av opinionen mot ökad invandring röstade på SD i det senaste valet. Det finns alltså en stor del av denna opinion som nu fått svart på vitt att deras enda alternativ är Sverigedemokraterna om man bedömer frågorna som rör invandring och integration som viktiga frågor.

Låt säga att ca ytterligare 10 % av opinionen mot ökad invandring i extravalet nu väljer att rösta på Sverigedemokraterna. Då har den politiska kartan i Sverige förändrats för all framtid. Jag är övertygad om att Sverige kommer att gå samma väg som våra nordiska grannländer där Sverigedemokraternas systerpartier spelar en betydande roll i politiken.

Det är säkert många med mig som kommer att uttrycka sin förvåning över Stefan Löfvens beslut, dels att utlysa nyval men kanske främst att gå till val tillsammans med Miljöpartiet, vilket måste ses som ett stort misstag. Risken är att Socialdemokraterna i stort sett kommer att radera ut sig själva i extravalet den 22 mars nästa år.

Jag tror också att beslutet kom mycket oväntat för Allianspartierna och då främst för det ledarlösa Moderaterna.

De enda som har vind i seglen i dagsläget är Sverigedemokraterna medan det råder stiltje för Socialdemokraterna som dessutom har en stor tung pråm att dra på. Batra och Lööf får nog på sin höjd ikläda sig rollerna som kvastprickar på den här seglatsen.