En politisk baksmälla....

Det råder begravningsstämning på landets kultur- och ledarredaktioner och som mer eller mindre chockade tävlar med bittra vänsterpolitiker om att ösa förakt och grova tillmälen över det enda parti som vill föra en ansvarsfull invandringspolitik i landet. Som om inte beskyllningar för rasism och främlingsfientlighet skulle vara nog så beskylls nu Sverigedemokraterna för nyfascism av ledande Socialdemokrater. Jag måste säga att jag känner mig illa berörd av de uppgifter som framkommit om finansminister Magdalena Anderssons uppträdande. En människa som verkar sakna vanlig hyfs. Hon hälsar inte, tittar inte folk i ögonen och svarar inte på tilltal från SD-politiker. Här gäller inga värdegrunder som alla människors lika värde och” vi och dom-tänkande” grasserar fritt. Normalt betraktas en sådan människa som asocial. Det goda hatet lägger sig likt en våt filt över det svenska folket, vars demokratiska rättigheter blir alltmer vingklippta. Ett folk där knappt 30 procent har uttalat att man accepterar en ökad invandring till Sverige. 

Att försöka lägga ansvaret på de borgerliga partierna för sitt eget misslyckande att få majoritet för sitt budgetförslag i riksdagen är rent hyckleri då man inte ens samtalar med riksdagens tredje största parti. I ren desperation har man nu börjat diskutera regler som skulle göra det möjligt för en minoritet att regera och styra landet. Det enda syftet med detta är naturligtvis att avhända SD dess vågmästarroll. Jag tror dock att man tänker lite kortsiktigt där och kanske man bör börja fundera på vad ett sådant beslut skulle få för konsekvenser om Sverigedemokraterna blir ännu större vilket det mesta talar för i dagsläget. Det kanske skulle vara mer konstruktivt att diskutera ett förslag som tvingade regeringsbildaren att föra samtal och förhandla med alla riksdagspartier då det gäller möjligheter att bilda en regering.

I det här läget har vi nu en situation där Statsminister Löfvén gav upp regeringsmakten för att bevara en migrationspolitik som är dömd att misslyckas inom en snar framtid. Sverige har nått vägs ände i denna fråga. Det handlar inte om rasism, främlingsfientlighet eller fascism det handlar enbart om sunt förnuft.

En majoritet av svenska folket motsätter sig en ökad invandring men har ingen annanstans att vända sig än till Sverigedemokraterna då en röst på alla andra partier innebär att man får Miljöpartiets extrema invandringspolitik på köpet. Att politiken är extrem ser man då man jämför med våra Nordiska grannländer där Sverige tar emot fler asylsökande på en månad än vad Danmark, Finland och Norge gör på åtta månader (enligt statistik från respektive land). Migrationsverket senaste prognos ligger på 80 000 – 105 000 asylsökande för nästa år. Innevarande år beräknar Migrationsverket att vi enligt deras huvudscenario tar emot ca 83 000 asylsökande. Till detta tillkommer en anhöriginvandring som hitintills vida överskridit antalet asylsökande.

Det verkar bara vara sjuklöverpolitikerna och den svenska vänsterliberala medievärlden som inte insett att denna utveckling är helt omöjlig.

Förr eller senare går utvecklingen i Sverige mot den utveckling som våra nordiska grannländer redan genomgått och där SD:s systerpartier är helt accepterade och deltar i den politiska processen på samma villkor som övriga partier.

Det skulle vara önskvärt att våra politiker insåg detta faktum så fort som möjligt. et skulle gynna Sverige.

Ett politiskt självmord?

Jag tror att vi som bevittnade statsminister Löfvens tillkännagivande, om att han har för avsikt att utlysa extra val den 29 december, blev vittnen till ett politiskt självmord. Att ta ett sådant beslut i affekt och bitterhet över att Alliansen röstade på sitt eget förslag och att Sverigedemokraterna frångick gällande praxis och röstade på Alliansens förslag är knappast genomtänkt och innebär mycket stora risker. Att dessutom välja att gå till val med miljöpartiet måste ses som mycket sensationellt och ogenomtänkt.

Låt oss stanna upp lite där och notera att det är på intet sätt anmärkningsvärt att man, som Alliansen, röstar på sitt eget förslag oavsett det parlamentariska läget i riksdagen. Från Sverigedemokraternas sida kan det vara en markering, då man trots sin storlek har nekats ordförandeposter i utskotten samt den voteringscirkus som drevs igenom då Björn Söder utsågs till vice talman samt på det sätt som övriga partier förhåller sig till Sverigedemokraterna i riksdagen.

Vi vet inte hur situationen ser ut den 22 mars nästa år men vi vet att det för närvarande finns en stark opinion mot ökad invandring till Sverige, som brukar uppmätas till omkring 45–50 procent (långt färre – omkring 30 procent – stödjer den förda invandringspolitiken). Övriga har ingen uppfattning. Det är nog inte omöjligt att opinionen mot ökad invandring kommer att öka ytterligare fram till valet.

Många av de som är motståndare till en ökad invandring men som röstade på andra partier än Sverigedemokraterna hade nog tagit för givet att deras företrädare skulle ta tag i problemen med invandringen och integrationen vilket inte har skett. I stället har man låtit problemen eskalera. Bara ca 13 % av opinionen mot ökad invandring röstade på SD i det senaste valet. Det finns alltså en stor del av denna opinion som nu fått svart på vitt att deras enda alternativ är Sverigedemokraterna om man bedömer frågorna som rör invandring och integration som viktiga frågor.

Låt säga att ca ytterligare 10 % av opinionen mot ökad invandring i extravalet nu väljer att rösta på Sverigedemokraterna. Då har den politiska kartan i Sverige förändrats för all framtid. Jag är övertygad om att Sverige kommer att gå samma väg som våra nordiska grannländer där Sverigedemokraternas systerpartier spelar en betydande roll i politiken.

Det är säkert många med mig som kommer att uttrycka sin förvåning över Stefan Löfvens beslut, dels att utlysa nyval men kanske främst att gå till val tillsammans med Miljöpartiet, vilket måste ses som ett stort misstag. Risken är att Socialdemokraterna i stort sett kommer att radera ut sig själva i extravalet den 22 mars nästa år.

Jag tror också att beslutet kom mycket oväntat för Allianspartierna och då främst för det ledarlösa Moderaterna.

De enda som har vind i seglen i dagsläget är Sverigedemokraterna medan det råder stiltje för Socialdemokraterna som dessutom har en stor tung pråm att dra på. Batra och Lööf får nog på sin höjd ikläda sig rollerna som kvastprickar på den här seglatsen.