På svensk mark igen…

Tiden bara försvann de sista dagarna innan vi skull åka till Sverige och jag tvingades konstatera att planeringen var undermålig. Mycket av de jag tänkt göra före avresan hann jag helt enkelt inte med. Men det lär ju inte vara någon annan som gör det åt mig medan jag är i Sverige så det kvarstår på ”att göra listan” då jag återvänder fram på höstkanten.

Sent på kvällen den 9 april lämnade vi Surin. Vi tog nattåget till Bangkok med beräknad ankomsttid kl 07.00. Det blev i vanlig ordning en skakig resa med lite sömn. Som vanligt var vi också försenade i förhållande till tidtabellen, vilket inte hade någon betydelse för oss då vi avsåg att övernatta i Bangkok,

Taxi till hotellet där vi tog igen några timmars förlorad sömn, duschade och åt lunch på en liten restaurang i närheten av hotellet. Under dagen kom hustruns yngsta dotter, Mort, tillsammans med sina två döttrar till hotellet och till vilka vi bokat ett rum då de skulle skjutsa oss till flygplatsen dagen efter.

Vi åt middag tillsammans och ägnade oss åt lite olika aktiviteter under de två dagarna medan vi väntade på att ge oss iväg till flygplatsen.

Jag brukar vilja vara ute i god tid så vi lämnade hotellet klockan 21.00 den 11 april och anlände till flygplatsen efter ca 45 minuter. Vi hade blivit varnade för att det skulle vara mycket trafik på grund av att det Buddistiska nyåret stod för dörren, men av det märkte vi inget.

Efter incheckningen så tog vi adjö av familjen och sökte oss till säkerhets- och passkontrollen och efter det var det bara att vänta på avgången klockan 01.10.

00.30 påbörjades påstigningen och för första gången visade det sig vara en fördel att gå med krycka. Rullstolsbundna, haltande med kryckor samt barnfamiljer får gå ombord före övriga.

En Boeing 777-200 ER tar drygt 360 passagerare och det var fullbokat och med andra ord så var det många som skulle ombord. Vi hade två platser längst bak i planet - helt perfekt.

Det innebar också att det tog tid för alla att komma på plats och vi kom iväg en halvtimme försenade.

Det var en lugn flygtur men lite turbulent strax söder om Himalaya. Piloten körde in den förlorade tiden och vi landade enligt tidtabell på Arlanda. Drygt 9000 km på nio och en halv timme.

Att sitta längst bak i planet i kombination med att gå med krycka visade sig inte vara någon fördel då passkontrollen på Arlanda skulle passeras, med drygt trehundra personer före oss så det tog ca 45 minuter innan vi var i Sverige på riktigt.

Viss av tidigare misstag så hade jag bokat tågbiljetter med god marginal och vi fick vänta en dryg timme innan vi steg på tåget till Sundsvall. 

Resan var beräknad till ca 4 timmar med ankomst 13.53

Men beroende på signalfel, några oplanerade stopp samt tågmöten som tydligen kom som en överraskning så var vi nästan en timme försenade då vi anlände till Sundsvall.

På perrongen väntade våra vänner Rolf och Karin och det blev ett glatt återseende. På hemvägen så förundrades hustrun över snömängden och även om jag varit med om vintrar med mycket snö så hade jag läst mig till att det var nytt rekord vad beträffar snödjup. 

Det fick mig att tänka på en artikel som meteorologen/klimatalarmisten Pär Holmgren skrev 2006 där han bl a menade att ”Om tjugo år har stora delar av Sverige glömt bort hur det är att åka skidor och Vasaloppet är ett minne blott”.

Jag tror inte att den uppfattningen delas av mina vänner i Sundsvallstrakten efter allt slit med årets nederbörd.

Väl hemma i lägenheten kunde vi konstatera att Karin hade fyllt på kylskåpet och bakat en paj så att vi skulle klara oss innan vi fått tillfälle att handla.

Det är skönt med sådana vänner!

Lite reflektioner i samband med resan till Sverige...

Resorna blir jobbigare för varje år. Inte blir det mycket sova i sovkupén på den smalspåriga järnvägen mellan Surin och Bangkok då man känner varje rälsskarv. Det påminner lite om tjälskotten hemma på våren. Då man äntligen lyckats somna väcks man av konduktören som meddelar att vi nått Don Muang och då är det allmän väckning och ca en timme kvar till slutstationen.

Tåg i Thailand

På stationen skall man sedan igenom en påträngande hop av frilansande taxichaufförer som jagar kunder. Men det där kan man, så det är bara att fortsätta till den vanliga kön. I vanlig ordning är det trångt i bagageutrymmet i bilen då det mesta upptas av biogastanken så en av resväskorna placeras i framsätet.

Från stationen tar det ca 30 minuter till hotellet men vi har ju ingen brådska så det får ta den tid det tar och att åka betalvägen känns inte aktuellt. Efter incheckning, en dusch, några timmars sömn och en lunch så känner man sig som en människa igen. Det var inte aktuellt med något marknadsbesök den här gången utan de inköp som skulle göras klarade vi av i närheten av hotellet. Det blev även ett tandläkarbesök för min del då jag fick lite onda aningar rörande en tidigare lagning av en framtand. Ingen tidsbeställning, det var bara att droppa in. 800 bath, tack!

Efter ett drygt dygn i Bangkok så anträddes resan mot Sverige. Sträckan Bangkok - Zurich flög vi med Swiss Air och nästa sträcka stod SAS för transporten. Det var ett tag sedan jag flög med SAS senast och det hade skett vissa förändringar med flygvärdinnorna verkade vara desamma som senast. Bäst före datum hade gått ut för länge sedan. Nu kostade det också om man ville ha en fika eller frukost under färden. En vanlig plastflaska med vatten kostade 80 kronor. Men säga vad man vill om SAS, de är sega och kämpar för sin överlevnad mot alla odds. För ca fem, sex år sedan gav jag dem max fem år, men som sagt de är sega. Jag ger dem tre år till – max.

Sträckan till Sundsvall var SJ:s ansvar och det funkade alldeles utmärkt, avgång och ankomst enligt tidtabell. Internet hela vägen så jag klarade av en del transaktioner och påställning av bilen och därefter tittade jag på en film som var slut då vi passerade Årskogen. Hur klarade man sig utan internet tidigare?

Hustruns import

Sista biten anlitade vi Taxi Sundsvall och jag noterade att priset avviker ej obetydligt jämfört med vad det kostar att åka taxi i Bangkok. Redan vid trafikljusen i korsningen Landsvägsallén och Parkgatan var kostnaden uppe i dryga hundralappen. Väl hemma betalade jag 250 riksdaler för skjutsen. För den summan kan man åka en hel förmiddag i Bangkok.

Bagaget fick vi hjälp med uppför de tre trapporna då Christer Qvick kommit hem någon dag tidigare än oss.

I lägenheten var det mesta sig likt och våra vänner Rolf och Karin hade sorterat post och reklam mm. Efter bara någon timme kändes det inte som man varit hemifrån under någon längre tid trots att det var drygt åtta månader sedan vi sist var hemma.

Vi packade upp våra väskor varvid jag fick en förklaring till att Yayas väska var så tung. Det mesta av innehållet bestod av thailändska kryddor och annat som är ”mycket dyrare” i Sverige. Tänk om den ekonomiska insikten kunde gälla i alla lägen annars också.

Det känns i alla fall riktigt skönt att vara hemma igen.

Nästa resa bokad och klar....

Redan första veckan hemma i Sverige började jag kolla efter flygbiljetter till Thailand i slutet av september eller i början på oktober. Erfarenhetsmässigt har jag lärt mig att flygbiljetter är färskvara och att priset varierar mellan olika aktörer och olika dagar. Variationerna är stora och det är inte ovanligt att en del flygbolag och resebyråer kan vara upp till tre, fyra gånger så dyra som andra. Därför gäller det att slå till då chansen yppar sig.

Jag bokar alltid direkt på nätet och jag har satt upp vissa villkor som skall vara uppfyllda innan jag köper en biljett.

För det första är jag flexibel när det gäller datum så jag utgår från en viss vecka och kollar olika dagar under den veckan. Jag flyger aldrig med något av de ryska bolagen och jag accepterar en mellanlandning men det skall då vara gott om tid mellan ankommande och avgående flyg, vidare skall avgångstid respektive ankomsttid passa med anslutningskommunikationer och slutligen skall den totala flygtiden (inkl tid för byte vid mellanlandning) inte överstiga 17-18 timmar. Om sedan mellanlandningen sker i Helsingfors, Köpenhamn, Istanbul, Wien, Doah eller någon annanstans saknar helt betydelse.

I lördags satt jag i vanlig ordning framför datorn och kollade priser och plötsligt ploppade det upp ett kanonpris hos Super Saver Travel, 5 356 kr för en årsbiljett Stockholm-Bangkok t o r med Turkish Airlines, som nyligen blivit utsett till Europas bästa flygbolag. Ingenting att tveka på, det var bara att slå till. Priset för två biljetter inklusive avbeställningsskydd stannade vid 11 160 kronor, rena fyndet!

När jag sedan skulle boka anslutningsbiljett på tåget hos SJ var det däremot lättare att hålla sig för skratt. Då vårt flyg avgår 17.15 från Arlanda trodde jag att det skulle finnas ett antal alternativ, vilket det också gjorde, noga räknat två stycken. Alternativ ett avser X2000 med avgång 07.57 från Sundsvall C och ankomst Arlanda 11.09 innebärande en väntetid på ca sex timmar på Arlanda. Alternativ två kan man nästan tro att det är ett skämt. Tåg med avgång 08.32 från Sundsvall C, ett första byte till buss i Söderhamn och ett andra byte till tåg i Gävle och ankomst Arlanda kl 13.09. Väntetiden med det senare alternativet skulle bli ca fyra timmar. Har man en gång varit med om dessa byten mellan buss och tåg gör man aldrig om det så det blev det första alternativet till en kostnad på 494 kronor för två biljetter och ca sex timmars väntetid på Arlanda.

Vi kom i alla fall i väg

Nu är vi i Bangkok, inte utan en hel del problem på vägen. Det började med SJ och alla inställda och försenade tåg. Jag hade köpt biljetterna i början på januari och betalat 320 kronor för båda. När alla problemen med tågen började så kändes det väldigt osäkert att ha en timme och 29 minuter på sig från tågets ankomst till flygets avgång.
Drygt en vecka innan vi skulle åka skickade jag ett mail med en förfrågan om jag kunde boka om till ett tidigare tåg. Det var fullt möjligt, Sj erbjöd sig att betala tillbaka 320 kronor och sedan skulle jag betala 1020 kronor för att få åka med ett tåg som anlände till Arlanda två timmar tidigare. Det var inte något speciellt lockande erbjudande så jag avvaktade till dagen före avresan och skickade då ett nytt mail och för säkerhets skull åkte jag in till järnvägsstationen. Att ringa var bara att glömma, det var ingen som svarade och hemsidan var överbelastad så paniken låg på lur. Men grabbarna på stationen fixade det genom att skriva ut två platsbiljetter på tåget som gick två timmar tidigare och på så sätt blev det inget pristillägg. På avresedagens morgon får jag en automatisk uppringning från SJ där man talar om att vårt tåg är inställt. Om jag ville boka nya biljetter skulle jag ringa ett nummer där ingen svarar eller gå in på en hemsida som inte fungerade. Då blev det en ny tripp till järnvägsstationen bara för att konstatera att det var den ursprungliga bokningen som var inställd och det tåg som vi bytt till skulle gå enligt tidtabell.
14.08 var det sagt och med bara 20 minuters försening från Sundsvall var det inga problem. Efter hand byggdes dock förseningen på, signalfel i Söderhamn och mellan Gävle och Uppsala fick vi ett regionaltåg före oss, så när vi anlände till Arlanda så var vi en timme sen. Vi hade i alla fall gott om tid på oss och ännu mer blev det då Finnairs avgång från Arlanda också var en timme sen. En timme och femton minuter var den tid vi hade på oss att byta flight i Helsingfors och den krympte nu till femton minuter. På väg till avgångsgaten, som ligger i andra änden av terminalen, jagades vi av högtalaruppmaningar om att planet skulle avgå omedelbart. Svettig är bara förnamnet när vi slog oss ner i fåtöljerna och då, helt plötsligt, är det inte bråttom direkt. Ordinarie avgång kl 23:50 blev 01:10 innan vi kom iväg. Vi landade i Bangkok en timme efter tidtabell.

Onsdag W51

Planet landade enligt tidtabell i Zurich och vi hade 40 minuter på oss till nästa avgång mot Stockholm. Från terminal E Till terminal A åker man tåg och på det fick vi vänta några minuter och väl framme i terminal A så gällde det att hitta rätt gate också. Självklart så låg den längst bort i terminalen och innan vi fick komma igenom så var det den obligatoriska säkerhetskontrollen, av med livrem, klocka och allt som kan få sensorerna att pipa. Datorn skall även tas ur väskan och kollas separat. Den här gången hade jag back up-disken i handbagaget och den tilldrog sig ett visst intresse från kontrollanternas sida så där gick ytterligare några minuter. Med ca tio minuter före avgångstiden till godo äntrade vi planet till Stockholm och då var vi en aning svettiga.
Vi landade lite försenade i Stockholm där vi fick vänta på bagaget i ca trettiofem minuter och då var vi bland de första som fått vårt bagage. Det rådde en mycket irriterad stämning bland många av resenärerna som skulle vidare med flyg eller andra transportmedel. Jag vet inte om det var en medveten maskningsaktion hos personalen som sköter bagagehanteringen men det är kanske inte helt osannolikt. Tur nog så hade vi gott om tid innan vår avgång med tåget till Sundsvall. Vi passade på att äta lunch medan vi väntade och den här gången var inte Wayne’s Coffee aktuella efter förra incidenten. Vi valde ett ställe som heter Sbarro Sky City och där åt vi två Spagetti Bolognese inkl sallad, bröd och dryck för 69 kronor styck. God mat till ett överkomligt pris och trevlig personal gör att jag kan rekommendera Sbarro Sky City.

Tåget avgick något efter tidtabellen och förseningen ökade under resans gång på grund av ett stort antal tågmöten. Men mesta tiden tog det i Gnarp då det var problem med en växel och lokföraren måste lämna tåget för att sopa undan snö för att få växeln att fungera. Man tror inte det är sant.
Hem kom vi i alla fall och där låg det ett tunt lager med snö på marken. Enligt taxichauffören så var det säsongens första snö som kommit dagen före. Innan vi packade upp så tog vi en promenad och hämtade bilen.

Det var skönt att jag redan bytt till vinterdäck så nu slapp jag det.

Tillbaks i Sverige.

Ja, då var man hemma i Sverige igen då. Men det hände saker in i det sista. Självklart så blev det problem med bilen då man lämnat Surin. Enligt Mijo så hade kopplingspedalen fastnat i nedtryckt läge och alla försök att återställa ordningen hade misslyckats. Eftersom bilen inte gick att köra så fick bilmeken komma till bilen istället för tvärtom. Efter att ha ställt diagnosen så var det något som måste inhandlas på Toyota och bytas ut. Säga vad man vill om thailändare, det sitter inte fast om det finns möjlighet att tjäna en slant. Meken fixade bilen på platsen och den totala kostnaden blev inte mer än 500 bath.
Man tackar högre makter att det inte var bilen i Sverige som krånglade, då hade priset dragit iväg.
Efter en natt på hotell i Bangkok och lite shopping på marknaden vid Indra Hotel så tog vi en av hotellets taxibilar till flygplatsen. En äldre, upphottad Toyota med en speciell ljuddämpare (ljudförstärkare kanske är en mera riktig beskrivning) och rallyutrustad med en massa extra mätare och andra attiraljer. Det är inte utan att man känner sig som en potentiell organdonator då man tvingas anlita en thailändsk taxichaufför. Det här exemplaret närde säkert en dröm om en karriär inom rallyvärlden. Vi kom i alla fall fram till flygplatsen den här gången också utan några tillbud. Jag noterade dock att det var nytt rekord, trettiofem minuter. 400 bath, billigare kan det inte bli.
Incheckningen gick inte helt smärtfritt, det blev en del ompackning för hustruns fruktkassar och matvaror, men allt kom med innan det var färdigt.
Det var första gången vi flög med Qatar Airlines och det var en mycket positiv upplevelse. Sträckan Bangkok – Doha trafikeras med splitter nya Airbus A333 med en massa finesser. Varje passagerare har en ”egen” display där man kan se på film, spela spel, kolla nyheter mm. Personalen var jättetrevlig och maten som serverades var fullt godkänd och ville man ha en whisky eller en konjak till kaffet som kostade det inget extra. Det var ungefär som det var hos Thai Airways för tio år sedan. SAS och Finnair har så vitt det är mig bekant aldrig haft samma standard, varken vad gäller flygplanen eller personalen.
När vi passerade Bengaliska viken var det riktigt turbulent och flygplanet föll fritt vid några tillfällen. Många skrek och några började grina och serveringen fick avbrytas tills vi kommit in över Indien. Sedan var det lugnt.
Flygplatsen i Doha var inte stor men välutrustad med en medicinsk klinik och en moské bland annat. Tax free försäljningen höll också hög klass.
Färden till Arlanda gjordes i en Airbus A319, ett mindre flygplan och vi landade ca 30 minuter före tidtabellen.
På Arlanda konfronterades vi med den svenska prisnivån, sexton kronor för en glasstrut och tjugotvå för den minsta Coca Colan. Man tror inte det är sant.
På tåget till Sundsvall kopplade jag upp datorn på SJ:s nät och läste några tidningar, tittade på travresultat och ställde på bilen. Vad gjorde vi innan vi hade Internet?
När vi passerade Bredsand beställde jag en taxi för transporten mellan centralen och Granlo. Innan vi passerat trafikljusen vid Köpmangatan/Strandgatan visade taxametern på 95 kronor och väl hemma så kostade resan 187 kronor. Sverige är fantastiskt – i vissa hänseenden, men det mesta kostar skjortan.

Flygbiljetter bokade

Det blir bara dyrare och dyrare att flyga mellan Sverige och Thailand. Det verkar som om alla flygbolag ligger kvar på de biljettpriser som tidigare motiverades av ett mycket högt oljepris. Trots att världsmarknadspriset har sjunkit med mer än 60 % så har någon sänkning av biljettpriset inte skett, inte vad jag kan märka i alla fall.
Eftersom jag har gott om tid har jag kollat ett flertal sajter som säger sig kunna presentera det billigaste priset på en viss sträcka. Jag har också kollat flygbolagens hemsidor och jämfört priserna.
Även om några priser verkar tilltalande så har flygtiden också en avgörande betydelse. En flygtid på 24 timmar med 6-8 timmars väntan i Istanbul eller Bejing är ju inget man klappar händerna åt.
Sammantaget pris och flygtid samt ankomst som passar tågförbindelse till Sundsvall gjorde att vi valde Qatar Air den här gången. Det kommer att bli en ny erfarenhet.
Med Qatar flyger vi från Bangkok till Doha med en Airbus A330, väntar 50 minuter och stiger sedan på en Airbus A319 som tar oss till Stockholm
Man kan lugnt påstå att föreligger en viss (omotiverad) skillnad vad avser biljettpriser mellan de olika bolagen. Thai Air, SAS och Finn Air ligger i det högre intervallet så de behöver inte göra sig besvär i fortsättningen.Nu är det bokat och betalt och vi kommer hem sista veckan i maj.

Framme i Bangkok

Vilken omställning, från minus 20 grader i Sverige till plus 34 grader i Bangkok känns verkligen i kroppen. Mycket sova på planet mellan Helsingfors och Bangkok blev det inte heller. Vi hade fyra festande finnar på raden bakom oss och de somnade inte förrän vi gick in för landning. Ett tag funderade jag på att bunta ihop dem och dumpa dem på närmaste mugg, men vid närmare eftertanke kom jag underfund med att jag hade oddsen emot mig och avstod. De var fler, de var yngre och de var större så det var bara att svälja förtreten.
Vi bordade en taxi utanför flygplatsen och sedan var det som vanligt – en presumtiv F1-förare vid ratten. Jag gjorde dock klart för honom att det inte var aktuellt med någon dricks om han inte lättade på foten. Sedan gick det inte fullt så fort och vi kom välbehållna fram till hotellet även om det kändes som om jag trampat på hans yrkesheder.
Den här gången var det ett hotell som vi inte hade någon tidigare erfarenhet ifrån, Nice Palace heter det. Jag konstaterade omgående att namnet inte var det mest passande på bygget. Är man van att bo på Asia så handlade det om en viss standardsänkning. Det var väl inte ett ”lopphotell” direkt men det var ganska nedslitet. Men här betalar man 500 bath för en natt och på Asia kostar det 2500 bath så det får duga den här gången. Det är väl kanske inget som man rekommenderar till några av sina bättre vänner direkt.
Okay, de talar engelska, har hiss, restaurang, bell boys och hotell-taxi så jag låter nog lite överdrivet negativ.
Efter incheckningen så åkte vi till järnvägsstationen för att köpa biljetter till Surin i morgon. En ny F1-kandidat som trixade sig fram i trafiken agerade chaufför till tågstationen.
Det var inga problem att få biljetter enligt önskemål och efter det så blev det ett kort besök på MBK och därefter så åt vi middag på en liten restaurang i närheten av hotellet.Efter det så tog tidsomställningen och bristen på sömn på flighten ut sin rätt och vi somnade ovaggade och jag drömde att jag knölade ihop fyra finnar i en packlår och skickade alltihop till en återvinningscentral.