Det alla tycks vara överens om är att ingen verkar veta någonting. Det spekuleras vilt i tidningar och TV om vad som kommer att hända till veckan.
Så här skriver The Nation idag
“Are you confused, or tired, or even afraid to know? Don't worry. You are not alone. We are in this together and we'll go through it together. And after a very sad week, the next few days may turn out to be fun for a change.”
TV visade igår bilder inifrån den tidigare ockuperade regeringsbyggnaden. Bilder på sönderskurna och förstörda möbler och inventarier förmedlades. Det framgick dessutom att allt av värde stulits. Datorer, TV-apparater, kameror, filmkameror och privata tillhörigheter är borta. Man har till och med stulit tre stadsjeepar som tillhörde regeringen.
En kvinna som svarade för matlagningen i byggnaden saknade ett kylskåp och en ugn.
Polisen har även funnit en ansenlig mängd med vapen och hemmagjorda bomber så nu måste man gå igenom hela området av säkerhetsskäl innan någon kan börja jobba här igen.
Det är inte lite de "fredliga" demonstranterna lämnar efter sig.
Det är ofattbart om detta får passera utan att ansvar utkrävs från de som ledde upploppen och de är ju inte svåra att hitta eftersom de uppträtt och uttalat sig i media nästan dagligen de senaste månaderna.
En annan sak som slår mig, jag har under hela den här tiden inte någonstans kunnat ta del av någon saklig kritik mot den politik som regeringen bedrivit utan det har hela tiden handlat om ett oresonligt hat mot den i militärkuppen avsatte PM Thaksin Shinawattra.
Kririken mot den nu avsatte Premiärministern har också handlat om att han påståtts vara bulvan för Thaksin, någon annan kritik har jag inte tagit del av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar