Efter några veckors oro på grund av belägringen av Suvarnabhumi flygplats verkar det dock som om vi sk
all komma iväg.Det började inte speciellt lovande. På söndag kväll startade resan med tåg från Surin till Bangkok. I god tid hade vi köpt I klass sovvagn, egen kupé med två slafar. Nu ville det sig inte bättre än att I klassvagnen drabbats av något akut problem och i stället hade man satt in en II klassvagn. I en sådan finns det inga kupéer utan slafarna är placerade på båda sidor i vagnens längdriktning. Ett draperi utestänger eventuella nyfikna blickar. Det är bara att gilla läget och ingen idé att hetsa upp sig, viket inte är något problem eftersom jag inte är känd för att ha ”kort stubin”. Dessutom betalades mellanskillnaden tillbaks på stationen i Bangkok.
Tidigt på måndag morgon checkar vi in på Asia Hotel. Den här gången var det helt problemfritt trots att klockan bara var sex. Normalt brukar vi få väta någon timme eller betala 1000 bath extra för att få ett rum vid den tiden. Men nu är det inte mycket som är normalt i Bangkok. Hotellet var inte ens halvbelagt och detta beroende på att massor av tilltänkta besökare avbokat sina resor till Thailands huvudstad. Nu försöker man kompensera sig genom att höja priserna och ta hutlöst betalt för utcheckning efter klockan tolv.
Det är inte bara hotellet som höjt priserna, det är samma fenomen i affärer och på marknaderna. Tre par ”märkesjeans” som jag tidigare har betalat 700-800 bath för begär man nu 1350 bath för. På MBK är man mer ovillig att pruta än tidigare och avstår hellre från att sälja. Eftersom kronkursen är så dålig för närvarande så slår det extra hårt mot svenska turister.
Vi checkade ut klockan sju på tisdag kväll och fick betala en halv dygnskostnad för sen utcheckning. Trafiken var värre än vanligt och det tog nästan en och en halv timme till flygplatsen. Väl där så gick incheckningen som en dans.
Eftersom säkerheten på flygplatsen nu är rigorös hade jag instruerat Yaya om att mat, dryck, kryddor och annat måste packas i resväskan och inte i handbagaget.
Trots detta så fiskades den ena påsen efter den andra med mattillbehör upp ur Yayas handbagag för vidare befordran till en soptunna. Varför blir jag inte förvånad? En oöppnad Coca Cola skänktes till en lokalvårdare som sken som en sol.
Strax efter midnatt lyfte vi från Bangkok och jag sov nästan hela vägen. I Helsingfors blev det en ny säkerhetskontroll och där lämnar man ingenting åt slumpen så det var med andan i halsen vi anlände till gaten varifrån planet till Stockholm avgick. Här var det gott om plats, planet var knappt halvfullt.
På Arlanda fick vi vänta i drygt två timmar innan avgången med X2000 till Sundsvall. Vid tvåtiden var vi framme och en taxi väntade utanför centralstationen. Promenaden från perrongen till taxin blev Yayas första kontakt med ett väderleksförhållande där temperaturen är lägre än plus tio grader. Det blev en timme i ett varmvattenfyllt badkar när vi var framme i lägenheten.
Trots att jag avstår från all reklam så var mängden av post innanför dörren ansenlig efter de drygt två månader vi varit borta. Efter att ha packat upp och kollat runt i lägenheten så var det bara att gå igenom posten, vilket tog några timmar.
På torsdag morgon så märks det att den thailändska tiden ännu gäller, jag vaknade vid tre-tiden och se’n var det tji att somna om igen.
På förmiddagen var det dags att besöka pappa och hämta bilen. Det är en promenad på ca 35-40 minuter och jag var rätt spänd på hur Yaya skulle uppleva situationen men det var inga problem. Hon var välklädd om jag så säger, mycket välklädd till och med.
Pappa blev så klart överraskad eftersom han inte hade en susning om att vi skulle komma hem till jul. Det tar nog en stund innan han hämtat sig.
Bilen fick vi skotta fram, dvs vi fick rensa garagenedfarten från snö vilket tog ca en timme. Yaya skottade som om hon inte gjort annat i sitt liv. Efter ytterligare en timme så hade jag även bytt till vinterhjul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar