Till slut så fick de till det....

Så har då sossarna äntligen fått en ny partiledare efter en utdragen och farsartad process. Många var tillfrågade men flera tackade nej och efter många om och men enades man om Håkan Juholt. En person som, många med mig, inte vet så mycket om. Han verkar dock stå med båda fötterna på jorden och han har visat sig ha humor vilket är nog så viktigt i politiken. Han är specialiserad på försvarsfrågor men i övrigt saknar han erfarenhet och han har aldrig varit minister så man undrar ju lite.... 
Jag får inte de där positiva vibbarna direkt och känslan är att det är en person som kanske pratar först och tänker sedan. Jag har svårt att sätta fingret på det men det känns också som att det är en snubbe som lätt kan hamna i blåsväder av egen förskyllan. Men jag kan ha fel och det är i så fall inte första gången, det är klart att han skall få chansen att visa vad han går för.

I vilket fall som helst så kan det knappast bli sämre än åren med Mona Sahlin. Det skall bli intressant att se vilka han väljer till sina närmaste medarbetare och hur han kommer att staka ut den framtida politiken för det Socialdemokratiska partiet.Det är bråttom nu om man skall vara med i matchen 2014.

Av det så kallade installationstalet framgick ju inte mycket utan det syftade nog mer till att gjuta mod i människorna i en tilltufsad organisation. Jag är väl knappast mannen att analysera talet men nog tycker jag att det handlade mycket om att gå tillbaks till det gamla. Rätta mig om jag har fel.

Anita Lindblom hade en hit med ”Sån't är livet, så mycket falskhet bor det här” och den tänkte jag på då Mona Sahlin avtackades och lovordades.

Mina funderingar är för närvarande koncentrerade på om jag skall behålla eller raka bort min mustasch men i det fallet känner jag mig som en centerpartist, jag bara velar och kommer inte till skott.